Mors dag, och tårtan är inne i ugnen. Chokladmarängtårta med jordgubbar. Åh, så gott det kommer bli!

Lördag idag, härligt. skulle egentligen på utflykt med tjejerna, men kände mig krasslig när jag gick upp. Så de fick åka utan mig. vid 14 nånting kände jag mig självklart frisk igen, och stack in till stan och shoppade lite kläder. Köpte jordgubbar till tårtan jag ska baka till mamma imorgon också. Nu är jag iallafall hemma, och ska strax in i duschen, för att senare köra till min Sötnos och hälsa på honom. Dock känner jag mig hes och lite halsontig igen, och det är nog bara en tidsfråga innan jag blir sjuk så som han precis varit.

Imorgon är det mors dag. Tänkte köpa en blomma till mamma imorgon på väg hem, och baka en gluten- och mjölkfri tårta som hon kan äta. Tycker inte om att fira mors dag och fars dag så mycket mer än så, faktiskt. Mest för att jag är så fruktansvärt dålig på det där med presenter.

Sitter och pimplar god likör med mamma och morbror. Tänkte ni ville veta.

Så till en annan grej. Hur gör man för att sms-blogga?

Om 20 minuter är det helg!

Idag bjöd chefen på lunch. Han tyckte synd om mig, som har ätit nudlar i två veckor. det var mycket gott med falukorv. Jag kan ju knappast påstå att jag saknade nudlarna...

Här uppe i skogen där jag jobbar finns en jäkla massa sniglar. En av dem, en blekgrå vinbergssnäcka (heter de så?), brukar hänga utanför min dörr. Alltså, inte hänga-hänga då, utan den håller till där. Nåväl. Jag tycker förstås den är skitäcklig. Men i ett försök att komma över min snigelfobi har jag döpt den till sixten. Det är bra. När jag öppnar dörren för att gå ut och snigeln bara är där, brukar jag säga "Tjena Sixten!", kliva över snigeln och traska vidare. Det funkar sådär, jag blir iallafall inte totalt skräckslagen och paraliserad. Genom att ge snigeln ett namn vet jag ju var jag har honom. Men nu råkar det vara så att jag inte sett till Sixten på hela morgonen. Inte sen igår eftermiddag, faktiskt. Jag vet alltså inte var jag har honom.
Tänk om han då verkligen HÄNGER utanför min dörr. Då kanske han trillar ner på mitt huvud nästa gång jag går ut? Det vore ju inte så bra...

Seriöst. Jag orkar inte mer. Varför göra en hel jäkla hemsida om sitt företag, med telefonnummer och allt, när varken företaget eller telefonnumret verkar existera?!

Förresten. Lade ut en annons på blocket om min moped plus en elcykel. Fick ett svar idag. Någon som vill jag ska skicka cykeln till Tranås. Utan att ha tittat på den eller nånting. Hur skickar man en cykel? I kuvert? Paket? Pall?

Egentligen förstår jag dem, de där äckliga slibbiga svarta... Jag menar, det är inget konstigt att de måste äckla sig och hålla på. De kan inte ha särskilt höga tankar om sig själva. Vem har det när man ser ut som en bajskorv, liksom?!

Jag bara älskar att sitta i telefonkö. Eller inte... Grejen är att när man hamnar i kö sådär och sitter och filar naglarna och käkar godis och filosoferar över livets orättvisor hinner man glömma varför det var man ringde, och vem det är man ville prata med. Sen när man äääntilgen blir kopplad till en telefonist efter sisådär 20 minuters väntetid, försöker man frenetiskt komma på vad det var man ville medan man presenterar sig så långsamt det bara går.

"Heeeeeeeeej! Jag heter, eh, Patrycjaaaa, och jaaaaag skulleeee viljaaa praaaaataaaaa meeeeed, ehhhhhh, öhhhh, jag vet inte!"

Detta  är anledningen till att jag övergett tanken på att fila naglarna samtidigt, och istället klottrar ner personens namn på ett papper sisådär femtielva gånger. Detta resulterar i att man vet vem man ska prata med när man kommer fram, men man vet fortfarande inte varför. Jag har provat att klottra ner vad jag vill också, men då ser samtalet mest ut som följer:

"Hej! Jag heter Patrycja, och jag skulle vilja prata med Kolla Saldot På Telefonbanken!"
*blir kopplad av undrande telefonist*
"Hej! Jag undrar Göran Ottosson!"

