Precis hemkommen efter provkörningen av den fina fina bilen. Det var... en upplevelse.

Vi kom dit, jag, sambon, Lulle och Patrik, till bilfirman som säljer bilen. Vi fick låna nyckel och öppnade bilen, tittade under motorhuven. Lulle som kan bilar bad mig starta motorn. Jag satte i nyckeln i tändningslåset och... kunde inte vrida om! Det var som om nyckeln var fastsvetsad! Någon slags låsfunktion, och jag kände mig väldigt blond när jag bad Lulle starta bilen istället. Vi bytta plats, jag ställde mig framför bilen, och Lulle vred om nyckeln, och... Inget. Inte ens ett litet knäpp som det blir när man hör att bilen nääästan försöker starta. Den var helt död! Säljaren fick hämta något slags portabelt bilbatteri och startkablar. Efter lite om och men fick vi igång bilen. Säljaren förklarade att det blir så när bilen inte hade varit igång på ett tag. Jaja.

Lulle passade på att fråga lite om rost och sånt. Vi fick veta att kamremmen var nybytt och att de inte hade haft igång bilen sen dess. Lulle frågade en gång till om bilen var rostig någonstans.  - Nej, det tror jag inte, svarade säljaren. Lulle frågade om tvärbalkar och sånt där som jag inte förstår mig på. Säljaren gick ner på alla fyra för att titta under bilen, och svarade igen att han inte trodde bilen var rostig.

Vi fick till slut hoppa in i bilen och köra iväg på en provtur. Jag körde bort till Yllans parkering för att testa bromsarna och svängradie och allt möjligt skoj. Vi svängde runt där en stund tills alla var yra, och jag mådde till och med illa. Sen stannade vi till och kollade så alla lyktorna funkade samt tog oss själva en titt undertill för att se efter rost. Det visade sig att tre lyktor inte funkade, samt att tanklocket fattades. Och undertill på bilen visade Lulle mig hur ett nästan sönderrostat avgasrör ser ut. Hon sa att jag skulle få byta hela avgassystemet ganska snart om jag köpte bilen. I ungefär det ögonblicket förstod jag att det inte var någon bil jag skulle köpa.

Väl tillbaka på bilfirman förklarade jag läget för säljaren, sa att jag inte skulle köpa bilen till det priset de ville ha (15000:-). Han sa att de hade många fina småbilar och pekade ut över bilarna på gården... Och i samma ögonblick insåg jag att jag inte skulle köpa någon bil alls av denna firma. De kändes inte seriösa för fem öre. Vi gick en halv sväng bara för att titta på de andra bilarna, sen körde Lulle oss hem.

Jakten på den perfekta bilen fortsätter...