Jag och älsklingen ska på fest, och så ska vi sova över hos A och R. Jag har packat ner vinet vi ska ha i benvärmare för att flaskorna inte ska slå emot varandra. Fast nu kluckar de istället! Det hade jag inte räknat med.

Idag är det torsdag, och L Ö N för min del. De flesta får väl sin lön den 25 varje månad, kommunanställda brukar väl få 27-28 nånting. Jag får min lön den 29. Det är lite störigt med tanke på att räkningarna ska vara betalda den 25, de flesta av dem. Så nu har jag pratat med chefen, och från och med november kommer även jag få min lön den 25.

När jag slutar här på jobbet idag ska jag först posta paket och sedan handla mat. Den här månaden har jag fått känna på det där med dålig ekonomi strax innan lön, alltså. Jag har fått käka ärtsoppa! Ok, nu råkar jag vara en av väldigt få som verkligen älskar ärtsoppa, men ändå. Så när jag hittade 20 kronor vid busshållplatsen igår morse förvandlades de pengarna snabbt till Donkens cheeseburgare på eftermiddagen. Snabbt och enkelt!

Förresten, det där med cheeseburgare... Det måste ju vara världens enklaste, snabbaste och billigaste middag? Jag menar, jag blir mätt på en, och i sällsynta fall, när jag är riktigt hungrig, kan jag äta två. Middag för 10 kronor? Ja tack!

Nu är jag sjukt trött på batteritest. Har lyssnat på enbart två låtar hela dagen: Christina Aguileras Hurt och Robbie Williams Feel. Tänk er det i sju och en halv timme... Fyyyy... Jag kan intyga att ingen av låtarna är särskilt bra längre. Skönt att man strax ska cykla hemåt.

Imorgon blir det mera batteritest. Så funkar det, när man köper grejer från Kina. Man har ingen aning om produkterna håller vad leverantören lovar. Så då måste man testa dem. Och vanligtvis är det kul. Riktigt kul ibland, faktiskt. Men idag... Inte särskilt kul.

*pust* Nu är klokcan kvart över fyra. Nu går jag hem!

I morse hittade jag pengar vid busshållplatsen. En tjuga, en tom Riesen-påse och en oöppnad ProViva-shot, blåbär- och citronsmak. Men den var inte jag intresserad av. Jag tog bara pengarna, förstås.

Tack för det, du som tappade. Jag behöver verkligen dem!

Idag testar jag batterier på jobbet. Uppladdningsbara AAA-batterier, olika märken. Hur gör man lättast det? Man kopplar varje batteriset till ett högtalarset, och sen alltihop till en och samma iPod. För att testet ska bli så "rättvist" som möjligt ska man ha jämn belastning på batterierna hela tiden tills de slocknar. Om man spelar samma låt hela tiden så vet man att det blir jämnt. Så nu har jag kopplat ihop allt, och ska titta till högtalarna varje havtimme.

Det är kul att testa grejer på jobbet. Jag får utlopp för den lilla tekniknörd jag har någonstans inom mig. Den där som vill veta hur allt funkar. Enda problemet är att jag nu har lyssnat på Christina Aguileras Hurt i en kvart och redan tröttnat. Undrar hur länge batterierna håller...?

Klockan är 16:05 och jag har egentligen slutat. Egentligen. Men både jag och chefen vet om att det inte är någon idé att gå hem förrän om en kvart. Annars får man sitta som ett fån i Vinslöv och vänta på bussen. Om då bussen är försenad, som igår, då kan tio minuters extra väntan, som igår, kännas som en evighet.

Sitter på jobbet och knaprar i mig pepparkaka efter pepparkaka, och nynnar samtidigt på en jullåt. För tidigt? Definitivt. Mysigt? Japp. Gott? Ohh ja!

Testar grejer på jobbet idag. Eller, har redan testat färdigt. Nu ska jag filma grejer. Men får inte till den rätta ljussättningen. Det blir bara mörkt och grått... Nu har jag försökt massor. Nu orkar jag faktiskt inte försöka mer. Vill bara ge upp och skita i att filma. Eller ta en fikapaus!

