Jag bara älskar att sitta i telefonkö. Eller inte... Grejen är att när man hamnar i kö sådär och sitter och filar naglarna och käkar godis och filosoferar över livets orättvisor hinner man glömma varför det var man ringde, och vem det är man ville prata med. Sen när man äääntilgen blir kopplad till en telefonist efter sisådär 20 minuters väntetid, försöker man frenetiskt komma på vad det var man ville medan man presenterar sig så långsamt det bara går.

"Heeeeeeeeej! Jag heter, eh, Patrycjaaaa, och jaaaaag skulleeee viljaaa praaaaataaaaa meeeeed, ehhhhhh, öhhhh, jag vet inte!"

Detta  är anledningen till att jag övergett tanken på att fila naglarna samtidigt, och istället klottrar ner personens namn på ett papper sisådär femtielva gånger. Detta resulterar i att man vet vem man ska prata med när man kommer fram, men man vet fortfarande inte varför. Jag har provat att klottra ner vad jag vill också, men då ser samtalet mest ut som följer:

"Hej! Jag heter Patrycja, och jag skulle vilja prata med Kolla Saldot På Telefonbanken!"
*blir kopplad av undrande telefonist*
"Hej! Jag undrar Göran Ottosson!"

Nej. Tacka vet jag direktnummer. Då kommer man ihåg vem man ringer och varför, och behöver inte sitta i kö i evigheter för att få veta att han/hon är upptagen.