183 dagar

SVT:s miniserie 183 dagar. Den har jag sett sista avsnittet på nu. Slutar ju helt sjukt! Tarek kan ju inte bara dö i slutet?! Bara för att han råkar ha haft ett förhållande med en kille. Vad är det för skit?! Och han snubben som rånar en mack? What?! Nej nej nej. I det långa inlägget som inte sparades, det där om när jag och sötnosen gick på bio, skrev jag om mina åsikter om slutet på en film eller serie. Det ska vara lyckliga slut. Det är lättaste sättet att få mig att älska serien/filmen. Ingen människa ska dö! Jo, möjligen den där reportern, hon var ju störd. Men inte Tarek! Nej nej nej. Det här gillade jag inte!

Flummigt snack

Nej, vet ni vad? Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska blogga om idag. Blir helt störd. Nu sitter jag här hemma, krasslig och hostig, och har inget bättre för mig än att blogga. Och vad ska jag skriva om då? Jag hade 100 bra idéer i morse, men dem har jag glömt. Nåväl.
Jag kan ju berätta iallafall att rumpnissen med fjädern nog har vuxit till sin dubbla storlek under natten. Tanken på att ringa runt och vara trevlig utan att hosta folk döva idag kändes omöjlig. Jävla rumpnisse! Kan ju inte ens skriva så det blir sammanhängande. Nåja.
Chefen har min dator. Jag kan alltså inte ens sortera om mina bilder. Och anledningen till att han har min dator är ganska enkel. Det är nåt fel med min USB. Härligt. Jaja. Det är värdefull information för företaget iallafall. Om ni fattar. Klart ni inte gör... Orkar inte förklara. Får datorn ikväll iallafall.
Nu ska jag försöka hitta lite mat någonstans i kylskåpet. Middagen är väl inte färdig förrän om någon timme. Kurrar i magen. Saknar sötnosen. Eh. Flummigt?


Host host...

Vad är nu det här? Varför?

Har ägnat helgen åt att hosta. Host host. Blir galen. Det är nåt litet jäkla skit som sitter långt ner i luftstrupen och kittlar. Som om jag svalt en rumpnisse med en fjäder i handen. Kan riktigt se framför mig hur han sitter där och kittlar med fjädern och tjatar "vaffö, vaffö gö ni på detta vise?". Fan. Inte blir det bättre av att jag känner mig lite småhes emellanåt. Inte av min ständiga svullnad i halsen heller. Vill liksom inte klaga en jäkla massa (Jo, det är precis vad jag vill!), men man hinner knappt bli frisk innan man blir sjuk igen. Nu har det äntligen gått 4 veckor sedan min körtelfeber, vilket innebär att jag äntligen får träna. Men då kommer nån jävla hosta som gör en knäpp! WTF?

Det var som fan!

Ägnade en bra stund åt att skriva ett långt inlägg om filmen jag och min sötnos såg igår. När jag klickade på Publicera visade det sig att mitt kära bredband var frånkopplat, helt utan anledning. Surt. Nåja. Här kommer en ytterst kort sammanfattning av inlägget:

Män som hatar kvinnor. Bio. Bra. Se den.

Fattig!

Uuuuhh! Kollade precis mitt konto för att se om mina pengar har kommit ännu. Fick nästan panik när jag såg att jag bara har 56:- på kontot.... Men så kom jag på att jag har ju lite pengar i plånisen.

Hårdträning

Idag är det hårdträning som gäller. Håller på som bäst med det där springandet upp och ner för trappan, mellan lägenheten på fjärde våningen och tvättstugan i källaren. Underbart. Bara två rundor kvar...

Senare tänkte jag kanske gå en runda, någon gång EFTER att jag städat badrummet (yuck!) och hallen.

Skevt

Polackerna har en skev uppfattning om vad ordet kontakt betyder. Iallafall när de sätter ut det som en länk på typ Media Markts hemsida. För mig är det självklart att jag hittar all kontaktinformation jag behöver under den länken. För polackerna innebär det att man skriver på vilken gata butiken finns. Lätt att hitta telefonnummer och mailadresser? Knappast...

...

Trött, men vaken!

Sponsra mig!

När jag sitter vid datorn på min praktikplats tuggar jag tuggummi. Förutom när jag pratar i telefon, då plockar jag ut tuggummit och lägger på tuggummiförpackningen till vänster om mig. Nu har jag varit här 7 arbetsdagar, och redan tuggat upp 2 förpackningar med tuggummi. Den ena var inte helt ny, där var nog ett tiotal kvar. Den andra förpackningen var en sån där 10-bitars. Så då har jag tuggat upp 20 tuggummin på 7 dagar! Någon som känner en vilja att sponsra en blogg med sisådär 5-15 läsare/dag? Kanske någon som jobbar på Stimorol? Extra? Bugg? Någon?

