Följande inlägg innehåller mindre vackra ord. Känsliga läsare varnas.

Nu är jag arg. Såååååå ARG!
Olyckan jag var med om i slutet av juni är fan i mej det mest ångestframkallande jag varit med om. Dels ångesten över alla plötsliga oförutsedda utgifter som jag absolut inte har råd med. Bland annat sänks mammas bonus på försäkringen, alltså kostar hennes försäkring ungefär 900 mer om året. Det kan hon ju tacka familjen Nilsson i sbg för.
Men den allra värsta ångesten upplever jag när jag sätter mig i bilen, bakom ratten. Jag som älskade att köra bil innan olyckan tycker nu att det är bland det mest obehagliga jag kan tänkas utföra. För två veckor sedan, när mamma var i Polen, körde jag till Willys och skulle handla mat. På vägen dit hade jag ångest. Vägen hem var minst tio gånger värre! Det var bara vänstersvängar! Nu har jag kanske missat att berätta att olyckan skedde vid - just det - vänstersväng.

Försäkringsbolaget har förstås bedömt att jag vållat olyckan. Och visst, som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det ju så trafikreglerna säger. MEN! Om någon som saknar körkort kommer i alldeles för hög hastighet, bländad av starkt solsken och bara "köttar på", visst fan är det hennes fel att hon väljer att köra på mig istället för att bromsa? Jävla Fi**a!

Så visst fan är jag förbannad. Tänk att det inte ens hjälper att överklaga. Jag kan överklaga hur jävla mycket jag vill, det enda det kommer leda till är fler onödiga utgifter för min del.

Och förresten... Har jag sagt att jag inte ens kan titta på bilen utan att det kryper i magen på mig? Helvetes skit!

Nu är det fredag, och fredagar är lika med fredagsmys. Visserligen är klockan knappt 11, men vafan, jag har ju semester! Då kan man fredagsmysa på förmiddagen också. Godispåsen, Here I Come!

Sisådär. Äntligen hemma! Har varit och handlat, i fem timmar. Orka!

Idag är det torsdag, och jag ska städa köket. Yay... Och sen ska jag ta hand om alla kvitton sen två månader tillbaka. Vi gör så, mamma och jag. Istället för att handla var för sig så handlar vi en del mat tillsammans och en del var för sig. Detta för att mamma har en del matallergier, så hon vill inte betala för min mat som inte hon äter, och jag vill förstås inte betala hennes svindyra glutenfria mat, som jag inte äter. Så då sparar vi alla kvitton, klottrar ner initialer för att veta vem som betalat vad, och sen sätter jag mig ner och går igenom varenda kvitto för sig, en prick om nåt ska räknas bort, ett streck om nån ska ha tillbaka för nåt annat. Ja, det är ett evigt räknande, men det är nog bästa lösningen. Tänk annars den här konversationen:

Jag: Mamma, har du någon tomat? Jag glömde köpa själv.
Mamma: Ja, där är en i kylen som du kan ta. På min hylla, du vet.
Jag: Åh, tack! Vad kostade den?
Mamma: Ingen aning. Tre kronor kanske?
Jag: Ok, vänta. Jag ska bara hämta plånboken...

Bekvämt? Nej, precis. Så istället handlar vi maten först, och sen kollar vi på vad vi handlat och vem som betalat. Egentligen låter det mer komplicerat än vad det är.

Igår hade jag en alldeles underbar dag i Åhus, med min älskling. Vi tog bussen dit, promenerade lite vid stranden och vidare in till byn. Han bjöd på middag, och efteråt gick vi ner till hamnen. Vi gick över till andra sidan och lade oss på en betongbrygga (?!) och vilade i solskenet. Det var alldeles underbart mysigt! Jag dinglade lite med benen i vattnet, och så såg jag en liten svart-vit-randig fisk. Jag trodde det var ett fiskedrag som fastnat i repet vid bryggan, men när jag drog i repet försvann fisken. Jag hade ingen aning om att det fanns såna fiskar i Sverige. Men fin var den!

Efter att vi hade vilat en stund gåck vi tillbaka till hamnen (första sidan) och älsklingen bjöd på glass i glassbåten. Gott! Sen åkte vi hem till Kristianstad. Älsklingen var så trött så han somnade på bussen. Det hade jag också gärna gjort, om jag inte hade haft linserna. Nåväl.

Det trista är förstås att jag lyckades glömma kameran igår. Vi som ville ta en massa bilder! Men ok. Vi får ta det nästa gång...

Om det över huvud taget skulle finnas någon som bryr sig kan jag tala om följande:

Klockan är 13:13. Vädret är pissmulet. Temperaturen utomhus är troligtvis pisskall. OM man skulle få för sig att åka till Åhus idag är det ändå redan för sent!

