Oj, nu var det visst ett tag sen jag bloggade senast. Har haft mycket att göra, är min enda ursäkt. Det härliga är ju att jag ser att jag har lika många läsare trots att jag inte lagt ut nåt nytt.

Idag har jag jobbat. Egentligen skulle jag o mamma lunchat med en vän till familjen, men jag blev uppringd igår. De bad mig jobba hela dagen idag. Såklart man tackar ja. Det börjar eka lite i plånboken, så jag är tacksam för det jobb jag får.
Men iallafall så jobbade jag idag, på en förskola. Nio timmar har jag jobbat. Mitt längsta hittills. Sen är man sådär lagom slut i huvudet.
Det var nästan lite otäckt idag, en liten kille bröt armen. Och det värsta är ju ändå att ingen såg när det hände. Jag har dåligt samvete eftersom jag var en av dem som var ute. Vi var bara två ute, vikarier dessutom. Nej usch så hemskt! Inte alls kul. Mår lite dåligt över det, min uppgift är väl ändå att skydda barnen från sånt?! Det är såna dagar som idag som jag känner mig misslyckad som dagisfröken. Men samtidigt är det ju som ordinarie personal sa, att det hade hänt oavsett om det var ordinarie personal ute eller bara vikarier. Det är helt enkelt sånt som händer.

Senare skulle jag köra och lämna en lapp på en annan förskola, så jag får betalt för mina timmar. Hoppade ut ur bilen och stoppade nyckeln i byxfickan. Sen när jag skulle plocka upp den igen insåg jag att jag hade lagt den i den ficka där jag hade dagens snorpapper. Fräscht! Alla som har småbarn eller som jobbar på dagis vet att det är drygt att springa fram och tillbaka med snorpapper. Småbarn är alltid snoriga, så är det bara. Och är man ute med barnen vill man inte springa in var tionde minut med snorpapper, så man lägger dem i en ficka istället. Sen håller man reda på vilken ficka det är.
Om ni undrar kan jag tala om att nyckeln klarade sig utan äckligheter! Jeansen likaså.