Kära läsare, jag har inte glömt bort er. Jag har bara råkat hosta ut min egen hjärna. Ungefär.

Jag är förkyld. Tredje dagen jag är hemma från praktiken. Och imorgon är sista dagen på praktiken. Jag har aldrig missat en sista dag på någonting. Aldrig missat sista dagen på terminen, sista dagen på lovet, sista dagen på praktik eller jobb. Men som det känns nu så är jag nog så illa tvungen att missa sista dagen på jobbet i morgon.

Min hals känns som sandpapper. Mina halsmandlar (som precis börjat äterhämta sig efter körtelfebern i februari) håller återigen jumbosize. Mina lungor är påväg ut med varje hostning. Min näsa är supertäppt och rinner samtidigt. Och hjärnan känns som den är lite lite för stor för kraniet. Annars mår jag heeelt ok.

Min Sötnos köpte nässpray till mig häromdagen. Underbart! Det är lycka på hög nivå!