Ibland önskar jag att jag var riktigt kvicktänkt. Sådär så man verkligen kan snärta av någon ordentligt, när det gäller. Som igår, när vi satt på torget och tittade på tangouppvisningen. Då satt där en packad norsk kvinna och drev med allt och alla. Hon satte sig bredvid oss och gjorde narr av min mammas tänder. Själv hade hon riktigt äckliga gaddar, sådär så man vill spy. Så satt hon där och hade mage att reta mamma för att hennes är sneda. Vet ni vad hon sa? Såhär: "Var var tandläkaren när du var liten?", fast på norska. Och jag blev faktiskt sur, för ingen jävel har väl rätt att kommentera någon annans utseende hur som helst, särskilt när man själv ser ut som fan. Så jag bara muttrade lite tyst till mamma att "var var hon när Gud delade ut hjärnor?", och mamma skrattade. Men NU! 22 timmar senare har jag kommit på svaret. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig. Så om du läser det här, norska packade kvinna i blå jacka som frågade var tandläkaren var när mamma var liten, här är svaret på din fråga:

INTE FAN VAR HAN I NORGE IALLAFALL!

Kärringjävel.