Nej. Tacka vet jag direktnummer. Då kommer man ihåg vem man ringer och varför, och behöver inte sitta i kö i evigheter för att få veta att han/hon är upptagen.

Idag är det jobb som gäller, förstås. Sen, när jag har kommit hem, får jag väl ta hand om disken, som jag inte orkade igår. Usch, hatar att diska. Fattar liksom inte var det kommer ifrån?! Hur kan det bli så mycket?

Nåväl. Senare ikväll ska jag träffa Sötnosen. <3

Tja... Det är vad som händer idag.

Mina luncher blir ju bara värre och värre... Första veckorna på praktiken åt jag sallader och pasta. Sen åt jag pasta eller potatis och köttbullar eller fisk. Förra veckan blev det Billys pizza eller nudlar. Nu är det bara nudlar.

Jag brukar ha något att äta på medan jag jobbar också, som ett mellanmål ungefär. I början var det banan, äpple eller apelsin. Sen blev det godis. Nu är det varma koppen.

Så Varma Koppen och nudlar. Näringsrikt och bra!

I morse när jag hoppade av bussen och gick till cykeln uptäckte jag något märkligt. Vattenflaskan som sitter på cykeln var öppen. Hmmm.... Konstigt.... Jag har ju aldrig ens petat på den? Den var inte öppen igår iallafall... Jag tog upp den för att stänga den. Då märkte jag att det var någonting i. Hmmm.... Konstigt.... Jag har aldrig hällt i nåt där?! Hällde ut innehållet. Grumligt gult. Konstigt. Varför är det gult? Spillde förstås på handen, som man ju ofta gör när man tömmer en flaska sådär. Luktade på handen.... FY FAN VAD ÄCKLIGT! Det är nån JÄVEL som pissat i min vattenflaska! Jävla skitungar alltså! Fy fan vad äckligt!
Självklart hade jag inget vatten till att skölja handen med. Så jag fick cykla hela vägen till jobbet med en nerpissad hand. Fy fan vad äckligt! Blääääää! Jag klöktes hela vägen...

Klockan närmar sig 23 och det är definitivt dags för kudden nu.

Tänkte köra mitt avslappningsprogram som jag fick från Å. Vanligtvis efteråt brukar jag känna mig sådär härligt lugn och avslappnad. Tror ni det funkade idag? Nope. Det är illa när man spänner brynen och drar upp axlarna efter ett avslappningspass...

Trött och hungrig. Har en vag känsla av att det nog blir en cheeseburgare och pommes på donken på väg hem.

Jaha, så nu lägger skrivaren av? Bara sådär?!

1,5 kilo lättare.

Operation Viktminskning, Here I Come!

Gårdagen tillbringades tillsammans med Sötnosen. Vi skulle ut på en promenad. Trevligt. Om det inte vore för alla äckliga sniglar. Jisses! Vi hamnade nånstans ute i ödemarken, alldeles i närheten av motorvägen, och det var sniglar överallt!

Nu är det så att jag tycker inte bara de är äckliga. Jag är rädd för dem. Och jag vägrar att trampa på dem. Puh! Ni kan ju tänka er vilken trevlig promenad det blev! Nackspärrsvarning!

Väl ute ur helvetet skogen på väg till maxi lyckades jag halka i hundskit... Underbart!

Nej, jag säger då det: I fortsättningen är det jag som bestämmer vart vi ska gå!

Ja hörni. Igår lärde jag mig en mycket viktig sak: Följ instruktionerna i solariet!

Å tyckte vi skulle sola igår. Bra idé, tänkte jag. Så vi körde in till stan och letade upp ett solarium. Väl där fann vi en liten guide uppsatt på väggen. Där stod hur länge man kan sola första, andra och tredje gången beroende på vilken hudtyp man har. Jag som är så jäkla blek borde inte sola mer än 6 minuter. Jag tog 10. Jag trodde inte det skulle spela någon roll. Det gjorde det.

På väg hem kändes det inte så mycket. Mest bara att jag var lite varm på ryggen. Hela kvällen kändes inte ett skit. Men nu! Jag har bränt mina lår! De ser helt sjuka ut!

