Även denna vecka jobbar jag hemifrån, och mitt arbete består just nu till största delen av uppföljning, i form av telefonsamtal till de företag vi tidigare skickat säljbrev till. Och vet ni? Är det något jag har lärt mig av att jobba med det jag gör så är det att bakom varje såld produkt ligger flera timmar av rundringande och mailande. Det är liksom inte bara att gå in och kolla mailen för att se om det finns någon beställning. Tänk er ett större företag, som Siba eller Elgiganten, som har en stor uppbyggd webbshop med massor av kunder redan. Man kunde tro att allt det där sköter sig självt. Men tänk sen alla pengar de lägger på marknadsföring. TV-reklam? Kostar hundratusentals kronor. Ingen baggis precis. Och vad vore de utan marknadsföring?

Det jag sysslar med nu är en form av marknadsföring. Företaget jag jobbar på har inte råd med dyr TV-reklam. Inte heller direktreklam, ni vet den som kommer med posten, är billigt nog. Återstår gör reklam i tidningar, men det kostar också skjortan, fast utan att ge större respons. Chefen berättade om en stor annons han lät trycka i lokaltidningen en gång, som kostade ett antal tusenlappar. På denna annons fick han bara ett svar. Intäkterna från detta täcker knappast annonskostnaderna.

Just därför sysslar jag med uppringande marknadsföring. Tror inte det heter så, men vi kan kalla det så. Det är ett betydligt billigare sätt att tala om att man finns. Man skickar ett mail, och följer upp med ett telefonsamtal. Skickar man bara mail hamnar med största säkerhet 90% i papperskorgen. Men följer man upp så måste de kolla igenom mailet igen. Och även om produkten inte alls är intressant, så vet åtminstone en ny person att företaget existerar. Tänk, sen sitter de där i personalrummet och snackar: "Vet ni? Jag fick ett samtal från en tjej som sålde genomskinliga högtalare. Har ni sett nåt sånt nån gång? Låter ju skithäftigt!" Och så är snacket igång.

Och just precis där insåg jag att min blogg inte alls går ut på att hålla lektioner i hur man marknadsför ett företag utan pengar. Men ja. Ni får det här inlägget ändå. Det bjuder jag på...