Okej. Nu har jag startat min andra blogg, viktminskningsbloggen. Än så länge finns där bara två inlägg, och designen har jag inte ens börjat fundera på. Nybörjare, alltså. Jag har ingen aning om ifall jag kommer orka skriva särskilt ofta, men bloggen finns där. Operationviktminskning.blogg.se är adressen. Välkommen att titta in!

Ok... Den här bloggen har alltså fortfarande läsare?

Nåja. Till er som fortfarande tittar in här ibland kan jag berätta att jag kom in på min konditorutbildning. Japps. Den 13 september börjar jag. Hoppas på att hitta jobb innan dess, vill klara mig helt på bidragsdelen utan att ta lån. Nåja.

En annan sak ni kanske vill veta är att jag försöker dra igång operation viktminskning igen. Jag är fetare än jag någonsin varit, och trivs inte alls med detta. Förstås. Som ni vet är jag också ganska lat av mig, träning är liksom inte det roligaste man kan ägna sig åt i min värld. Men jag gör ett nytt mer eller mindre seriöst försök. Har nämligen hittat en afrodanskurs typ i medborgarskolan, som jag tror kommer bli helt suveränt kul! Och så har min älskade sambo (yes) gett mig diverse träningsgrejer, typ spinningskor och pulsklocka och grejer. De behöver användas, annars får jag väldigt dåligt samvete att de bara ligger där. Så nu kör vi. Om en stund går jag ner i "gruvan" och cyklar lite.

Förresten funderar jag på att starta en ny blogg om mitt viktminskningsförsök. Peppad? Japp! Men tror jag att jag kommer orka skriva? Hmmm... Vi får se. Blir det någon blogg lovar jag i alla fall att lägga upp en länk här, så ni som känner för det kan följa mig!

Igår lämnade jag in mina ansökningshandlingar till utbildningen jag vill gå i höst. Igår var också sista dagen för detta. Nåja. Hittills har jag varit hur lugn som helst. Men nu är jag nervös. Nu inser jag att jag kanske inte kommer in. Jag hoppas starkt att jag får gå min utbildning. Jag vill ju så gärna bli konditor!

Jag märkte att jag inte längre hade något att berätta, utan att mina inlägg mest var till för att säga något alls. Så jag bestämde mig för att ta en bloggpaus. Och jag lovade att inte blogga igen förrän jag saknar det.
Nu har jag pausat länge nog. Nu känner jag äntligen glädjen igen. Känslan att vilja dela med mig av saker och ting är tillbaka. Så nu är jag tillbaka. Nu är pausen över!

Förresten. Jag känner mig mer vuxen nu än när jag startade den här bloggen. Det känns som att jag vill lämna allt det gamla och ehh inte särskilt seriösa bakom mig. Jag vill byta stil. Jag vill blogga om sådant som betyder något för mig. Och jag vill inte längre ha mitt namn i bloggadressen. Jag ska försöka komma på något som känns passande. Tills dess bloggar jag vidare här.

Nu har det hänt, det som jag befarat ett tag. Jag har blivit uppsagd på jobbet. Jag har ingen aning om hur jag ska klara av nästa månads räkningar. Jag behöver ett nytt jobb.

Om den här bloggen fortfarande har några läsare kvar får ni hemskt gärna hjälpa mig att hitta nytt jobb. Jag kan jobba med bland annat barn (utbildad barskötare, + erfarenhet), försäljning (två säljjobb i CV:t), lager (ett jobb i CV:t). Jag kan även tänka mig sådant som städning, personlig assistent, kassajobb, och liknande. Men allra högst på önskelistan står ett jobb inom cafébranchen, hemskt gärna som lärling.

Hör du något om en tjänst liknande de jag nämnt ovan så säg till!

Har funderat på det där med reklam. Jag tycker det är onödigt, även om jag gärna tittar i den. Men sen liksom? Man bläddrar i tre minuter och sen slänger man det igen. Onödigt. De flesta butikskedjor har ju reklamen på nätet nuförtiden. Så jag har satt upp en egendesignad lapp på min brevlåda. Tror ni brevbäraren förstår humorn i det hela?

Jag sitter och tittar igenom och framförallt rensar bland bilderna på datorn. För att vara mer exakt, jag rensar bort dåliga egobilder på mig själv.
Alla har ju tagit egobilder någon gång. Stått med en kamera och fotat fotat fotat. Och det är ju kul. Skitkul, faktiskt, att få fota sig själv. Men det är inte lika kul att titta på bilderna sen. Det känns bara pinsamt för min del. Jag sitter och rodnar framför datorn över hur otroligt dåliga och pinsamma bilder jag tagit på mig själv. Oftast i brist på bättre underhållning.
De tre första bilderna är dåliga, de är mest till för att man ska ta reda på hur man ska rikta kameran. Följande fyra bilder är rätt ok, ibland får man till någon riktigt bra där det inte ens syns att man själv håller i kameran. Men sen, efter de första sju bilderna, går det bara utför. Man börjar göra konstiga miner. Man tar till rekvisita. Man försöker se extra sexig ut. Och trevlig. Och rolig. Och härligt knäpp. Och så tror man att man lyckats. Tills man kollar bilderna i datorn. Då inser man att efter de där första sju bilderna så ser man bara ut som en sinnessjuk seriemördare. Eller nåt i den stilen.