Nåväl. Det är bara att kräma och undvika solarier i framtiden!

Alltså... Jag börjar få svårt att förklara valet av Dagens låt. Denna låt har jag nog egentligen inte alls valt på grund av texten. Och att det är klipp från min favoritserie Grey's Anatomy i YouTube-klippet nedan har inte heller med saken att göra. Nej, Dagens låt har jag valt på grund av känslan jag får i magen när Brandi sjunger denna låt. Lyssna och känn!

The Story
Brandi Carlile




All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
 And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
 When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

 I climbed across the mountain tops
 Swam all across the ocean blue
 I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Oh, because even when I was flat broke
 You made me feel like a million bucks
 You do and I was made for you

You see the smile that's on my mouth
 It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what I've been through
like you do And I was made for you

 All of these lines across my face
 Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
Oh but these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

Oh yeah well it's true... that I was made for you

"USA Today har gjort en ny undersökning. Tydligen är det så att tre av fyra människor utgör 75 procent av befolkningen." David Letterman


Citat hittat på Skrattnet.se

Jag känner att jag tappat greppet. Vad får man egentligen skriva här på bloggen? Är det ok att skriva att man är ledsen? Förbannad? Lycklig?
 Förut ville jag blogga med integritet. Sen ville jag blogga roligt. Nu vet jag faktiskt inte vad jag vill. Jag tror jag skulle vilja skriva allt det där jag egentligen tänker på. Ja ni vet, sånt som är viktigt, på riktigt. Tankar, känslor. Istället för träning, shopping och annat ytligt. Vettiga saker. Sånt som gör skillnad.

Vad skulle du vilja läsa om?

Sniglar är äckligast. De är äckligare än bruna bönor eller gröna ärter. Skitäckliga!

Händerna är så torra att de fastnar i tröjan som kardborrar...

Godmorgon kära läsare. Idag är det halvdag hemifrån som gäller på jobbet. Härligt! Det är mycket bekvämare att jobba hemifrån, här kan jag nämligen ligga i sängen hela dagen! Jobba i pyjamas, hur många kan skryta med det? Nej precis.
Slutar vid 13. Det är också härligt. Sen är det långhelg. Ska träffa Sötnosen ikväll tror jag, och imorgon ska jag träffa en kompis från gymnasiet och fika. Kanske två, om L har lust och kan. Nåväl. Nu är det iallafall jobb som väntar!

Ibland känner jag mig riktigt stressad. Sådär så att jag går och drar upp axlarna utan att jag märker det förrän de är uppe vid öronen. Idag är en sån dag.
Jag hade redan sagt till Å att jag skulle hänga med på en cykeltur ikväll. Men det var innan jag hade kommit hem. När jag väl var hemma, och borde pusta ut och känna mig fri, kunde jag inte tänka på annat än allt som måste göras. När jag satte mig ner med min nyinköpta SOLO-tidning och dagens middag (en macka) kunde jag knappt koncentrera mig på framsidesbilden, utan tänkte vidare på köttet som måste marineras, maten som måste packas upp, rummet som måste städas, disken som måste diskas... Och axlarna åkte bara högre och högre upp för varje tanke.
Men så, rätt vad det var, så kände jag att jag fått nog! Jag orkar inte vara så här stressad mer. Därför ringde jag Å för att berätta att jag inte hänger med och cyklar ikväll, och så plockade jag in maten i kylskåpet. Sen satte jag mig i soffan, i lugn och ro med min macka, och struntade i alla måste-tankar. Eller försökte iallafall.

Så nu, resten av kvällen, är det time-out som gäller. Nu ägnar jag mig åt avslappning och sådant jag tycker om att göra.

Jag ska berätta för er vilka lustiga drömmar jag har:

Inatt drömde jag att min Sötnos hade träffat en ny tjej. jag var jätteledsen förstås, och hatade henne. Rätt vad detvar så upptäckte jag att det låg massa tior på mattan och började plocka upp dem. Då skulle tvunget nya tjejen ta dem från mig. Sen stoppade hon en 50-öring i munnen och skulle svälja den, men satte förstås i halsen. Då började jag dunka henne i ryggen för att hjälpa. Självklart vaknade jag klappandes på en kudde. Lustigt.

Nåväl. Back to work!

Godmorgon kära läsare. Eller. Morgon och morgon egentligen... God förmiddag!

