Helgens äventyr!

Var och jobbade lite igårkväll, och var trött och så, som vanligt efter kvällsjobb. hade tänkt mig en mysig hemmakväll med jordnötsringar och datorn och kanske skulle jag orka se "säg att du älskar mig" också. Hade ju stannat till i byn enbart för jordnötsringarnas skull. Dyra var de! Inte så konstigt egentligen. Enda affären öppen klockan kvart i tio i byn var ju den där lilla butiken med hyrfilmer också. En liten påse jordnötsringar (175 g) kostade 22.50. Inte särskilt billigt, enligt min mening. Men men tänkte jag. Det var värt 22,50 för en mysig hemmakväll med mig själv som enda sällskap.

Men så kom jag då hem, och möttes av ett tomt mörkt hus. Jaha, tänkte jag. Då rotar vi fram nycklarna. Men oj... Jag hade visst glömt dem. Så jag letade efter en nyckel på verandan. Ingen nyckel. Kände på dörren på baksidan, låst. Jaha.... Ringde pappa på jobbmobilen. Inget svar. Ringde pappas privata mobil. Avstängd. Ringde mammas mobil. Avstängd. Ringde hem. Nej pappa låg tydligen inte och sov. Kollade efter mammas bil. Borta. Jaha. Jag var alltså utelåst!

Körde ner till grannen, för att kolla om pappa var där. Ingen pappa. Ringde en kompis. Frågade om jag fick sova hos honom. Fick förstås köra in till stan och sova på en soffa. Men men. Den soffan var tusen gånger bättre än att sova på verandan eller i bilen. Så jag kom i säng (läs: soffa) lite över 23 igår. Somnade inte på ett bra tag, men till slut, när jag sov som bäst, ringde mamma. Klockan var lite över 3 på morgonen. En timme senare skulle jag hämta mamma vid McDonald's. Det var inte lönt att sova den timmen, då hade jag bara haft problem med att vakna sen. Så jag satt vaken i en timme, fördrev tiden med att bland annat kolla inkorgen för sms. Sen gick jag ut till bilen för att hämta mamma. Då var väl klockan kvart över 4. Oj vilket fågelkvitter jag hörde! En massa koltrastar i buskarna klockan 4 på morgonen var inte väntat.

Hämtade mamma, körde hem i hopp om att pappa hade kommit hem också. Det hade han. Så klockan 5 i morse fick jag lägga mig i min alldeles egna säng.

Så sensmoralen den här helgen: Glöm för guds skull inte nycklarna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0