Måndag och ny vecka, igen. Tycker det går fruktansvärt fort nu alltså. Tycker jag fick lönen precis, och plötsligt är det dags igen. Jisses. Visserligen tackar man inte nej till lön igen, det behövs ju. Men det betyder också att vi är månad närmre jul. Och det ger mig panik. Jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra till jul, hur jag ska fira, var, med vem, osv. Just därför har jag inte heller någon aning om hur många julklappar jag ska köpa eller till vem heller. Och eftersom den här månaden är sista månaden innan jul utan dubbla hyror börjar det bli bråttom... Fattar faktiskt inte hur jag ska få ihop ekonomin till och med februari. Ingen aning. Och helst ska man ge tillbaka de där pengarna man är skyldig mamma efter att ha krockat med bilen också... Fan...

Nåja. Life goes on. Det blir bättre, förhoppningsvis. Kanske kan man tjäna lite extrapengar på något vis? Typ, sälja jultidningar...? Eller helst inte då...

Söndag. Underbart. Eller inte. Jag gillar inte söndagar. De är tråkiga. Men jag hade ju inte velat vara utan dem heller. En dag kortare helg är ju inget man drömmer om precis. Söndagar behövs nog de också.

Gusti har varit iväg i helgen. Skittråkigt det också. Det var länge sen jag hade så tråkigt en hel helg. Mamma har ju inte heller varit hemma. Det enda roliga jag gjort denna helg var att gå ut med kissen. Första utepromenaden i koppel, och det gick bra. Plutten ägnade en halvtimme åt att utforska trapphuset, sen var vi på gården i kanske 10-15 minuter. Han blev blöt, och det gillades inte. Därför tog det lite tid att gå upp för trappan, för Plutten stannade hela tiden för att slicka bort regnvattnet från pälsen. Det är en renlig liten tiger vi har!

En annan kul grej är att jag skrev på kontraktet till lägenheten i fredags. Härligt! Nu är det en månad kvar till planerad inflyttning. Fast jag hoppas kunna få tag på en nyckel så snabbt som möjligt. Vill ju flytta in nu!

Fredag idag, och dags att hoppa in i duschen, sen klä på mig och äta frukost innan jag ska in till stan. Idag ska jag nämligen skriva på kontraktet till min nya lägenhet. Sen hoppas jag att jag kan få tag på nycklarna så fort som möjligt. Tänk om man liksom kunde flytta innan 1 dec?! Det vore ju alldeles underbart!

Glögg och mandlar. Jominsann.

En bekant till mig och mamma har spelat in en musikvideo. Han är tydligen jättestor i sitt hemland, Kurdistan. Så pass stor att han inte kan gå ut på stan i Kristianstad för att folk blir avundsjuka och sabbar för honom. Det tycker jag känns fullständigt overkligt, jag menar killen äger ett litet konditori här i närheten. Fram till igår, när jag fick veta att han är superkänd, trodde jag han var en helt vanlig vem-som-helst. Men icke. Tänk vad skenet kan bedra!

Nåväl. Ni ska få se hans video iallafall. Kanske inte helt min musiksmak, but hey. Det är väl inte utan anledning killen är enorm! Nog snackat, här kommer videon:

Jag och älsklingen har varit i Lund hela helgen, hos hans mamma. Det var trevligt minsann, hans mamma är verkligen hur trevlig som helst!

Nu är jag iallafall tillbaka i Kristianstad, kom hem igår. Idag är det måndag, och allt måste återgå till det normala. Idag ska älsklingen träna på Friskvårdshuset, och jag ska nog passa på att bada lite. Simma är ju alltid bra!

Är i lund med älsklingen, hälsar på hans mamma. Hon är jättetrevlig. Och så har hon en söt tjockiskatt. Han är fin!

Igår skrev jag ett långt inlägg som jag aldrig publicerade, som handlade om att jag är trött på mitt jobb. Att det inte är kul längre. Idag tänker jag bara "är det så konstigt då?". När man får ta itu med datorkrångel och systemuppdateringar 90% av tiden, göra enformiga grejer 9% av tiden, och ägnar en endaste ynklig procent till att göra de roliga grejerna... Då är det inte så konstigt faktiskt, att det inte längre är kul.