Idag har jag redan hunnit förbi pappa en sväng, bara för att hämta posten. Blir så sur på posten i Vinslöv. Jag menar, jag skulle få en tidning till jobbadressen. Och bara för att brevbäraren ser mitt namn på kuvertet tror han/hon att tidningen ska till min pappas adress. Hallå! Jag bor inte där, och jag jobbar inte där.
Nåja. Man får se det från den ljusa sidan. Tidningen hamnade iallafall hos någon jag känner!

Och precis när man tror att allt går sådär utmärkt bra på rätt håll så är det något som borde vara litet och obetydligt men förstås är enormt viktigt som går åt skogen. Varför kan man inte bar surfa vidare på sin framgångsvåg? Varför måste alltid något bli fel?

En bra grej är att arbetsdagen börjar lida mot sitt slut. Ska bli skönt att komma hem och vila. I typ tre sekunder. Sen ska jag städa en jäkla massa innan jag åker till min Sötnos.

Såhär dags på dygnet, på jobbet då alltså, brukar huvudet börja kännas som en enda enorm tuggummiklump. Det är ju bra. Utifall att jag blir sugen på tuggummi är det ju bara att bita av en bit av huvudet, liksom.

För övrigt blir man smått förvirrad här ibland. Mina arbetsuppgifter är bland annat att ringa och prata med viktiga människor i olika länder. Först ringer man någon i Sverige, och det brukar gå hur bra som helst. Sen ringer man någon i Danmark, och det blir genast svårare. Sen ringer man någon i Polen, och hoppsan, nu måste man tänka innan man pratar. Sen ringer man någon i Nederländerna, och då måste man tänka på vad den andre säger. Sen ringer man någon i Norge, och då snackar man helst en blandning av de tre språk man behärskar! Men faktiskt så går det bra. Nu bävr jag dock inför de brittiska dialekterna, när det blir dags att ringa dit. Tänk om man får prata med en skotte, liksom.

Det var värst vad alla bloggar ska handla om Norges nationaldag och Norrmannen som vann ESC 2009. Men jag ska be att få tala om en sak för er: En norrman som vrålar ut "Ajm in lööööööööööv wid a färyteeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeejl" lite på måfå är inte bra. Nej. Island däremot. Den låten var ju iallafall bra!

Gissa vad!

Jag mår illa...

Idag blev det utflykt med mamma och Å. Härligt! Körde till Oppmanna och fikade vid sjön, sen gick vi en lång promenad. Nu har jag ont i fossingarna.
När jag kom hem var det glass och tv som gällde. Så är det fortfarande, fast jag har bytt ut glassen mot chokladbollar. Gott. Fast... Kanske ska lägga dem åt sidan nu...

Nu har jag hållit på att storstäda köket sen 9 i morse. Har typ inte kommit nånvart. Gaah! Så irriterande.

Jag har fått ett gäng avslappningsprogram av Å. Detta för att jag en gång i tiden använde ett sånt där program varje eftermiddag när jag kom hem från skolan. Sen när vi flyttade till Vinslöv så försvann kasetten någonstans i flytten. Sen dess har jag letat efter bandet men aldrig hittat. Jag har provat andra band vi hade hemma, men allt är med Uneståhl, och hans röst irriterar mig bara, det går inte att slappna av då. Men så fick jag ett gäng av Å, och igår tog jag mig tid att lyssna igenom dem. Och där, mitt i högen av mappar och filer i datorn, var det, programmet jag använde i högstadiet! Endast en tanke fyllde hela mitt sinne: "Sätt dig eller lägg dig ner, helst på rygg, med armarna utmed sidorna...". Efter programmets slut kände jag mig äntligen sådär härligt avslappnad i musklerna som jag inte gjort på väldigt väldigt länge. Det är rätt hemskt ändå att jag är såpass uppstressad att jag inte varit avslappnad i alla muskler samtidigt (utom hjärtat förstås) på flera ÅR!
Nåväl. Efter avslappningen bestämde jag mig för att ha lite egentid. Inget och ingen utom jag och min dagbok. Det var också länge sen. När jag hade klottrat ner lite text lade jag mig faktiskt och somnade! Då var klockan bara 20:30, och det är förstås förklaringen till att jag vaknade klockan 7 en lördag.

