När jag kom hem från arbetsförmedlingen idag så bad mamma mig att komma upp till datorn och läsa en grej. Jag traskade upp för trappan för att se vad hon ville. Hon bad mig slå mig ner och läsa det hon hade skrivit i sin dagbok idag och avgöra om det var fejk eller äkta.
I dagboken stod det om en skorstensbrand, här hemma hos oss. Kunde inte fatta det. Varför skulle hon hitta på nåt sånt? Det verkade konstigt, varför skulle det brinna  ivår skorsten...?! Så jag bestämde mig för att det var fejk. Nej, sa mamma. Det brann verkligen i vår skorsten. På riktigt. Jag vägrade förstås att tro henne, det måste vara nåt slags mysko aprilskämt. Men nej. Mamma sa åt mig att ringa pappa och fråga, hon hade tydligen ringt honom och bett honom komma hem. Och brandkåren hade varit här, och grannarna. Men jag trodde inte på det, så jag ringde pappa och frågade. Och självklart var det sant.

Och jag undrade förstås var kissen befann sig mitt i det hela. Ni kan väl gissa... På soffan, förstås. Som vanligt. Han låg och sov där medan det brann i vår skorsten. Och förutom att skorstenar kan brinna, till och med vår egen, har jag lärt mig nåt helt nytt idag: Min katt är störd.