Igår gjorde jag som sagt karameller, men första satsen fick jag tempa med en söndrig stektermometer. Det gick sådär, karamellerna smakar lite bränt... Dessutom hann jag inte göra färdigt dem innan massan blev för kall och stel, så det blev några små karameller, några stora, och en gigantisk!

Men så stack jag ner på stan och köpte en ny termometer samt fick hjälp av en kompis, och titta vilka fina karameller vi gjorde:

Förra året ville jag göra karameller. Dock hade jag inte råd att köpa alla grejer jag behövde till tillverkningen. I år hade jag råd, och har nu köpt mitt karamelltillverkningskit innehållande skrapor och ingredienser och annat man behöver. Så jag satte en sats på spisen och skulle bara ta av plasthöljet från sockertermometern i glas som ingick i kitet. Döm om min förvåning när jag bara fick ut halva termometern! Självklart hade den gått sönder, troligtvis i transporten. Vad gör man när enda tillförlitliga termometern är sönder? Jo, man ber till gud att stektermometern som fått fnatt den senaste tiden kan tänka sig att funka. Och det gjorde den. Nästan. Den var mest en indikation på hur varm sockermassan var, men gav inga exakta mått. Självklart lyckades jag få upp temperaturen något för högt så sockret blivit för varmt. Men vad gör man då? Inte kan man hälla ut 170-gradig karamellmassa i vasken heller... Så jag bestämde mig att det var ett ypperligt tillfälle att öva (har ju aldrig gjort karameller tidigare!), och se, nog blev det karameller alltid. Dock så smakar de aningens bränt. Gissa vem som ska ner på stan och köpa en ny stektermometer?