Bildbevis? Nää. Jag har ju precis rensat, sa jag ju!

Det är minst sagt intressant att jag fortfarande har läsare på den här bloggen, trots att jag inte uppdaterar särskilt ofta! Jag känner inte att jag har så mycket att berätta, och det känns meningslöst att skriva bara för skrivandets skull. Men när jag ändå är här så kan jag berätta vad som står på schemat idag:

Ska gå till VLC och prata om en utbildning jag vill gå till hösten
Städa lägenheten (har gjort tappra försök i tre dagar, men inte lyckats för något annat varit mer intressant)
Skära upp och frysa in en del av det gigantiska brödet jag bakade igår (supergott!)
Träna med Cinderella på Friskis
Fredagsmysa på alla-hjärtans-dags-chokladen jag köpte i lördags

Ja just det. Så ska jag försöka knåpa ihop en och annan jobbansökan. Det är verkligen dags att jag söker jobb nu. Och får ett. För inte kan jag fortsätta såhär iallafall. Jag vill ha en ordentlig lön, så jag kan betala tillbaka pengarna till mamma för bilen jag krockade med i somras. Jag är trött på att ekonomin bara går jämnt ut. Jag vill spara pengar också, och så småningom köpa min egen lägenhet. Och så kan jag bo där med min älskling och en hund (som jag också vill ha råd med). Jag vill! Ehh ja, så hör du något om ett ledigt jobb som ni tror kan passa mig, så säg till!

Mamma ringde mig igår och frågade om jag ville gå på bio med henne. Först kände jag att jag inte orkade, eftersom jag kände mig förkyld och allmänt "virusig". Men så tänkte jag efter och insåg att ett biobesök är ju typ ingen ansträngning alls. Så jag tackade ja. Så igår hade jag en mysig eftermiddag/kväll med mamma, först gick vi på lägenhetsvisning (mamma söker), sen gick vi och fikade, och sen gick vi på bio och såg "Har du hört ryktet om Morgans?". Det var en bra film. Ingen Oscar-vinnare precis, men väl underhållande, rolig.

Efter bion åkte mamma hem och jag cyklade hem till älsklingen. Han skulle precis ut och springa, och frågade om jag inte ville följa med på cykeln. Av någon konstig anledning tyckte jag efter en stunds fundering att det var en bra idé, och följde med. Det gick bra och så, inga problem. Men nu dagen efter, med någon slags förkylningsvirus i kroppen, känner jag att det inte var den bästa idén ändå. Nu känner jag mig småfebrig och supertrött och har lite ont i halsen. Tror visserligen inte det beror på cyklingen, men ändå.

Nu ska jag strax ut och handla på Maxi. Oavsett hur förkyld jag är så kommer inte maten att handla sig själv. Så då är det lika bra att gå nu istället för att eventuellt bli sjuk om ett par dagar och ha helt slut på mat. Då kommer jag ju knappast orka...

Jag är så fruktansvärt sugen på maränger! Tror jag ska baka några... Mmmmm... *drömmer mig bort*

Ni får ursäkta att bloggen är så... textig. Slänger in en bild på mammas misse, så har ni nåt fint att vila ögonen på!

Sitter i sängen som tjänstgör som soffa, med datorn i knät. Lyssnar på musik i Spotify (underbara grej). Har öppnat fönstret för att vädra lite. Så pausar jag musiken en stund. Och då hör jag ett konstigt ljud... Det lät som... "Kvidevitt", typ. Ojj, en till. "Kvidevitt" låter det, alldeles utanför mitt fönster. Och så kommer jag på det. FÅGLAR! Det är fåglar utanför mitt fönster! Det var länge sen jag hörde nåt liknande!

Polackerna vann snyggt igår. Szmal var otrolig! Svenskarna förlorade på alla utvisningar. Och jag? jag slipper bönorna!

Älsklingen skickade ett sms om handbollsmatch Sverige-Polen ikväll på TV. Han tyckte vi skulle heja på vars ett lag, logiskt nog han på Sverige och jag på Polen. Jag som egentligen inte gillar att titta på sport (fotboll på sin höjd) tyckte det var en kul idé, och därför festar vi till det med tacos ikväll. Så jag ska strax iväg och handla.

Jo just det. Om Polen vinner matchen ikväll så ska älsklingen få smaka på bigos, en polsk kålgryta som han är väldigt skeptisk till. Och om Sverige vinner så ska jag äta vita bönor i tomatsås, som jag inte är särskilt positiv till.

Med det sagt har jag bara en sak att tillägga:

HEJA POLEN!

