Jag håller på att avlida. Seriöst. På allvar. Dö. Kola. Gå bort.

Har precis kommit hem från en liten motionsrunda. Alltså. Har försökt mig på löpning. Tänkte att det kan ju vara trevligt. Jag håller på att dö. Jag har ingen kondis. Jag ska få kondis. Seriöst.
Alltså såhär. Jag läser SOLO, det vet de som följer min blogg. I senaste numret på Aktuellt form-sidan hade tjejen, vad-hon-nu-heter, provat på löpning. Hon hade blivit instruerad att springa en minut och gå i en i början. Och hon höll på att avlida efter första gången, skrev hon. Jag tror henne. Det gjorde jag inte innan. "Gå ut och springa lite? Det kan väl inte vara så farligt!" tänkte jag. Men jo, det är illa. Riktigt illa.
Att låren och rumpan skulle trilla väck förstod jag ju. Men inte trodde jag att magen tog stryk av lite feg-löpning. Mest förvånad är jag ändå över axlarna. Jag kan redan nu konstatera att den här sortens träning kommer göra underverk för mina ständigt värkande axlar. Så imorgon... Nytt försök!

Operation viktminskning - Beware!