Arbetsanpassning

Jag blir så trött på mig själv ibland. Det här med att vara arbetslös liksom. Det kan ju vara kul så länge man har pengar på kontot. Och det har man inte särskilt länge om man inte har a-kassa. Och a-kassa brukar ju inte vara i all evighet heller. Så till slut får man se till att börja jobba. Helst med nåt man tycker är kul, men ibland får man ta vilket skitjobb som helst. Jag har råkat ha turen att få jobba med sånt jag tycker är kul och intressant, och dessutom får jag lära mig massor. Ändå måste jag kämpa mot kroppens ständiga vilja att lägga sig och sova. Sjukt!

Ibland blir jag sur på mig själv

Varför tog jag de tajtaste jeansen med högst midja till att ha på mig på ett jobb där jag sitter ner minst 7 timmar av 8 möjliga? De skär så långt in i magen att jag nu, efter bara 1,5 timme, har knäppt upp dem. Visst, jag har gått ner MASSOR (med mina mått mätt), och visst är det då trevligt att äntligen få på sig sina skinny jeans. Men varför till ett sittjobb?!

De utlovade bilderna





Mycket på gång

Jaha, där ser man. Då var det visst lördag igen.

Mamma har en barndomsväninna från Polen på besök, även känd som min gudfars fru. Jag har aldrig riktigt gillat min gudfar faktiskt, antagligen mest för att han inte har brytt sig nämnvärt om mig. Men hans fru är det inget fel på, hon är riktigt trevlig. Hon gav mig ett jättefint armband igår. Blev så glad!

Iallafall. Att mammas väninna är här innebär en massa aktiviteter utöver det vanliga. Idag har vi badat, kom hem för en halvtimme sen. Senare ikväll är det utgång som gäller, så jag hoppas att jag hinner sova lite innan dess, är helt slut! Imorgon ska mamma och väninnan på middag hos pappa (trodde ärligt aldrig att det skulle ske?!), och på måndag är det åhus, museum och shopping som gäller. Det hade varit kul att vara med. Men nu har jag praktiken, så det går inte.

Nåja. Det börjar bli dags för middag. Den uppgiften råkar vila på mina axlar. Jag börjar bli duktigt hungrig, så det är väl dags att sätta igång. Ost- och skinkpaj blir det. Mycket gott!

Så jäkla nöjd!

Sådär. Då har man en stund över på praktiken. Chefen är iväg och handlar, så jag har inte så mycket att göra, förutom att ringa folk som man inte får tag på.

Tänkte berätta lite vad jag sysslar med. Vi håller på att lansera en högtalare. Kan berätta en hel massa om dem, t ex att de är världens minsta USB-drivna högtalare av HiFi-kvalitet. Och så är de extremt snygga också. Och det faktum att de är så små gör att de är ultraportabla dessutom. En annan sak är att det inte behövs någon intruktionsbok till dem, de är idiotenkla att installera. Priset för dessa ligger på 495:- om man bor i Sverige, viket jag tycker är helt ok. Visst, det finns billigare högtalare på marknaden, men ingen av dem är såhär snygg eller låter så bra. Så, vill du investera i ett par högtalare, tjacka dem nu! Kolla mer om dem här. Ska fixa bilder på dem så ni får se.

Det jag gör på företaget är att ringa upp olika tidningar i norden och fråga om de vill ha ett ex. Det går halvbra, vissa är lite svåra att övertala. Andra är svåra att förstå. Norrmännen och danskarna pratar så otydligt ibland, men då ber man dem prata engelska. Fast det hjälper knappt när man pratar med någon från Danmark, jag hör ändå inte. Tack och lov är de väldigt hjälpsamma, trots att man ber dem upprepa varje sak minst tre gånger. Man känner sig lite dum, men det ingår väl. Huvudsaken är att ingen blir förbannad och att jag kan göra mitt jobb.

Nej. Nu ska jag ringa vidare. Kanske de onåbara är färdiga med lunchen?

Lite siffror

Hemma hos sötnosen. Första gången jag bloggar härifrån. Har varit hemma i 35 minuter, så jag hann bara duscha och byta kläder innan jag kom hit.

Händer inte så mycket just nu, faktiskt. Eller jo, det händer massor, men allt händer ju på praktiken. Det värsta är ändå att ta sig dit eller hem. Tänka sig, det tar prick 63 minuter att åka med skånetrafiken, en sträcka som tar 30 med bil. Sjukt, eller? Sen ska man cykla en bit också. Så jag är hemifrån 11,5 timmar varje dag, för 8 timmars jobb. Otroligt!