Men så funkar jag. Det är inte alltid det lättaste att göra en lång historia kort!

Gick förbi H&Ms skyltfönster med den där superfärgglada flaxiga kollektionen i samarbete med nån designer jag aldrig hört talas om. And I'm telling you, det ser inte bra ut...

Blev väckt inatt av att sötnosen pratade i sömnen.

Han: Vi måste cykla mer i svängarna!
Jag: Va?! Vadå? Vilka svängar?!
Han: De där ute på banan!
Jag: Älskling, är du vaken?
Han (irriterat): Ja!

Jag minns bara att jag vände mig om och skrattade sen. Han har aldrig pratat i sömnen innan. Möjligen gnällt, men aldrig pratat.

Här är rena bombnedslaget och Sötnosen kommer om 15 minuter. Sa han iallafall. Nåväl. Jag tror ni kan räkna ut vad jag ska göra nu iallafall.

För att ibland finns det inga bättre ord än:

Don't worry, be happy
Bobby McFerrin

Det regnar! Tänka sig!

Jag hatar när utrustningen inte fungerar som den ska. Hur lätt är det då, liksom?

Nu ska ni få höra:

Jag mår inte illa!

Nej faktiskt. Halsbrännan och ryggontet är där dock. Men inget illamående. Framsteg, minsann!

Jag har precis lyckats få till något i stil med en affär på jobbet. Ja alltså, inte en kärleksaffär då, utan en riktig affär, där man säljer något till någon.
Ni ska veta att detta inte är det enklaste. Inte med de människorna jag fått prata med. Men I DID IT!

Det firar vi med en påse nudlar (dagens lunch...)!

En Varma Koppen med smak av Blåbär & Hallon senare känner jag mig inte lika illamående längre... Kanske var lite C-vitaminer allt som behövdes? Å andra sidan blev jag jäkligt hungrig nu...

När jag går hem från jobbet för att jag är sjuk eller av någon annan anledning inte kan utföra mina arbetsuppgifter, känner jag mig som en svikare. Igår mådde jag så illa, plus febriga känslan, att jag var tvungen att gå hem. Jag tycker inte om det. Det känns som ett nederlag. Som att... "Men så farligt är det väl inte?". Men jo. Så farligt var det. Och faktiskt, oavsett hur mycket jag än har tagit på mig, hur mycket jag än har lovat, måste jag låta hälsan gå före. Det viktigaste är hur jag mår, och om jag är frisk nog. Mitt mål här i livet är inte att gå in i väggen. Det är så många som gjort det redan, det kan jag vara utan! Därför bestämmer jag mig nu för att aldrig mer tänka att jag är en svikare bara för att jag prioriterar min hälsa. Så det så!

Faktiskt. Har mått illa och haft halsbränna och ryggont hela dagen, och tycker faktiskt jag förtjänar en god natssömn. Såee...

Godnatt!

15 läsare idag. HÄRLIGT! Och nej, jag är inte sarkastisk på något vis. Jag inser att min blogg inte är särskilt överdrivet kul att läsa om man inte känner mig.

Förresten. Vet ni vem jag såg på stan idag?

Singelpappa

Jo minsann. Världen är liten!

Ni är för härliga! Vill bara klargöra att det jag skriver här på bloggen ytterst sällan ska tas på 100% allvar. Alltså det där med spindeln är faktiskt sant. Och att jag mår illa. Fortfarande. Men jag är inte riktigt så hypokondrisk som det verkar. Bara nästan.

Jag har kommit på en grej. Mitt illamående kan ju faktiskt vara körtelfebern som spökar. Sånt händer. För idag har jag känt mig febrig hela dagen. Eller så kan det bero på att jag sover dåligt. Ryggontet kan ju också bero på dålig sömn. Det finns ju en miljon anledningar till att man kan må illa och ha halsbränna. Men erkänn, visst är det kul att vara lite hypo ibland?!

Ok, ok, ok... Ingen panik. Andas. Nej, långsamt. Inte hyperventilera. Eller ok, andas i en påse då för bövelen. Bara se till att andas. Oh my god! Jag klarar inte det här! Andas in... *puh* andas ut... *kort suck* Andas..

