Idag kände jag att jag längtade tillbaka till den tiden då jag och min då bästa vän troget kollade på Sailor Moon. Om jag (nu alltså) skulle vara en superhjälte skulle jag förstås vara just Sailor Moon. Hon är ju sådär härligt klumpig och klantig, men lyckas alltid pånågot sätt rädda världen från undergång. Men egentligen är det ju inte hon som gör det, utan Den Maskerade Rosen, som hon för övrigt är hopplöst förälskad i. Känner man igen sig, eller vad?!

Har iallafall nynnat på Sailor Moon-låten halva dagen, och letade förstås till slut upp texten. Imorn tänkte jag se om jag kan hitta nåt på YouTube. Här är iallafall låttexten:

Sailor Moon min vän
Ödet är dolt, går ej att se
Vad som väntar dig, står i stjärnorna

Ibland kan verkligheten va' rätt jobbig och tung
För en fjortonårig tjej, hon e' ju så ung
Då kan drömmen om evig kärlek
dold bakom månen, i stjärnornas sken
ge lite tröst och mod i hjärtat
Tänk om han finns, kärlekens kung

Uti månens sken
Där finns det hopp, där finns det ro
Men på kärleken, törs du inte tro

Sailor Moon min vän
ödet är dolt, går ej att se
Vad som väntar dig
står i stjärnorna


Bild: http://members.aol.com/jesbannon/Image969.gif