Jag är inte den som har någon vidare koll på kändisvärlden. När man sitter i soffan med sötnosen och bläddrar bland kanalerna hör man hela tiden "det är ju hon...", "han spelade ju i den där filmen om..." och så vidare. Jag hänger med så gott jag kan. Men ibland blir det svårt.

Det är precis samma sak när jag läser senaste numret av SOLO. Kändisreportern skriver att "vi är så trötta på Agyness Deyn", och jag fattar inte vem hon är?!

Det var precis samma sak när jag gick i gymnasiet. Det snackades någon dag om en massa olika kändisar, och namn efter namn poppade upp. Ett av dessa namn kände jag inte alls igen, och frågade vem det var. Döm om en av tjejernas förvåning, när hon vände sig till mig och sa "Men du måste väl veta vem Heidi klum är?!". Det visste jag inte. Men det sa jag ju inte till henne. Nej, istället spelade jag med och sa nåt i stil med "Ja just det, hon...".

Det är just därför som jag, varje gång en ny stjärna på kändishimlen upptäcks, försöker värja mig, sprattlar med armar och ben och skriker "NEEEEJ!!!". Varenda nytt namn innebär massa koncentration och försök att komma ihåg. Plötsligt är det ännu en människa man ska ha koll på, veta varför just hon är så känd, att hon klippte av sig allt hår eller äntligen har slutat knarka (no offense, Brittan).

Men nu har jag äntligen kommit över detta hemska faktum att Sverige numera är en superduperbra sångerska rikare. Jag har youtubat henne, och lyssnat. Hon är bra! Och namnet liksom sätter sig, jag kommer ihåg! Mina damer och herrar, jag ger er.... *trumvirvel* .... Molly Sandén!