Hypokondrin fortsätter. Jag mår fortfarande illa och har numera ont i korsryggen. OH MY GOD!! JAG HAR FÅTT EN LEVERSJUKDOM! Eller... Nej... Då blir man gul. SER JAG INTE LITE GUL UT?! Nej... TARMSJUKDOM? GALLAN? VAFANSOMHELST?! ALLT SAMTIDIGT?

Andas. Bara fortsätt andas. I en påse. In. Ut. Andas. Det ordnar sig.

Skulle fixa mig en kopp te. Började diska min tekopp lite försiktigt och OH MY GOD vad är det som kryper upp i vasken?! Där springer en ENORM spindel runt och ska klättra upp i min tekopp och jag häller vatten på den, men den vägrar att drunkna. Shit, telefonen ringer, springer och svarar. Efter samtalet går jag tillbaka till vasken, och spindeln fortsätter springa runt runt. Arrghh!!! Står på tårna, stel i hela kroppen. Fixar tevattnet och fortsätter dränka spindeln. Till slut sätter den sig i ett hörn och försöker torka. När tevattnet är klart SKÅLLAR jag den jäveln, och vips, så är den nere i avloppet! *mohaha*

Har mått så fruktansvärt illa och haft halsbränna hela natten och fram till nu. Kan inte sluta tänka på den där kycklingen jag åt igår, den som inte var färdiggrillad rakt igenom. Undrar hur mycket rå kyckling jag fått i mig?! Oh my god, jag har salmonella! Gahh! Hjälp! Googlar salmonella för att kolla symtomen. Stämmer inte in på mig. Vad finns det mer som kan ge illamående och halsbränna? Bebis? Oh my god, jag är gravid! Måste köpa gravtest... Å herregud, jag är för ung för att föda barn! Shit det kommer göra ont. Nej det kommer inte göra ont, jag ska göra abort. Ja. Jisses.

Eller så har jag bara ätit liiite för mycket skräp. Stark bearnaise är liksom inte min mages favorit. Inte heller chips, och inte glass. Men min hjärna är lite för hypokondrisk för att fatta det. Min hjärna tror alltid det värsta.

Tänka sig. Klockan är kvart över tre och jag har fortfarande inte ätit frukost. Däremot har jag plockat ögonbrynen. Det är just en konstig syssla. Plocka brynen. Har aldrig riktigt fattat det där. Men precis som med hårfria ben så följer jag strömmen och gör vad som förväntas av mig. Jag började väl plocka ögonbrynen som typ 13-åring, och det är försent att sluta nu. Hade jag kunnat hade jag låtit bli. Det gör för ont, liksom. Men det är försent. Hade jag slutat nu så hade jag snart inte kunnat blinka för alla bryn! Jag hade haft bryn upp till hårfästet. Mohahah!

Oj, nu har jag visst missat att blogga igen. Inte så konstigt egentligen. Igår hände rätt mycket.
Först gick jag upp vid 10, frukost 11, stan 12. Mamma hade vernissage på sin utställning, och jag var där en stund. Sen skulle jag shoppa, men upptäckte till min förfäran att jag inte alls var särskilt shoppingsugen. Så jag köpte ett par ostar i Ostkällarn, eller vad det nu heter, sen gick jag tillbaka till mamma på hotellet. Efter att jag kommit dit igen så kom ett gäng vänner och bekanta, alla samtidigt. Så vi satte oss ner och fikade hela gänget, mycket trevligt.

Senare på kvällen skulle Å & L på grillfest, och vi fick följa med. Så det som skulle bli en hemmakväll med film blev istället en grillkväll i Åhus. Det var trevligt! Och kul! Tja. Nånstans mot slutet av kvällen och början av natten började vi snacka om det där med manligt och kvinnligt. Inte så konstigt egentligen, 7 kvinnor och 2 män på en fest... Då blir det ju lite the ladies som bestämmer samtalsämnet. Men C är ju man, och han hade en hel del vettiga svar på våra frågor om hur män funkar. Det känns så löjligt att skriva om det här på bloggen, jag menar, män och kvinnor är människor oavsett kön. Svenska män och kvinnor pratar dessutom samma språk, vilket borde göra kommunikationen så jäkla enkel som den bara kan bli. Men icke! Förutsättningarna finns där, men inte riktigt intresset.