Ett litet tag...

Hemma, äntligen. Har inte skrivit på ett tag, är medveten om det. Och som sagt, såhär kommer det väl bli ett tag framöver. Började min nya praktik igår, och det tar ju så mycket tid från mig. Förutom vanliga 8 timmar om dagen så ligger det ute på vischan, så det tar ett tag att ta sig dit. Får nog skriva mer om det en annan gång, nu är det TV:n som gäller!

Tvättid

Tänkte simma idag, men kom på att det är lördag, alltså massor av ungar som hoppar bomben i motionsbassängen. Så nej.

Sen tänkte jag att jag kanske skulle cykla lite, men kände inte riktigt för det. Så inte det heller.

Men så kom jag på det. Plötsligt visste jag precis hur jag skulla träna bort lite fettceller. Så jag kör med fyra timmars intervallträning i form av löpning med extra tyngd i kraftig uppförsbacke, skulle man kunna säga. I pauserna, så att säga, kör jag lite snabb styrketräning och knäböj, toppat med tänjövningar.

Det perfekta träningspasset? Nja. Det råkar snarare vara så att jag bokat tvättstugan...

...

Nu är klockan 15:10 och jag har ingen aning om vad jag ska äta till middag.

Det går åt rätt håll

Förresten... Glömde tala om en sak.... Jag vägde mig igår. Och sen sist jag vägde mig, för typ 3 veckor sen, har jag gått ner 3 kg. Yay!

Lite om fredagen

Oj oj oj. Nu blir det sådär igen. Nu har jag inte bloggat på ett par dagar. Och det kommer nog inte bli så mycket bättre framöver heller. På måndag börjar jag nämligen min praktik ute i Vinslöv. Ganska ironiskt det där. Jag bodde i Vinslöv och flyttade till stan för att ha närmre till jobbet. Sen fick jag sluta där, och får då praktik som förhoppningsvis ska leda till jobb, i Vinslöv!

Igår var jag och mamma och åt middag hos före detta grannarna. Jättegott och trevligt! Tackar så mycket!

Efteråt stack vi förbi pappa en sväng och hälsade på. Gosade med min katt. Insåg att jag inte saknar honom så fruktansvärt mycket längre. Han har det bättre ute i skogen än han skulle haft här, i en lägenhet på fjärde våningen.

Sådär. Det är vad som hänt den senaste tiden, sen sist jag bloggade. Idag ska jag göra en polisanmälan. Kul va?

Ibland är man lite knäpp...

Har precis kikat på en massa fina lägenheter. Favoriten är en duktigt fin 3:a för nästan 2 miljoner. Just nu önskar jag att jag hade de pengarna på kontot... *suck*

Jag vill träna!

Igår gick jag och mamma en lång runda på Lingenäset här i närheten. Härligt, trots att jag mest gnällde hela tiden. Jag känner mig inte bekväm med att gå runt i mörkret, i skog där mord har begåtts, utan minsta belysning... Jag antar att jag är lite mörkrädd (skojar du?!).

Men igår blev jag ännu mer sugen på att träna. Jag vill träna! Jag vill röra på kroppen och bli riktigt svettig! Jag vill känna musklerna (vilka då?) jobba! Men icke! Det råkar nämligen vara så att när man haft körtelfeber får man inte anstränga sig sen på fyra veckor minst. Och eftersom jag fortfarande inte har någon aning om ifall det var körtelfeber eller halsfluss jag hade får jag vänta för säkerhets skull. Nu är det bara tre veckor kvar.

Fast jag fuskar lite ändå under tiden. Jag går långa promenader med mamma (efter att hon tjatat i typ flera timmar...) och jag tänker (alltid tanken som räknas) simma. Idag kanske? Och så cyklar jag lite emellanåt. Härligt!

Operation Viktminskning - Here I Come!

JAAAAAAAAAAA!!!!!!!

Provade precis mina favoritjeans, de där svarta med hög midja som är så fruktansvärt obekväma när man sitter ner. JAG FICK PÅ MIG DEM!!!!! Och ja, just det. Jag har inte haft dem på mig sen innan jul... *Lycklig*

Jämshög

Igår var jag iväg en sväng. Körde till Jämshög, där jag gick Svenska Kyrkans grundkurs 2007.

Det är ju det här med kyrkan, alltså. Jag fattar inte varför så många störs av att man tror på Gud och väljer att gå till en gudstjänst eller mässa lite då och då. Jag menar, jag har ändå inte varit i kyrkan på ett halvår. Jag är inte fanatisk, och försöker inte tvinga någon att tycka som jag när det kommer till tro. Jag brukar faktiskt undvika ämnet, i allmänhet. Så varför blir folk så rädda?