Idag till exempel. Idag har jag startat om datorn en sisådär 20 gånger, avinstallerat ett program för att installera det på nytt, startat en säkerhetskopiering av hela systemet och hela datorns innehåll för att sedan upptäcka att jag inte har tillräckligt med plats för detta och avbrutit kopieringen. Dessutom har jag suttit i telefonkö i en halvtimme hos min internetleverantör, för att få prata med en människa i typ tre sekunder och få veta att anledningen till att jag inte kommer ut på nätet är ett fel som inte alls har med mig att göra. Och så har jag skickat sms till chefen för att förklara hur det ligger till, så att han ska förstå varför jag inte svarar i telefon (genom skype) ifall att han skulle ringa. Och nu, den sista halvtimmen, har jag redigerat bilder. Allt det där andra har jag i och för sig gjort ända sedan igår vid tio-tiden nånting.

Nu förstår ni och även jag kanske bättre varför jag är less. Nu när jag tänkt igenom vad jag sysslat med idag är det faktiskt inte det minsta konstigt. Inte heller tror jag chefen skulle ha problem med att förstå mig, om han nu läser min blogg. Jag tror faktiskt han förstår precis hur jobbiga datorproblem kan vara.

Det ska bli skönt att flytta till min fina lilla lägenhet i stan. Det blir ett steg i rätt riktning. Har alltid velat bo i centrum, fast vill ju helst äga min lägenhet. Men det här blir bra det med, man kan ju inte få allt på en gång!

Det ska bli skönt att komma bort från Gamlegården. Skönt att slippa alla reaktioner i stil med "Jaså du bor på Gamlegården...? Jaså du är en SÅN...". För så reagerar folk. De dömer en utifrån var man bor istället för utifrån vem man är och hur man beter sig. "Jaså du bor på Gamlegården? Ja men då är det väl alldeles självklart att du ägnar dig åt väskryckning och mordhot på fritiden", ungefär. Jag hatar det. Men jag kan inte påstå att jag är bättre själv. Ser jag en kvinna med slöja häromkring tror jag väl automatiskt att hon knappt pratar svenska. För om man pratar bra svenska är man klokare än att låta sig förtryckas genom ett klädesplagg. (Märk väl att detta är en av mina fördomar, jag menar absolut inte att det skulle vara så) Jag blir så trött på mig själv också, när jag märker hur jag tänker.

Träffade en kompis från gymnasiet häromdagen. Hon hade flyttat hit med sin lilla dotter. Och precis som jag själv verkade hon ha attityden att hon är bättre än alla de som bor på Gamlegården. "Där är någon idiot som bankar i väggarna till klockan 3 på morgonen!" sa hon. Och precis så tänkte jag också när jag var nyinflyttad här. Att den där idioten som bankar i väggarna (vi har en sån i vårt trapphus också) är störd och en sämre människa än jag. Sen att jag kanske stör mina grannar med lite för hög musik fyra dagar i veckan är ju en annan sak...

Med allt detta svammel vill jag få sagt att jag inte är bättre eller sämre än någon annan. Jag själv, och alla andra, borde sluta döma folk för var de bor, vad de har på sig och vilka språk de talar. Det enda som egentligen spelar roll är hur man beter sig mot andra. Eller har jag fel?

Jaha. Så  var det måndag igen. Det första jag sa när jag vaknade i morse var "Skit. Skit också. Jävla skit!". Det är ungefär vad jag tycker om att vakna av larmet på mobilen. Jag vill hellre vakna fem tio minuter innan, så är man ordentligt vaken när tonerna till Kents "Columbus" drar igång.

Inatt drömde jag konstigt. Eller det är inte konstigt längre, det är vad jag drömmer varenda natt. Att jag kör bil och inte kan bromsa i tid, och krockar med någon annan bil. Allra oftast utspelar sig detta scenario på en parkeringsplats. Så även denna natt. Jag skulle parkera en bil, så jag körde ett varv. Hittade en bra plats, körde långsamt in på den, men kunde ändå inte bromsa i tid, utan körde in i bilen framför. En frontalkrock på parkeringsplats. Unikt, min kära hjärna. Verkligen. Kom med nåt nytt nån gång!

