Alla Fjärtars Dag
Alla hjärtans dag närmar sig med stora steg, det är redan på torsdag, faktiskt. Många tycker att den person som hittade på Alla hjärtans dag borde få Nobels fredspris, medan andra tycker att det är världens jobbigaste dag. Jag hör till den senare kategorin människor.
Bild: http://dreaminpink.blogg.se/images/lov18_1171441700.jpg
Först och främst undrar jag: VARFÖR ska man bara ha EN ENDA dag på hela året då man firar kärleken? Det finns 365 dagar på ett år, i år får vi till och med en bonusdag, och vi idioter till människor väljer EN dag då hela nationer vänder sig till den de älskar och talar om det för honom/henne. En enda dag av 365 möjliga. Varför kan man inte göra det varje dag?
Nu undrar förstås den som läser min blogg varför just jag tycker denna dag är så oerhört fel. Det kan jag knappt förklara, men jag ska göra ett försök:
För alla dem som har någon som de älskar, pojk-/flickvän, sambo, make/maka, etc. är det en underbar dag. En dag extra att göra något alldeles sådär underbart gulligt som att köpa en hjärtformad chokladask och hyra en film. De som har någon har redan en massa dagar på året att fira tillsammans: födelsedagar, årsdagar, namnsdagar, första-kyssen-dagar, osv. För dem är det bara ännu en dag att visa hur mycket de älskar varandra. Skillnaden mellan Alla hjärtans dag och en vanlig t ex födelsedag är att alla vet vilken dag på året som de som har någon är sådär extra kära. Och då vet också alla vem som inte är kär alls. För alla såna människor som jag, som är hopplöst singel, har ingen som de får kyssa o krama och köpa choklad till. Jag tycker det är en plåga att varje år behöva gå igenom samma sak. Det började på mellanstadiet, när det skickades kort och kärleksbrev. Det blev jobbigare på högstadiet och jobbigast på gymnasiet, då man hade möjlighet att skicka rosor till någon. Och är man då sådär hopplöst singel som jag är så säger det sig självt att jag aldrig fick någon ros. Eller något brev. Eller ens ett kort. Därför har Alla hjärtans dag alltid varit en plåga för mig.
Men nu då? tänker ni. Nu borde hon ju kommit över det där. Nej, jag har inte kommit över det. För visst, även om jag håller mig inomhus på torsdag, och inte visar mig, så känns det ju! Och sen kommer alltid någon att fråga med förväntan i rösten om jag fick något på Alla hjärtans dag. Och då kommer jag att svara att nej, jag fick inget, men det spelar ingen roll ändå. För jag är 19 år, fyller snart 20, och jag förväntas kunna hantera en orättvis situation. Och jag tycker det är orättvist. Men nej, ändå tycker jag inte att Alla hjärtans dag borde avskaffas. Istället borde varenda dag, eller iallafall varannan, vara en Alla hjärtans dag, för på så vis kommer folk tröttna på spektaklet. När man ser hjärtan i varenda affär man går in i, varenda dag på året, då slutar man efter ett tag att reagera på dem. Och när De Kära inte har någon särkilt speciell dag att fira sin kärlek på, då blir det också lättare för oss vanliga dödliga att stå ut.
Så. Då var det avklarat. Jag hoppas mina läsare står ut med mina cyniska och aningens bittra angrepp på världens gulligaste dag. Men don't kill me. Ni har det ju alldeles urgulligt underbart ändå ju!
Bild: http://dreaminpink.blogg.se/images/lov18_1171441700.jpg
Först och främst undrar jag: VARFÖR ska man bara ha EN ENDA dag på hela året då man firar kärleken? Det finns 365 dagar på ett år, i år får vi till och med en bonusdag, och vi idioter till människor väljer EN dag då hela nationer vänder sig till den de älskar och talar om det för honom/henne. En enda dag av 365 möjliga. Varför kan man inte göra det varje dag?
Nu undrar förstås den som läser min blogg varför just jag tycker denna dag är så oerhört fel. Det kan jag knappt förklara, men jag ska göra ett försök:
För alla dem som har någon som de älskar, pojk-/flickvän, sambo, make/maka, etc. är det en underbar dag. En dag extra att göra något alldeles sådär underbart gulligt som att köpa en hjärtformad chokladask och hyra en film. De som har någon har redan en massa dagar på året att fira tillsammans: födelsedagar, årsdagar, namnsdagar, första-kyssen-dagar, osv. För dem är det bara ännu en dag att visa hur mycket de älskar varandra. Skillnaden mellan Alla hjärtans dag och en vanlig t ex födelsedag är att alla vet vilken dag på året som de som har någon är sådär extra kära. Och då vet också alla vem som inte är kär alls. För alla såna människor som jag, som är hopplöst singel, har ingen som de får kyssa o krama och köpa choklad till. Jag tycker det är en plåga att varje år behöva gå igenom samma sak. Det började på mellanstadiet, när det skickades kort och kärleksbrev. Det blev jobbigare på högstadiet och jobbigast på gymnasiet, då man hade möjlighet att skicka rosor till någon. Och är man då sådär hopplöst singel som jag är så säger det sig självt att jag aldrig fick någon ros. Eller något brev. Eller ens ett kort. Därför har Alla hjärtans dag alltid varit en plåga för mig.
Men nu då? tänker ni. Nu borde hon ju kommit över det där. Nej, jag har inte kommit över det. För visst, även om jag håller mig inomhus på torsdag, och inte visar mig, så känns det ju! Och sen kommer alltid någon att fråga med förväntan i rösten om jag fick något på Alla hjärtans dag. Och då kommer jag att svara att nej, jag fick inget, men det spelar ingen roll ändå. För jag är 19 år, fyller snart 20, och jag förväntas kunna hantera en orättvis situation. Och jag tycker det är orättvist. Men nej, ändå tycker jag inte att Alla hjärtans dag borde avskaffas. Istället borde varenda dag, eller iallafall varannan, vara en Alla hjärtans dag, för på så vis kommer folk tröttna på spektaklet. När man ser hjärtan i varenda affär man går in i, varenda dag på året, då slutar man efter ett tag att reagera på dem. Och när De Kära inte har någon särkilt speciell dag att fira sin kärlek på, då blir det också lättare för oss vanliga dödliga att stå ut.
Så. Då var det avklarat. Jag hoppas mina läsare står ut med mina cyniska och aningens bittra angrepp på världens gulligaste dag. Men don't kill me. Ni har det ju alldeles urgulligt underbart ändå ju!
Kommentarer
Trackback
