Dagens låt
Jag är medveten om att jag haft denna låt innan, men den är ju så bra. Dessutom tänkte jag testa något nytt.
Såhär är det. Ingen är ärlig på bloggen. Så är det bara. Och även om folk är ärliga så vågar ingen riktigt ta upp det som verkligen betyder något. Jag kan vara hur ärlig som helst om att kopiatorn på jobbet är trasig eller om att jag verkligen gillar den där kjolen. Men en tanke slog mig idag. När jag är 97 år gammal och börjar inse att det snart är dags för mig att dö, vad kommer jag minnas som någonting bra i mitt liv? Kommer jag verkligen bry mig då om att jag klarade hela Spyro the dragon på playstation 1 år 2003? Eller kommer jag minnas vilken min favorittop i juli 2008 var? Det är möjligt. Jag tror att man kommer bry sig om känslor, det som gjort en lycklig och nära och kära genom åren. Om man mådde bra i den där topen, kanske det är det man minns. Om ett TV-spel gör en lycklig, så visst. Men jag tror jag kommer minnas människor som funnits i min omgivning. Människor som man tyckt om och älskat. Människor som gjort ett intryck.
Nu svävade jag iväg lite i tankarna. Jag skulle ju testa något nytt. Jag ska testa att vara ärlig. Om ni inte gillar det så säg till, då ska jag genast sluta. Men man ska inte ge upp förrän man provat.
Dagens låt uttrycker det jag inte själv riktigt vågar tala om ibland. Jag är singel, och trivs någorlunda bra med det. Jag försöker ge mig själv det mesta jag kan. Jag kan ge mig själv bekräftelse, då gör jag det. Jag menar inte att det är lika bra eller bättre, men jag kan klara mig på egen hand utan att deppa ihop.
Men så kommer det ibland dagar då man känner sig ensam. Ibland längtar man efter att få vakna bredvid någon som man älskar. Ibland längtar man efter den stora kärleken, och ibland längtar man bara efter en hand att få hålla. Att tillbringa kvällen ensam med TV:n eller en bra bok funkar, men det är inte idealiskt. Det bästa är att vara två.
Och de dagar jag känner som jag precis beskrivit, då stämmer dagens låt in perfekt. Då behövs inga ord mer än de här:
Better man
Robbie Williams
Såhär är det. Ingen är ärlig på bloggen. Så är det bara. Och även om folk är ärliga så vågar ingen riktigt ta upp det som verkligen betyder något. Jag kan vara hur ärlig som helst om att kopiatorn på jobbet är trasig eller om att jag verkligen gillar den där kjolen. Men en tanke slog mig idag. När jag är 97 år gammal och börjar inse att det snart är dags för mig att dö, vad kommer jag minnas som någonting bra i mitt liv? Kommer jag verkligen bry mig då om att jag klarade hela Spyro the dragon på playstation 1 år 2003? Eller kommer jag minnas vilken min favorittop i juli 2008 var? Det är möjligt. Jag tror att man kommer bry sig om känslor, det som gjort en lycklig och nära och kära genom åren. Om man mådde bra i den där topen, kanske det är det man minns. Om ett TV-spel gör en lycklig, så visst. Men jag tror jag kommer minnas människor som funnits i min omgivning. Människor som man tyckt om och älskat. Människor som gjort ett intryck.
Nu svävade jag iväg lite i tankarna. Jag skulle ju testa något nytt. Jag ska testa att vara ärlig. Om ni inte gillar det så säg till, då ska jag genast sluta. Men man ska inte ge upp förrän man provat.
Dagens låt uttrycker det jag inte själv riktigt vågar tala om ibland. Jag är singel, och trivs någorlunda bra med det. Jag försöker ge mig själv det mesta jag kan. Jag kan ge mig själv bekräftelse, då gör jag det. Jag menar inte att det är lika bra eller bättre, men jag kan klara mig på egen hand utan att deppa ihop.
Men så kommer det ibland dagar då man känner sig ensam. Ibland längtar man efter att få vakna bredvid någon som man älskar. Ibland längtar man efter den stora kärleken, och ibland längtar man bara efter en hand att få hålla. Att tillbringa kvällen ensam med TV:n eller en bra bok funkar, men det är inte idealiskt. Det bästa är att vara två.
Och de dagar jag känner som jag precis beskrivit, då stämmer dagens låt in perfekt. Då behövs inga ord mer än de här:
Better man
Robbie Williams
Send someone to love me
I need to rest in arms
Keep me safe from harm
In pouring rain
Give me endless summer
Lord I fear the cold
Feel I'm getting old
Before my time
As my soul heals the shame
I will grow through this pain
Lord I'm doing all I can
To be a better man
Go easy on my conscience
'Cause it's not my fault
I know I've been taught
To take the blame
Rest assured my angels
Will catch my tears
Walk me out of here
I'm in pain
As my soul heals the shame
I will grow through this pain
Lord I'm doing all I can
To be a better man
Once you've found that lover
You're homeward bound
Love is all around
Love is all around
I know some have fallen
On stony ground
But Love is all around
Send someone to love me
I need to rest in arms
Keep me safe from harm
In pouring rain
Give me endless summer
Lord I fear the cold
Feel I'm getting old
Before my time
As my soul heals the shame
I will grow through this pain
Lord I'm doin' all I can
To be a better man
Kommentarer
Trackback
