Har ju glömt berätta!

För två år sen hade jag äääntligen lyckats odla fram det där jättelånga håret som varenda 5-åring drömmer om. Man skulle kunna tro att min lycka var total, men icke. Tvärtom hade jag vid det laget upptäckt hur otroligt besvärligt det är med långt hår. Oavsett hur mycket man borstar är det alltid trassligt, vilket gör att man alltid sätter upp håret i en knut, så man slipper borsta det 15 gånger om dagen. Självklart längtade jag efter att få klippa av det!

Ett år senare var en av mina kusiner på besök. Jag gnällde på som vanligt om hur jobbigt mitt hår är och hur jag längtar att klippa av det. Så då erbjöd hon sig att klippa mitt hår. Tja, tänkte jag. Jag hade ju inget att förlora! Så hon klippte mitt hår och det blev riktigt bra.

Sen dess har jag bytt frisyr ett antal gånger. Jag har klippt lite till. Och sen lite till. Sen färgade jag. Sen permanentade jag det. Sen fick det en ny färg igen. Och  nu den senaste tiden har jag bara hoppats att det sista av lockarna ska försvinna så fort som möjligt medan det enda jag gjort med håret är att färga utväxterna.

Men nu är det minsann ändring på det. Igår var jag i stan, och passade på att boka tid hos frissan. Tänkte att varken mamma eller någon annan vågar ju klippa mitt hår kortare än till axlarna, så jag bokade tid till styling och klippning!!! Så den 2/2 ska jag klippa!