Jag har alltid trott att det ska bli kul att köpa min första bil. Men det visade sig vara oerhört jobbigt. Själva processen är så stressande. Vilka märken är bra, och vilka bör jag undvika? Ska jag ha en liten bil som är bensinsnål, eller ska jag planera för eventuella framtida barn och satsa på en större? Är säljaren seriös eller kommer den här bilen gå sönder inom två veckor? Ska jag passa på nu eller ha is i magen? Så många frågor, och så få svar!
Kära Lulle, en fin vän till mig, kan ju sånt här med bilar bättre än jag. Hon har lovat att följa med och titta på bilar som är intressanta. Men jag har så svårt att lita på en privat säljare (fördomar, javisst!) att jag inte kommer så långt som till provkörning ens. Jag frågar alla jag kan tänka mig som har ett hum om bilar vad de tycker då jag knappt vet ut eller in själv. Vad ska man fråga om när man ringer på en annons? Vad är viktigt?

Nej, just nu är jag så uppstressad av hela bilköpsgrejen så jag vill bara strunta i det. Idag fick jag ont i magen för första gången någonsin av stressen, och började nästan gråta. Det är visst allt annat än kul att köpa bil, det enda som är roligt är allt det där vi ska hitta på när jag väl har köpt en. Men tills dess... Ja. Stress. Men det ska väl gå bra det också. Som (nästan) allt annat.