Har iallafall slutat drömma varenda natt att mina tänder är lösa. Nej, den drömmen kommer väl varannan eller var tredje natt nuförtiden. Skönt. Skönt att slippa den, liksom! Men så istället drömmer jag annat sjukt. Inatt drömde jag en annan jobbig dröm. Men den var så jävla jobbig, så jag vill inte ens skriva om den. Det var smärtsamt.

Och så drömde jag att jag och mamma flyttade till Uddevalla. Alltså, utan att min kusin bodde där. Vi bara flyttade. Och så skulle vi jobba där, och plötsligt kommer jag på mitt i drömmen att "vafan gör jag här? Min pojkvän är ju inte här, inte mina vänner heller! Jag känner ju ingen här!". Sen till slut vaknade jag som sagt av Columbus. Och upptäckte att min älskling låg bredvid mig, varm och trygg. Jag hade inte flyttat till Uddevalla, utan bodde kvar i fina Kristianstad. Inte heller hade jag krockat med någon bil, eller iallafall inte nyligen, utan jag låg bredvid min varma älskling. Ibland finns det inget bättre  än att vakna!

Älsklingen tittar på sporten på tv. Det är omöjligt att nå fram till honom! Har försökt med allt, men han är helt uppslukad. Som en zombie, ungefär.

Sitter hemma hos älsklingen och bloggar. Han själv sitter vid den stationära datorn och läser bloggar och lite annat. Hade mamma sett oss nu så hade hon kritiserat oss rejält, för att här sitter vi och ska egentligen umgås med varandra, men sitter istället med varsin dator. Men jag antar att det är ett nytt sätt att umgås på!

Sitter på fantasi och äter frukost. Älsklingen läser tidningen och jag är mäkta uttråkad. Så jag bloggar under tiden. Dock kan jag inte roa mig med mobilen alltför länge, snart för batteriet. Förresten, en mysko sak. Drömde att jag plötsligt upptäckte att jag var gravid. I sjunde månaden. Mysko, som sagt. Jaja. Ha en skön lördag, kära läsare!

Jag är så täppt i näsan att jag blir andfådd. Av att andas...

Hittade älsklingens mobiltelefon på vardagsrumsbordet efter att han hade gått. Han glömde visst den. Nu är bara frågan: Hur tusan ska jag få tag på honom för att tala om att hans telefon är här?!

Vaknade exakt 06:29 i morse av att jag inte kunde andas. Gick upp, rotade fram lite nässpray och använde. Gick tillbaka till sängen. Sen kunde jag inte alls somna om. Plötsligt hade det slagit mig att i nya lägeheten jag kommer flytta till är målarväggar. Ja, i ABK funkar det på så vis att om det är tapeter på väggarna så får man inte måla utan bara tapetsera, och tvärtom. Så när jag kom på att jag får måla om i lägenheten blev jag jätteglad! Lite svårt i och för sig att välja bara en passande färg till en lägenhet med väldans öppen planlösning. Men det löser jag på något vis! Jag kan ju faktiskt ha olika färg på alla väggar! Typ en lila vägg, en turkos, en brun, en grön... Och en silvrig!

Okej, jag insåg precis att det där nog inte bli alltför snyggt. Men det ska bli kul iallafall att kunna byta färg. Just nu är lägenheten vit med bruna luckor i köket och en grårandig fondvägg. Det är visserligen rätt snyggt, men jag vill inte ha det så. Jag tror att jag vill satsa på en orientalisk inredning, med varma klara färger, och massor av levande ljus.

Vad tycker ni, kära läsare? Hur tycker ni jag ska inreda min lilla 28 kvadratmeter stora etta?

Fick precis ett telefonsamtal från ABK. Lägenheten jag sökte, och så gärna ville ha, har tyvärr tillfallit någon annan.

Jag skojar bara. Den är min!!!!

Kontraktskrivning 23 oktober.

Tillträde 1 december.

I år firar jag jul i min egen lägenhet!

Dags att planera besök till IKEA, inköp av juldekorationer, inköp av diverse olika hemmaprylar, typ hårfön. Och förstås, dags att planera inflyttningsfest!!!!!!

