Har ni någonsin funderat på det där med logik? Logiskt tänkande är mycket praktiskt, särskilt i vissa speciella situationer, som t ex chackspel. Men i vissa situationer saknar man fullständigt förmågan att tänka logiskt. Som när man är arg. Och ju argare man är desto mindre logiskt tänker man.

Jag läste precis en sak som jag skrev för riktigt länge sen. Jag var förbannad på Gud för att ingenting alls blev som jag ville. Jag hade under en längre period kämpat och slitit för att få det som jag ville, men icke. Så jag satte mig vid datorn, grät floder och skrev ett brev till Gud som handlade om hur otroligt förbannad jag var. Nu när jag läser det är det nästan komiskt, men jag kan inte tillåta mig att skratta, eftersom jag minns hur sårad och arg jag kände mig. Här är ett litet utdrag:

"Och nu ska jag strax gå ner för trappan, plocka ut linserna, förklara för mamma varför jag är alldeles röd om ögonen. Sen ska jag lägga mig, Gud. Och sova. Och så ska jag sova ända tills imorgon, och sen ska jag vakna. Och då, Gud, förväntar jag mig en bättre dag. Jag förväntar mig en sjuhelsikes jävla bra dag. För jag orkar inte ens vara ledsen mer. Nej, nu får du faktiskt städa upp efter dig, Gud. Nu räcker det med oreda, nu är det dags att städa upp. Om du vore ett barn på dagis hade jag för länge sen satt dig i en skamvrå."

Nuförtiden vet jag inte ens om jag tror på Gud längre. Jag vill tro, och jag intalar mig att jag tror, eftersom jag gjort det hela mitt liv. Men den senaste tiden har det känts som att jag gått genom helvetet, och för varje steg jag tog kom jag längre och längre från målet. Och jag kan inte låta bli att fråga mig hur en god Gud kan utsätta mig för allt det som hänt. Jag förutsätter att Gud är god, varför skulle jag annars välja att tro? Som 14-15-åring valde jag att sluta tro på helvetet och det onda, eftersom jag märkte att det inte gjorde mig något gott. Jag valde att tro på himlen och Gud och det goda fullt ut istället. Ett tag kände jag att min tro gjorde mig lycklig, så varför tro på något som gjorde mig rädd?

Ja. Ni får ursäkta att texten inte riktigt hänger ihop. Lite ologiskt, helt enkelt. Men det är lite så med den där elektriska fettklumpen innanför pannbenet. När man tänker högt blir det inte alltid så logiskt.