För ett drygt år sen hade jag ett slitsamt skitjobb, men jag tjänade mycket pengar, eftersom jag jobbade 60 timmar i veckan. Då fick jag ut mellan 12 och 14 000 per månad (efter skatt), beroende på hur mycket övertid vi hade. Då hade jag nästan panik när det bara fanns 1000 kvar på kontot två dagar innan lön.

Nu har jag ett jobb (eller jag vet inte hur det är med den biten, jag är ju hemma hela tiden...) som jag trivs med, men tjänar betydligt mindre. Vilket är viktigast, pengar eller att man trivs?

Bloggpausen må vara över, men bloggtorkan består... Vad vill ni veta, kära läsare? Jag har liksom inte så mycket inspiration till den här bloggen kvar...

Nåväl. Idag är det onsdag, har jag hört. Jag är hemma, som vanligt. Det råder arbetsbrist på jobbet, så jag är ledig, som det så vackert kallas. Ibland åker jag in och tömmer brevlådan och lite sånt. Men för det mesta är jag hemma. Dags att börja söka jobb, känner jag. Men vet inte riktigt vad jag ska söka för några. Förslag?

Ganska snart kommer N på besök. Jag har bakat en gigantisk (varför?!) banankaka som vi ska fika på. Ska bli gott!
Senare ikväll ska jag träffa älsklingen.

Tja... Bloggtorka var ordet!

En sak jag gör inför varje nyår är att summera året som varit. Jag går igenom min dagbok, bloggen och minnen i allmänhet. Sen punktar jag upp det som jag känner haft mest betydelse. Därefter kommenterar jag hela året med lite text, och efter det klottrar jag ner mina förhoppningar inför det nya året. Jag tycker om att göra så, som att avsluta ett kapitel.
Fast i år är det en grej till som man måste tänka lite på. Det är ju inte bara slutet på ett år, det är slutet på ett helt decennium. Fast jag kände att jag inte skulle sammanfatta det som varit, det hade blivit alldeles för mycket jobb. År 2000 var jag 11 år gammal, och nu när 00-talet tar slut är jag 21. Det har hänt så otroligt mycket under den tiden, jag vågar nästan påstå att det är då det händer mest i livet. Ja, nu vågar jag säga så, fråga min igen om tio år... I vilket fall som helst, under 00-talet har jag gjort en enorm resa. Jag har gått från att vara liten skitunge, till att vara vuxen med egen lägenhet och körkort och allt! Det är ju helt otroligt hur mycket man hinner vara med om på bara tio år!

Shit, nu spårade jag ur lite grann. Jag ville iallafall säga att jag inför decenniumskiftet (kan man säga så?) skrev ner mina förhoppningar inför de följande tio åren. Och jag måste då konstatera att jag nog blivit vuxen ändå. 21 till 31, det är mycket man ska hinna med då också. Inför 00-talet var väl mina förhoppningar mest att jag skulle få bröst och en ny barbiedocka, ungefär. Men nu, inför 10-talet, känns det som att jag vill forma mitt liv, mer än bara uppleva och få saker. Vad vill jag ha uppnått när jag är 31 år gammal?
Nästa gång jag tittar tillbaka på ett helt decennium, så vill jag ha konstaterat att jag stadgat mig, med familj och kanske ett hus. Självklart vill jag ha en stabil ekonomi, allra helst vill jag faktiskt vara rik som ett troll. Jag vill se tillbaka och minnas någon alldeles underbar resa. Och självklart vill jag minnas all tid jag tillbringat med min familj. Det känns väl som ganska rimliga önskemål?

Vad hoppas du på inför nästa år? Inför nästa decennium? Tell me!

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Läste precis ett mail från chefen. Har tydligen klantat mig på jobbet vid bokning av en försändelse, som blev 900 dyrare än väntat. Fan också! Det var absolut inte meningen... Hur löser man sånt här nu då?

Gaah, jag hatar att vara sådär stressad så man gör fel. Jag vet att jag var grymt stressad när jag bokade den där försändelsen. Jag vet att jag hade problem med en länk. Men fattar inte varför jag gjort så fel? Varför jag bokat en snabb frakt som är så mycket dyrare?

Och ja, jag vet att alla gör fel ibland. Men jag hatar verkligen när mina fel blir så kostsamma. Det är en sak att spilla arbetstid i onödan. Men felen blir så mycket mer påtagliga när det handlar om konkreta pengar och inte arbetstid...

Det är julafton. Japp. Det var länge sen jag bloggade. Men ja. Ibland behöver man en paus.

Älsklingen åker till småland idag. Eller om det var öland... Det är nog både och. Det är trist i vilket fall som helst. Jag kommer vara utan honom hur länge som helst!

Nåja. Vill iallafall passa på och önska mina kära läsare en riktigt god jul!

Jag har varit hos frissan idag och klippt mig. Så nu har jag ny frisyr. Kortare, men allt det slitna är äntligen borta. Frisyren är klippt så att håret ska kunna växa ut snyggt och jämnt. Nåja. Jag är nöjd!