Nåväl. En kort sammanfattning av samtalet: Män är enkla. Kvinnor är komplicerade. Båda på gott och ont. Ett exempel: Frågar man en kvinna hur det blir med festen ikväll, så får man en lång utläggning till svar om vilka som kommer, vad det blir för mat, hur dags, osv. Ställer man samma fråga till en man får man till svar nåt i stil med "ja, det blir fest ikväll".

Nåväl. Idag är det söndag och jag har lite att göra. Förutom att käka upp mina cheezkrunchers ska jag läsa andra bloggar, äta frukost, städa, sen blir det möte om en blivande tjejgrupp, och till sist ska jag förhoppningsvis träffa min Sötnos! Ha en bra dag, det ska jag!

Då börjar klockan så smått närma sig dags-att-göra-sig-anständig. Eller. Jag tror den är fem minuter över. Men först... Lite glass?

En av mina tjejkompisar (varför måste jag skriva att det är en tjejkompis? Jag har ju typ bara tjejkompisar. Och André, förstås.) letar lägenhet i Kristianstad. Hon ska flytta hit med sin pojkvän. Och jag är bara såååå glad!

Fredag, och jag är så fruktansvärt trött.
Idag ska jag göra ytterligare försök att få tag på rätt person i rätt land. Ja, jisses. Saker och ting är inte så enkla som man tror från början...

Sovit hos Sötnosen inatt. Hjälpte honom vika tvätten. Drabbades av ett plötsligt sug att shoppa. Jag menar, min pojkvän har märkeskläder typ Dolce&Gabbana-jeans och Armani-tröja. Och så har han nog fler par jeans än alla de jag ägt tillsammans sen jag föddes. Jag känner mig underlägsen. Jag menar, det är ju jag som är tjej, det är jag som borde ha svårt att få in alla kläder i garderoben. Vid närmare eftertanke inser jag förstås att det redan är på det viset, att kläderna inte får plats riktigt. Men det beror faktiskt mer på garderoben... Men iallafall. Imorgon är det lördag, och jag ska shoppa!

Jäklar vad grådaskigt det är idag. Shit vad slö jag känner mig. Så trött. Hmm...

Nej, nu verkar det vara allvar här. Känns mycket overkligt för mig. Kanske för att det inte alls gått särskilt lång tid. Men iallafall. Lets break the news, eller vad det nu heter:


Som sagt, overkligt. Mamma och pappa gick skilda vägar i september. Det har inte ens gått ett år. Men det är förstås helt upp till pappa, det där. Och jag är glad för hans skull. Har dock inte träffat hans nya hälft ännu. Vet inte så mycket mer än att hon heter Dorota och bor i Polen. Nåväl. Let's just be happy!

Jaha, ny dag, nya möjligheter. Idag har jag tänkt jobba (!) och så kanske kanske att man kan träffa Sötnosen ikväll?

Idag är det ännu en dag med Spotify som gäller. Jag tycker det är alldeles underbart att få sin favoritmusik direkt till datorn. Jag har förstås hunnit inse alla fördelarna med Spotify sen senast jag skrev om det. Till exempel är det inte bara musikkontrollknapparna på datorn som funkar ihop med Spotify, utan knapparna på fjärrkontrollen funkar också hur bra som helst (är det förresten inte underbart att ha en fjärrkontroll till datorn?)!

Nåväl. Ny dag och nya möjligheter. Nån som vet vem som gör den där Romeo-låten som går typ "You be the prince and I'll be the princess...." nånting?

Jag fick en tanke härom dagen:

I grund och botten är ju allting grundämnen. Alla möbler, mat, varelser... Allt kan sammanfattas i grundämnen. Även vi människor och våra sjukdomar. Med den tanken i bakhuvudet, att även våra sjukdomar är grundämnen, borde vi faktiskt kunna hitta botemedlet på varenda sjukdom i form av grundämnen.
Om man gjorde en djupanalys av vad människan består av i grundämnen och hur mycket av varje sak, och sedan gjorde en likadan djupanalys av våra sjukdomar, alltså vilka grundämnen och hur mycket, borde man kunna kontrollera sjukdomarna genom att reglera mängden av ett visst grundämne.

Ett exempel: Ponera att människan består av sisådär en kanske 80% vatten (väte & syre) och kanske kalcium, järn, kol, zink, allt möjligt. Om man sen tar en influensabakterie och kanske upptäcker att den består av mycket mer järn än människan borde man kunna bli frisk genom att minska på järnintaget?