*lycka*

Onsdag idag och bara två dagar kvar till helg. Iallafall för min del. Längtar!

Jag funkar lite sådär, jag. Efter ett tags överengagemang på ett jobb tröttnar jag och tycker inte alls det är kul längre. Nu är jag tyvärr där. Men jag kämpar på, och hoppas det går över, att det ska bli roligt igen om ett tag. Förhoppningsvis innan jul... Nåväl. Nu ska jag äta frukost. Ha en trevlig dag!

Har ni hört talas om Nattknappen? Det tycker jag är ett väldigt bra initiativ som fler kommuner borde investera i!

Kom precis på att den här bloggen har varit awfully bildlös på sista tiden. Så därför får ni en bild från den senaste utekvällen:

 

Tack för en trevlig kväll, tjejer!

Även denna vecka jobbar jag hemifrån, och mitt arbete består just nu till största delen av uppföljning, i form av telefonsamtal till de företag vi tidigare skickat säljbrev till. Och vet ni? Är det något jag har lärt mig av att jobba med det jag gör så är det att bakom varje såld produkt ligger flera timmar av rundringande och mailande. Det är liksom inte bara att gå in och kolla mailen för att se om det finns någon beställning. Tänk er ett större företag, som Siba eller Elgiganten, som har en stor uppbyggd webbshop med massor av kunder redan. Man kunde tro att allt det där sköter sig självt. Men tänk sen alla pengar de lägger på marknadsföring. TV-reklam? Kostar hundratusentals kronor. Ingen baggis precis. Och vad vore de utan marknadsföring?

Det jag sysslar med nu är en form av marknadsföring. Företaget jag jobbar på har inte råd med dyr TV-reklam. Inte heller direktreklam, ni vet den som kommer med posten, är billigt nog. Återstår gör reklam i tidningar, men det kostar också skjortan, fast utan att ge större respons. Chefen berättade om en stor annons han lät trycka i lokaltidningen en gång, som kostade ett antal tusenlappar. På denna annons fick han bara ett svar. Intäkterna från detta täcker knappast annonskostnaderna.

Just därför sysslar jag med uppringande marknadsföring. Tror inte det heter så, men vi kan kalla det så. Det är ett betydligt billigare sätt att tala om att man finns. Man skickar ett mail, och följer upp med ett telefonsamtal. Skickar man bara mail hamnar med största säkerhet 90% i papperskorgen. Men följer man upp så måste de kolla igenom mailet igen. Och även om produkten inte alls är intressant, så vet åtminstone en ny person att företaget existerar. Tänk, sen sitter de där i personalrummet och snackar: "Vet ni? Jag fick ett samtal från en tjej som sålde genomskinliga högtalare. Har ni sett nåt sånt nån gång? Låter ju skithäftigt!" Och så är snacket igång.

Och just precis där insåg jag att min blogg inte alls går ut på att hålla lektioner i hur man marknadsför ett företag utan pengar. Men ja. Ni får det här inlägget ändå. Det bjuder jag på...

Godmorgon!
Jag har träningsvärk. Jominsann. Har hjälpt älsklingen flytta hans träningsgrejer i två dagar nu. Eller ja. Två eftermiddagar. I rad. Igår körde vi ett lass bara. Men jag har träningsvärk ändå. Sen i söndags. Och vet ni? Jag har hittat en ny muskel på min kropp. Gissar att det är den som folk kallar bröstmuskel. Fast på mig sitter den mest i armhålan. Så liten är den. (Och nej älskling. Tänker inte börja träna för den lilla sakens skull. Den behöver liksom inte bli större.)
I eftermiddag/ikväll ska vi köra ett lass till. Tror det räcker med ett lass. Det är ju liksom bara lite möbler kvar. Nåväl. Nu vet ni iallafall varför jag inte syns till på bloggen. Jag är med min älskling!

Hoppsan. Upptäckte precis att jag just ätit upp min lunch... Det blir en lång dag på jobbet, det här...