Nåja. Det där var en liten parentes. Nu till själva grejen.

Jag gillar inte de där "typiska" gudstjänsterna och mässorna i kyrkorna häromkring. Nu har jag förstås inte varit i varenda kyrka, men jag litar på mina förutfattade meningar. Iallafall. I Jämshög gjorde vi lite annorlunda mässor. Vi typ gjorde vad vi kände för, fast inom vissa ramar, förstås. Och det är något jag trivdes med. Därför var det värt att igår köra sammanlagt nästan 2 timmar (ja, jag vet att jag kör lååångsamt) för 45 minuters mässa. Härligt!

Jag råkar veta en sak...

Min sötnos läser min blogg.

Så gulligt!

Så då kommer en sak, speciellt för honom:

Puss!

Söndag kväll

Kollar Beck på TV4 och käkar fil. Surar lite över att jag inte får träffa sötnosen förrän imorgon...

Kvinnodagen

Idag är det 8 mars, vilket innebär att det är Internationella Kvinnodagen. Jag har idag hunnit åstadkomma följande:

En inköpslista

Det var allt. Jag har egentligen bara sovit idag. Inte ens kammat håret. Var ute igår. Kom hem halv fyra nånting. Gick upp 11 idag. Åt frukost. Gick och lade mig igen. Vakande av ett sms en timme sen. Och nu sitter jag här. Fortfarande i nattlinne. Men ja. Jag ska ju sticka och handla snart (läs: helst aldrig) så det får det bli ändring på...

Det där med kändisar...

Jag är inte den som har någon vidare koll på kändisvärlden. När man sitter i soffan med sötnosen och bläddrar bland kanalerna hör man hela tiden "det är ju hon...", "han spelade ju i den där filmen om..." och så vidare. Jag hänger med så gott jag kan. Men ibland blir det svårt.

Det är precis samma sak när jag läser senaste numret av SOLO. Kändisreportern skriver att "vi är så trötta på Agyness Deyn", och jag fattar inte vem hon är?!

Det var precis samma sak när jag gick i gymnasiet. Det snackades någon dag om en massa olika kändisar, och namn efter namn poppade upp. Ett av dessa namn kände jag inte alls igen, och frågade vem det var. Döm om en av tjejernas förvåning, när hon vände sig till mig och sa "Men du måste väl veta vem Heidi klum är?!". Det visste jag inte. Men det sa jag ju inte till henne. Nej, istället spelade jag med och sa nåt i stil med "Ja just det, hon...".

Det är just därför som jag, varje gång en ny stjärna på kändishimlen upptäcks, försöker värja mig, sprattlar med armar och ben och skriker "NEEEEJ!!!". Varenda nytt namn innebär massa koncentration och försök att komma ihåg. Plötsligt är det ännu en människa man ska ha koll på, veta varför just hon är så känd, att hon klippte av sig allt hår eller äntligen har slutat knarka (no offense, Brittan).

Men nu har jag äntligen kommit över detta hemska faktum att Sverige numera är en superduperbra sångerska rikare. Jag har youtubat henne, och lyssnat. Hon är bra! Och namnet liksom sätter sig, jag kommer ihåg! Mina damer och herrar, jag ger er.... *trumvirvel* .... Molly Sandén!



Kedjebrev

Det finns få saker som upprör mig - och andra - så som kedjebrev gör. Tänkte rada upp anledningarna här:
 

1
Hur söta de än är är de fullständigt opersonliga. De är ju inte avsedda speciellt för mig så som till exempel ett brev är. Nej. De skickas ju till hela kontaktlistan!

2
De kräver att man ska skicka vidare det till hela sin kontaktlista dessutom. Alltså ska jag vara lika opersonlig som den jag fick det av.

3
"Om du inte skickar detta vidare till minst 15 personer kommer du att drabbas av diverse olika tragedier under de närmaste 5 åren!". Känns detta igen? De hotar dig dessutom!

4
"Skicka detta brev tillbaka till den du fick det av". Vad nu det ska vara bra för. Den jag fick det av har det ju redan. Som klamydia, ungefär.

Nej, jag tycker vi ska göra oss av med kedjebrev, en gång för alla! Ingen har nytta av klamydia. Ingen har nytta av kedjebrev.  Gör nåt trevligt och personligt istället. Typ skriva ett par rader till en vän:

Kära vän!
Jag kom att tänka på dig precis. Hur har du det?
Många kramar
Din vän

Mycket trevligare, eller hur? Och ja. Ni får sno min lilla "mall" rakt av. Men byt gärna ut ordet vän i första raden mot ett namn, förslagsvis namnet på den du skickar brevet/mailet till.

