Idag lever jag igen. Alltså ska vi ut ikväll också, för att ta död på morgondagen i förväg. Jag menar, nu är det Kristianstadsdagarna, och det är det bara 9 dagar om året. Övriga 356 dagar kan man ta det lugnt. Men nu festar jag!

Ringde Arbetsförmedlingen idag. Tänkte att det är väldigt onödigt att söka massa jobb i sommar om jag börjar jobba 3 augusti. Så jag snackade med min arbetsförmedlare, och hon höll med mig. Så nu slipper jag skicka papper till AF varannan vecka. Skönt.

Och så kom det där ordet som påminde om min älskling. Augusti. Och så längtar jag ännu mer efter honom. Längtar till på söndag. Då kommer han hem. Då får jag pussa honom igen!