Jag fortsätter på föregående inläggs linje och funderar över det här med killar och män.

Jag skrev sist att det börjar kännas konstigt att kalla dem killar. Det börjar kännas allt mer naturligt att kalla dem för män. Jag känner fler män än killar, dejtar män och är kompis med män. Och jag undrar lite varför det har blivit så.
Jag har en kompis som är 26 år gammal. I mina ögon är han kille. Och så känner jag en som är 29, men han är definitivt en man. Det skiljer bara 3 år mellan dem, ändå är jag så tvärsäker på att den ene fortfarande är kille, medan den andre är man.

Var går gränsen mellan killar och män?

För mig är det en väldigt abstrakt gräns som gäller. Det funkar inte att säga att om 29-åringen var tre år yngre så vore han kille, eller tvärtom. För jag är ganska övertygad om att 26-åringen om tre år kommer stå ungefär där han står nu, medan 29-åringen för tre år sedan antagligen var lite mer åt 26-åringens håll än vad han är nu (hänger ni med?), fast ändå man. Enligt mig är gränsen mellan killar och män en fråga om mognad. Jag menar förstås inte att alla killar är omogna och deras enda "vettiga" sysselsättning är att sitta och spela WoW eller cs i timmar, fast det naturligtvis kan se ut så. Däremot menar jag att en man definitivt har kommit längre i sin mognad, och inte alls finner sju timmars dataspel särskilt stimulerande. Iallafall i mina ögon.

Vad tycker du? Var går gränsen mellan killar och män?

Hittade förstås inget passande klipp till mitt inlägg, så det får bli Lena. Därav rubriken!