Igår skrev jag ett långt inlägg som jag aldrig publicerade, som handlade om att jag är trött på mitt jobb. Att det inte är kul längre. Idag tänker jag bara "är det så konstigt då?". När man får ta itu med datorkrångel och systemuppdateringar 90% av tiden, göra enformiga grejer 9% av tiden, och ägnar en endaste ynklig procent till att göra de roliga grejerna... Då är det inte så konstigt faktiskt, att det inte längre är kul.

Idag till exempel. Idag har jag startat om datorn en sisådär 20 gånger, avinstallerat ett program för att installera det på nytt, startat en säkerhetskopiering av hela systemet och hela datorns innehåll för att sedan upptäcka att jag inte har tillräckligt med plats för detta och avbrutit kopieringen. Dessutom har jag suttit i telefonkö i en halvtimme hos min internetleverantör, för att få prata med en människa i typ tre sekunder och få veta att anledningen till att jag inte kommer ut på nätet är ett fel som inte alls har med mig att göra. Och så har jag skickat sms till chefen för att förklara hur det ligger till, så att han ska förstå varför jag inte svarar i telefon (genom skype) ifall att han skulle ringa. Och nu, den sista halvtimmen, har jag redigerat bilder. Allt det där andra har jag i och för sig gjort ända sedan igår vid tio-tiden nånting.

Nu förstår ni och även jag kanske bättre varför jag är less. Nu när jag tänkt igenom vad jag sysslat med idag är det faktiskt inte det minsta konstigt. Inte heller tror jag chefen skulle ha problem med att förstå mig, om han nu läser min blogg. Jag tror faktiskt han förstår precis hur jobbiga datorproblem kan vara.