Igår blev det inte mycket bloggat. Troligtvis för att jag knappt var hemma. Jag var med älsklingen nästan hela dagen. På förmiddagen tävlade han, och jag tittade på. Han var så duktig, kom tvåa! Grattis min älskling!
Sen på eftermiddagen hjälpte jag honom flytta grejer. Han har fått tag i en ny lokal där han ska ha sina träningsgrejer. så jag hjälpte honom med det. Efteråt var jag helt slut! Somnade direkt när jag gick och lade mig på kvällen. Ibland är det härligt att vara sådär trött.

Förresten. Allt bärande igår gjorde så jag hittade något jag aldrig någonsin upptäckt förut, trots att det följer med mig hela tiden. Gissa vad? MUSKLER!!!! Kan ni tänka er? Patrycja har lite muskler, trots allt.

Nej kära läsare. Det blir inget hostmedicininlägg. Använder ingen, så det blir nog svårt att bilda sig en åsikt...

Idag har jag spelat Laser Dome. Skitkul! Världens goaste tioårnig fyller år snart, och det var min och mammas present till henne. Älsklingen var också med. Jag och älsklingen vann=)

Sitter och fikar med mamma. Gott! Behöver nässpray nu:-( fredagsmys med älsklingen ikväll. Härligt! Kanske ska handla lite till ikväll? Får ju passa på att lära honom äta ohälsosamt!

Jag är nu helt sjukt förkyld! Har knaprat C-vitamin och halstabletter, och säkert överdoserat min nässpray. Inget funkar! Varför?!

Apropå den där nässprayen... Köpte Otrivin. Den var faktiskt billigast, och dessutom var den dubbelt så koncentrerad som Nasin, den jag brukar använda. Tänkte att "Skitbra! Då räcker den lite längre!". Men nu är jag inte lika övertygad om det. Den visade sig nämligen inte hålla ens hälften så länge som de andra jag testat. Nasin, och den där andra som jag glömt namnet på, behöver jag bara spraya i näsan på kvällen, så håller den till morgonen efter, och jag kan sova hela natten, andandes (?) genom näsan. Med Otrivin var jag inatt tvungen att gå upp två gånger för att fylla på med nässpray. Helt sjukt dåligt! Så Otrivin rekommenderas absolut inte...

För övrigt var det inte alls min avsikt att recensera förkylningsmedicin såhär. Men vi får ju se. Kanske blir det så att så länge jag är förkyld så recenserar jag medicin. Har ju redan skrivit om halstabletter och nässpray, liksom. Vad är nästa på listan? Hostmedicin? Tja... titta in imorgon, så får ni väl se!

Ta er en ordentlig titt på de här. Det är nämligen sista gången ni ser dem!

Jag har åkt på en förkylning. Jag och älsklingen verkar ha åkt på vars en samtidigt. Fast vi har nog inte riktigt helt exakt samma symtom. Älsklingen hade feber i förrgår, men jag hade bara ont i halsen. I vilket fall som helst så gick jag till Apoteket igår för att förkylnings-shoppa. Det blev halstabletter, nässpray, hostmedicin och brustabletter med C-vitamin.

Det där med brustabletter är inte min grej ändå. Varenda brustablett jag har smakat har en speciell brustablettsmak. Äckligt! Den smaken verkar bara dyka upp när man löser brustabletterna i vatten, dessutom. Så mina C-vitamintabletter löser inte jag upp i vatten. Nej, jag gör som jag gjorde när jag var barn, och konsumerade brustabletter för skojs skull: Jag slickar på dem! Då slipper man den äckliga smaken, och det kittlar roligt på tungan.

För övrigt kan jag rekommendera nya halstabletten Zyx. De är dyra, men för mig blir det billigare i längden. Jag brukar vanligtvis kombinera bakteriehämmande Strepsils med tungbedövande Mucoangin. På det viset blir det rätt dyrt. Men Zyx ska ge effekterna från både Strepsils och Mucoangin samtidigt, alltså bedövande och bakteriehämmande. Visserligen har jag inte testat hur mycket bakterier jag hade i munnen före och efter användandet. Men bedövande var de. Dessutom bedövar de även i halsen, inte bara tungan, vilket farbror Muco inte lyckas särskilt bra med. Och så smakar de mint och inte äckel. Så därför är Zyx bättre än något annat jag hittills testat.