Igår var jag hemma hos pappa på besök. Passade på att plocka lite vinbär och rabarber och tog med hem. Och träffade min kisse. Det är något alldeles speciellt med den där katten. Det är ju MIN katt! Igår var faktiskt allra första gången hittills som jag verkligen önskade att jag kunde ta med honom hem till lägenheten. Det är ju min lille tjockis, min lille älskling! Jag saknar honom fruktansvärt mycket. Alltså, jag saknar ju pappa med, men jag kan ju åtminstone prata med pappa i telefon, vilket jag gör rätt ofta. Men Sigge träffar jag inte alls särskilt ofta.
En sjuk sak med Sigge igår var att jag inte kände igen honom först. Om det inte varit för att han kom när jag ropade på honom så hade jag nog inte fattat att det var han. Det kändes inte så bra. Jag kände mig som en svikare! Men så vet jag ju också att eftersom Plutten här hemma är så liten som han är, så får jag för mig att alla andra katter är mycket större än vad de är.


Pappa bjöd på middag. Lasagne. Jättegott! Enda problemet är att jag hade tänkt göra lasagne ikväll. Men det blir så tråkigt med samma mat två dagar i rad. Så ikväll gör jag chokladmousse istället. Det är ju minst lika gott!

Senare, när jag hade kommit hem från pappa och tittat till Plutten här hemma, åkte jag till min älskling. Ja, Sötnosen alltså, inte Sigge. Vi satt i hans soffa och kollade på Beck. Sen skulle vi sova, vilket inte gick så bra för min del. Jag låg vaken jättelänge och frös. Först när älsklingen hade stängt fönstret, efter 1, kunde jag somna. Igår/inatt var första gången någonsin som jag var irriterad för att Sötnosen låg och sov när inte jag kunde somna! Inte blev det bättre när han började snarka... Så, kära älskling, förlåt att jag väckte dig femtielva gånger inatt!