I helgen har vi varit nere i Lund hos sambons mamma. Sambon har varit och tävlat, och jag har shoppat lite. Det blev en kjol och ett långt linne på Indiska, lite kökstillbehör på Bolagret och ett nagellack på Lindex.

På väg hem idag hoppade jag av tåget i Vinslöv och promenerade till kyrkogården där pappa är begraven. Det var tungt. Lite då och då slås jag av en sån fruktansvärd saknad efter pappa, jag kan inte förstå att vi aldrig mer kommer ses. Självklart blev jag jätteledsen även idag. Jag kunde inte låta bli att tänka på alla saker som pappa redan missat i mitt liv, och kommer att missa framöver. Han missade hela min bagarutbildning och när jag och sambon förlovade oss. Han kommer missa mitt (eventuella) bröllop och när mina barn föds (för såna ska jag ha, förr eller senare!). Tänk att jag aldrig mer kan ringa honom och berätta hur glad jag är över något.. Ja, det är verkligen ofattbart.

Graven är jättefin fortfarande. Jag är så glad att vi lyckades ge pappa en så dyr och fin sten. Pappa fick hanka sig fram ekonomiskt hela sitt liv och drogs med stora skulder, så det känns så fint att han åtminstone nu kunnat få något dyrt och lyxigt och fint, som dessutom kommer hålla massor av år till. Jag önskar bara jag hade orken och tiden att besöka graven oftare, känns så fel att jag inte är där mer än varannan månad...