Nu känner jag för att blogga!

Vissa människor förväntas ha pondus. Vissa människor förväntas ha integritet. Vissa människor förväntas bete sig någorlunda proffessionellt. Och så finns det människor som förväntas ha/göra alla tre saker, samtidigt. Som typ chefer.

Det är precis därför jag blir så irriterad när min fd chef inte hör av sig när han lovat att han skulle. Innan jag slutade strax innan jul lovade han att ringa mig den 4:e januari. Tror ni han ringde? Nope.

Men jag blir faktiskt ännu mer irriterad, till och med förbannad (och det är inte ofta jag blir så förbannad) när han ber min pappa ta mina nycklar till jobbet. MIN PAPPA! Okej att pappa jobbar för honom. Men det är väl ändå inte pappas uppgift att ta emot nycklar från före detta anställda?

Och förresten. Hur kommer det sig att min fd chef inte ens kan ringa mig och be mig lämna nycklarna till pappa, när nu ändå det är hans uppenbara önskan? Varför skulle jag lyssna på någon, min pappa eller bara en gammal arbetskamrat, och ge bort nycklar till min gamla arbetsplats, utan att ha någon kontakt med chefen på stället? Då är det ju jag som får skit för det, oavsett vad som händer, eller hur?!

Nej. Feeeegt, Herr MA. FEEEEEEEGT!

Hehehe...

Jaha, det var ju trist. Nu ska jag visst inte träffa sötnosen förrän på söndag. Saknar ju honom!

På söndag ska jag också hem till pappsen, tänkte jag. Jag frågade honom idag om inte han har lust att bjuda på kaffe på söndag. "Njaa", sa han. "Okej, då ses vi på söndag!" var mitt muntra svar. Hehe...

Utväxtfärgning

Redan när jag klippte mig för en månad sen hade jag pinsamma utväxter. Dags att färga minsann!


Dagens Dubbel

Kära läsare. u tycker jag seriöst synd om mig själv. Alltså... Först körtelfeber. Sen matförgiftning? What?

Nej. Du läste rätt. Och ja. Förjävligt är det. Hela dagen igår gick åt till att sova och spy, om vartannat. Och nej. Jag är inte bra på att linda in saker i finare ord. (Ok, jag kunde skrivit att jag hade problem med att behålla maten. Men jag åt ju inget på hela dagen)

Men, jag kommer igen! Nu mår min mage bra, och jag har ääääntligen fått äta lite fil. Jag sover inte (ett bra tecken), jag ligger inte ens ner. Och nu dissar jag definitivt penicillinet. Tror det kan ha ett finger med i spelet, faktiskt.

Måndag

Igår var det utflykt minsann. Jag och mamma körde runt i halva Skåne, kändes det iallafall som. I själva verket var vi bara i Norra Åsum och i Nöbbelöv. Allt detta för att mamma är på jakt efter riktigt fina gardiner, och jag kände mest för lite miljöombyte. Iallafall.
I Nöbbelöv fanns en tygaffär med jättefina tyger. Men JIIIISUUUS så dyrt! vem betalar liksom 1500:- för en meter tyg? Ehhh... Inte jag iallafall!

YESSSS!!!

Äntligen! Äntligen har jag blivit uppringd av en arbetsgivare, och blivit erbjuden praktikplats. YES!

Dagens låt

Förstå mig rätt, kära läsare. Jag är ingen Rastababe, inte heller någon Reggaebrud. Jag kan ingenting om reggae. Inte heller har jag gjort någon djupdykning i låten för att analysera texten. Nej, inget sånt. Jag har valt den enbart för att jag gillar den. För att den har ett schysst gung, liksom. Ta vara på tillfället, kära läsare. Detta är första gången som jag lägger ut en låt som Dagens låt utan att ha någon som helst tanke bakom.

No woman, no cry
Bob Marley


Mycket gjort!

Söndag eftermiddag. Idag har jag hunnit med följande:

Äta glass
Gå en runda
Diska
Städa köket
Byta lakan

Med andra ord har det varit en mycket produktiv dag. Hehe! Tänkte försöka hinna städa färdigt mitt rum och tvätta håret också. Usch detta hår! Jag är glad att jag klippte av det, mycket lättare att sköta nu. Men samtidigt kan jag inte göra någon "emergency pony-tail". Så då måste det tvättas OFTA! Men det är skit amn får stå ut med.


RSS 2.0