Nu har jag ätit melon. Efter allt skräp mina kära vänner P, M och S har tvingat i mig tyckte jag det var dags för något nyttigt.

Tänkte tillbringa resten av kvällen i soffan. Och eftersom mina halsmandlar numera bestämt sig för att hålla jumbosize (jag lovar, kunde inte äta middag... Tog en sån där miiiiiniiiiibit på potatisen, och den fick jag försöka svälja tre gånger minst) kommer jag inte ens kunna avnjuta den där påsen lösgodis, eller jordnötsringarna. Inte heller mina Cheezballs kommer avnjutas. Inte ens ett glas vatten. Nej. Jag har nått det stadium då det är lättare och till och med trevligare för mig att dregla än att svälja.

But hey... Nu ska vi inte vara så negativa. Får se det från den ljusa sidan. Om jag inte kan äta kommer jag ju gå ner i vikt. Operation Viktminskning, here I come!

Då var det dags att ta itu med utmaning nr 2, som kommer från Mia.

Såhär går det till:
1. Länka till den som har utmanat dig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana några personer i slutet av ditt inlägg, om du vill.
4. Kommentera hos personerna som du utmanat.

Jag ska villigt erkänna att det blir svårt att hitta hela sju sanningar om mig själv, iallafall om det ska vara sådana som ingen känner till. Det känns ju som att ni redan vet allt om mig! Men ok. Jag ska göra ett försök.

1. När The Ark slog igenom fanns det nog inget band jag hatade mer. Jag tyckte att Ola Salo fullständigt saknade talang. Alla mina kompisar var förstås helt sålda på The Ark just då. De gick och nynnade på "Let yout body decide" eller "It takes a fool to remain sane" mest hela tiden. Jag höll mest för öronen. Men när kompisarna tröttnade på The Ark så upptäckte jag att de nog var ganska bra ändå. Och nu är det jag som går och nynnar på deras låtar för mig själv. Dock inte någon av de två ovanstående, utan jag trallar oftast "It took time, took time to develop a concept, a new me based upon the traits from which I could not flee..." Vilken denna låt är kan ni ju filura på en stund...

2. Jag älskar choklad. Och jordnötsringar. Och ostbågar. Och Donkens cheeseburgare. Och i princip allt som smakar sött eller salt och är onyttigt. Detta är ju anledningen till att jag fått dra igång Operation Viktminskning. Jag har JÄST den senaste tiden...

3. När jag var liten trodde jag att jag såg ut som Kalle Anka när jag putade med rumpan. Nu inser jag förstås att jag nog mest bara såg konstig ut...

4. Jag har världens sjukaste humor. Verkligen. Jag vet att alla säger det om sig själva, men jag menar det verkligen. Jag har till och med skojat om att min humor är så sjuk att den ligger på sjukhus. Jag vet, inte särskilt kul. Det upptäckte jag också efter att ha brustit ut i gapflabb när alla andra satt tysta...

5. Jag är toffloman. I alla fall hemma. Jag tycker om att ha ett par mysiga tofflor på fötterna. Det blir varmt och skönt då. Och så låter det ju rätt lustigt när man går...

6. Jag är nog den enda som fortfarande kan minst hälften av alla Backstreet Boys låttexter. Och jag blir så himla nostalgisk när jag hör dem också...

7. Vårkänslor (när de infinner sig) är bland det pirrigaste och bästa som finns! Bättre än choklad. Bättre än allting i punkt 2...

Så. Avklarat. Det var ju faktiskt inte så farligt. Det var nog kul också... Ett tillfälle att känna sig lite extra egenkär!
Nu passar jag på att skicka utmaningen vidare till Mikaela, Hönsakadorran och Ekelundskan. Ser fram emot era sju sanningar!

Har precis kommit hem från badhuset. Simmat. Härligt. Fast jobbigt när småbarnen ska ha simskola. Och jobbigt med gamla gubbar som tränger sig på... Usch!

Såhär är det: På bowlinghallen måste man boka bana i förväg. Sen när man kommer dit så är man ensam på banan. Ingen som inte är bjuden kan komma in på ens bana. På samma sätt borde det vara med banorna på badhuset. (Kallas de banor förresten?) Om jag har bana 4 så ska ingen slemmig gubbe komma och sno min bana förrän jag har gått därifrån. Jag har ingen som helst lust att krocka med slemmiga flåsande gubbar som tar mig på rumpan när de simmar förbi. YUCK!
Så finns det ju också 2-3 banor avsedda för just såna där flåsande gubbar. MOTIONSSIM står det där med stora bokstäver. Under dessa står det att man ska simma runt för att undvika att krocka. Alltså inget fram och tillbaka, utan enbart cirklar. Men försök säga det till slemmiga flåsgubben...
Och förresten. Småbarn borde vara förbjudna i motionsbassängen. Det är inget ställa att hoppa bomben på. De plaskar och skvätter i hela bassängen, man får vatten i ögonen! Och tro mig, en kombination av linser och mascara blir varken praktisk eller snygg ihop med plask. Nej nej. Se ut som en panda kan jag göra efter duschen (i max fem minuter) här hemma. Men på badet vill jag se fräscht fashionabel ut. Ingen jävla panda här inte.

Så. Då har jag ventilerat mina badhustankar. Nu kan jag återgå till att  känna mig fräsch och snygg och fin. Sådär. Fredagsmys nästa!

Ibland måste man få höra några små ord. Två ord kan vända på en hel dag. Från att ha haft en helvetesdag på jobbet, man kanske har kommit för sent på grund av morgonens snöfall. Sen på jobbet går allt åt skogen. Den där rapporten som man ska lämna in om 5 minuter går inte att skriva ut. Precis när man fixat felet kraschar datorn på grund av ett virus du fick av en av dina privata msn-kontakter. Du har med andra ord mycket att förklara för chefen, och när du väl sitter där får du självklart världens utskällning. Med en känsla av totalt misslyckande går du mot lunchmatsalen, dags för mat. Du inser att den där underbara lasagnen ligger kvar på diskbänken hemma, och du hinner inte köra till Ica och handla mat innan det där jätteviktiga mötet...
På det här sättet fortsätter dagen, och när du äntligen kommer hem efter vad som känns som en evighet i helvetet vill du bara sjunka ner i sängen och sova tills sommaren kommer och du har semester. Då finns det två ord som kan pigga upp vem som helst. Nej, det är inte "älskar dig" som jag tänker på. Nej. De två orden som kan pigga upp mig efter en jobbig dag finns att finna hos ett gäng pälsbeklädda vänner:

Hakuna Matata
Timon & Pumba

Buddy Holly

Nu är jag hemma igen efter att ha varit i stan och klippt mig. Själva klippningen tog 2 timmar! Frisören som klippte mig hade egentligen redan slutat, men bara forsatte att finslipa. Jag är helnöjd!

Håret är klippt i etapper, som det kanske syns. Snedlugg och rejält uttunnat. Olika långt på sidorna, även om det kanske inte syns så mycket. Jag ville ha en frisyr som jag kan styla lite hur som helst, så att jag både ska kunna ha det rufsigt och slätt och prydligt. Och som sagt var jag trött på långt hår, ville ju klippa av det! Så som sagt, jag är heeeelnöjd!

Fler bilder kommer senare...

Nej, hörni. Dags att diska innan min kära mor har ihjäl mig...

Förresten, tänkte att ni kanske ville veta. Sen jag gick upp, 12:00, har jag åstadkommit följande:

Ätit frukost
Tagit alvedon


Duktigt va?!