När jag gick i mellanstadiet var jag jättekär i en kille i min klass. Erik hette han, och han var den underbaraste varelsen som vandrade på denna planet. Iallafall då, nuförtiden är han mest bara finnig. Men iallafall. Jag var jättekär i tre långa år, och i femman vågade jag till slut ta steget. Jag bad en kompis fråga chans på honom åt mig. Jag hann knappt ut genom dörren, jag ville inte närvara när hon frågade. Men jag hörde minsann svaret, det lät över hela skolan. Han skrek ut det, "nej, för fan, vad tror hon om mig?". Härligt. Ni kan ju tänka er vilken härlig självkänsla man har efter det!


Bild: http://spikenblogg.files.wordpress.com/2007/10/jordhjarta.JPG