I det stora hela är jag lycklig. Jag har en fantastisk pojkvän, en härlig hund, fin familj och fina vänner, en lägenhet jag gillar och ett jobb jag trivs bra med. Men just idag är en tung dag för mig, och säkerligen för många andra.
Vart jag än går, vem jag än talar med, vad jag än gör så påminns jag idag om det stora hål som finns inom mig. Saknaden. Går man på stan så möts man av reklam som påminner om det. Tittar man på Facebook möts man av hur vännerna firar. Fars dag. Men hur firar man någon som inte längre finns?
Saknaden är enorm idag, och jag tänker tillbaka på tiden som var. Frågorna är återigen där, varför? Tänk om...? Hur? Tomrummet inom mig är aldrig så stort som på Fars dag.