Följande inlägg innehåller mindre vackra ord. Känsliga läsare varnas.

Nu är jag arg. Såååååå ARG!
Olyckan jag var med om i slutet av juni är fan i mej det mest ångestframkallande jag varit med om. Dels ångesten över alla plötsliga oförutsedda utgifter som jag absolut inte har råd med. Bland annat sänks mammas bonus på försäkringen, alltså kostar hennes försäkring ungefär 900 mer om året. Det kan hon ju tacka familjen Nilsson i sbg för.
Men den allra värsta ångesten upplever jag när jag sätter mig i bilen, bakom ratten. Jag som älskade att köra bil innan olyckan tycker nu att det är bland det mest obehagliga jag kan tänkas utföra. För två veckor sedan, när mamma var i Polen, körde jag till Willys och skulle handla mat. På vägen dit hade jag ångest. Vägen hem var minst tio gånger värre! Det var bara vänstersvängar! Nu har jag kanske missat att berätta att olyckan skedde vid - just det - vänstersväng.

Försäkringsbolaget har förstås bedömt att jag vållat olyckan. Och visst, som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det ju så trafikreglerna säger. MEN! Om någon som saknar körkort kommer i alldeles för hög hastighet, bländad av starkt solsken och bara "köttar på", visst fan är det hennes fel att hon väljer att köra på mig istället för att bromsa? Jävla Fi**a!

Så visst fan är jag förbannad. Tänk att det inte ens hjälper att överklaga. Jag kan överklaga hur jävla mycket jag vill, det enda det kommer leda till är fler onödiga utgifter för min del.

Och förresten... Har jag sagt att jag inte ens kan titta på bilen utan att det kryper i magen på mig? Helvetes skit!