Tja. Min idé är knappast färdigutvecklad, det lär den nog aldrig bli. Jag inser förstås att jag inte är någon läkare eller forskare, och att jag säkerligen missar 15 olika viktiga saker här. Men håll med, tanken är onekligen spännande!

Gud vad jag plötsligt blev sugen på nybakta frallor! Sådär så de fortfarande är varma och smöret smälter på dem! Ohhhh vad gott! Ge mig!

Jag är helt omänslkigt trött idag. Vaknade en halvtimme sen.

Jag har en hel del att hinna med idag. Ska försöka hålla mig ifrån bloggandet så mycket det går. Gillar att blogga, så det kan blir svårt...

Ska jag handla mat idag eller inte? Kluven, som sagt...

Jag har sovit dåligt inatt. Först kunde jag inte somna på ett rätt bra tag. Sen väckte Sötnosen mig vid 5 i morse för att min telefon ringde. Jag orkade inte svara. Höll precis på att somna om när den ringde igen. Svarade inte den gången heller. Men man blir ju lite orolig när telefonen ringer så tidigt, så jag gick upp för att kolla vem det var, och ringde tillbaka. Det visade sig att tjejen fått fel telefonnummer. Härligt. Jag sov inte särskilt mycket efter det, kunde inte somna. Så nu känner jag mig ganska sliten. Vill egentligen bara sova.

Jag är snyggare än någonsin. Rent allmänt alltså. Även om jag kanske var sötare som barn, så är det ändå känslan som räknas. Och det är först på senare år som jag verkligen lärt mig älska mig själv. Det är först nu som jag känner mig snygg. Därför är det nu jag är snyggare än någonsin.

Men nu har jag nått en punkt i livet då det inte bara är känslan som gör mig snyggare än någonsin. Jag såg mig i spegeln i morse, och kunde glatt konstatera att Operation Viktminskning börjar ge resultat. Inte bara har jag gått ner 7 kg sen jag drog igång projektet. Jag kommer också i mina svarta favoritjeans, jag har färre celluliter och min rumpa börjar få finare former. Det ni! Det tänker jag fira på något vis idag. Vad sägs om pannkakor?

 

Tyckte det var kul att lägga in en fullständigt meningslös bild, så här kommer en till:

Då var lunchen avslutad. Sen lunch idag, minsann. Men sånt är livet.

Jag slutade att sjunga i kör i november, tror jag. Det finns många anledningar till att jag slutade, bland annat jobbade jag som en skållad råtta, 60 timmar i veckan. Men så flyttade jag också till Kristianstad, och jag ville inte ägna en jäkla massa tid till att sitta på tåget till byn där kören finns. Så jag slutade.

Nu saknar jag det. Delvis iallafall. Jag saknar ljudet av stämsång, och framförallt saknar jag känslan av att få vara en del av någonting så vackert.

Plötsligt slår det mig att jag nog egentligen är alldeles för ung för att tänka såhär. "Vanliga" 21-åringar tänker inte på stämsång, väl? Inte tänker väl 21-åringar på känslan när man sjunger? Eller?

Igår var det party. Å fixade grillkväll på gården, och där satt vi och snackade skit. Sen nångång när jag pratade med Sötnosen i telefon runt hörnet blev det bestämt att vi skulle gå in. Sagt och gjort.
Väl inne satt vi och snackade ännu mer och drack lite till och käkade rostad majs (HUR har jag kunnat missa detta underbara smått beroendeframkallande snacks?). Jag och K spelade kort. Skitgubbe. Jag vann. Och sen vann jag igen. Och igen. Och en gång till. Sammanlagt spelade vi 8 omgångar, och jag vann 7 av dem. K var minsann lite kinkig för det! 7 av 8 är en jäkla massa, någon sa att det blir 93%, och jag är för trött bakis för att räkna själv. Så ja. K är 93% ÄGD på skitgubbe!

Herregud. Jag har ingen aning om vad jag ska skriva om idag. Ingen aning. Nu har jag försökt skriva om gårdagen, men jag vet inte vad mer jag ska skriva än att jag träffade min Sötnos. Sen tänkte jag skriva om vad som händer idag, men jag vet bara att jag och mamma ska köra upp till småland om ett par timmar.

Bra. Då var det sagt.