Allvarligt talat nu. Hur länge ska man behöva vänta? När ska saker och ting bli av? När ska man börja göra allt det där som man längtat efter? Varför skulle allting bli annorlunda när det är vinter? Jag har ingen aning. Men en sak vet jag: Det går fan inte att bada i havet i december!

Igårkväll kom en av mammas vänner hit, och vi satt och drack lite drinkar och snackade lite. Det var trevligt. Mamma och kompisen gick ut, och jag gick och lade mig. Sov jättelänge, vaknade inte förrän 11:15 idag!

Ända sedan Egoina länkade till spelet har jag varit mer eller mindre fast... Det är hopplöst! Till och med när man vinner så vill man spela ännu mer sen!

Har ingen aning om vad jag ska hitta på idag. Tror det skulle vara en god idé att sticka till bibblan och skriva ut lite papper, så man kan få sina pengar någon gång. Och så kan man gå ut med grannens hund, Linda. Tror hon skulle gilla att gå ut en runda. Ja, och om man ändå ska in till stan så kan man ju passa på att handla hundgodis till henne.

Fredag, och jag är sååååå trött. Hämtade mamma på stationen igår 22:15. Älsklingen var med, och hjälpte till att bära upp alla grejer. Nu har han åkt hem, han ska ner till Malmö på tävling.

Om en stund kommer chefen hit och lämnar fler högtalare. Han ska iväg på semester, och då blir jag tillfälligt ansvarig för postordersändningarna. Så ska han fika också. Han kunde inte tacka nej när jag berättade om mina fina biskvier. Vet ni? Jag smakade igår, och de smakar fakiskt som biskvier ska smaka. Så jag är helnöjd! Förresten lärde jag mig en ny sak igår när jag gjorde dem: Om man droppar smält choklad på en varm platta så börjar chokladen glöda. Det ni!

Sådär. Då har jag gjort färdigt mina biskvier. Det är allra första gången någonsin jag gör biskvier. tycker personligen att jag lyckats rätt bra! Vad tycker ni?

Ok, Patrycja. Skärp dig nu! Dags att fixa det sista ju!

Idag är världens slöaste dag, känns det som, fast jag redan fått lite gjort. Älsklingen har varit här, och jag fixade lite enkel middag till oss. Förutom det har jag redan hunnit dammsuga hela lägenheten och skurat golvet i köket. Men här är fortfarande en hel del att hinna med innan mamma kommer hem ikväll. Bland annat ska jag bära ner en miljon grejer i källaren. Och så måste jag förstås diska igen. och så ska jag baka biskvier!

Hörni, vet ni vad? Jag vaknade i morse och insåg att jag inte alls såg ut sådär. Jag såg ut som vanligt. Men jäklar, träningsvärk har jag verkligen i armarna. De goda nyheterna är förstås att musklerna inte trillade av heller!

För övrigt luktar det illa här hemma. Vet inte vad det är. Eller jo. Jag vet nog. Det är de där matresterna i vasken. Och bajset i kattlådan. Dags för ett ordentligt ryck? *hopplöst*

Nej, seriöst. Jag orkar inte ha det såhär mer. Har inte mer tålamod kvar. Tänk om saker och ting kunde varit annorlunda? Tänk om det kunde bli lite mer på mitt sätt? Kanske är det bara mig det är fel på...

Orkar inte gå in på detaljer. Vill liksom inte. Men ibland går det inte att hålla käften helt och hållet. Ibland får ni stå ut med småkryptiska inlägg. Som det här, typ.

En vän till mamma lär sig göra möbler. Mamma har bett honom göra ett bord till henne. Det fixade han. Grejen är att han kom hit med bordet nu precis, när varken mamma eller nån annan än jag är hemma, och när det är omöjligt att hitta nån som kan hjälpa till att bära. Han själv har bråck, så han får inte lyfta tungt.
Det tog ett bra tag innan vi fick tag på någon. Vi fick knacka på hos en granne jag aldrig pratat med, som ställde upp utan ett pip. Mycket snällt av honom! Han och jag bar upp bordet tillsammans. Men nu är problemet att jag inte orkar någonting. Nu är mina muskler förtvinade, och antingen trillar de av fullkomligt, eller så vaknar jag imorgon och ser ut som en kvinnlig version av det här:


Bild: http://bloggis.se/Diana/bilder/113.jpg

Inte kan jag väl göra biskvier till middag idag?! Då blir det ingen mandelmassa över till biskvierna jag ska göra på torsdag!

Igår var jag hemma hos pappa på besök. Passade på att plocka lite vinbär och rabarber och tog med hem. Och träffade min kisse. Det är något alldeles speciellt med den där katten. Det är ju MIN katt! Igår var faktiskt allra första gången hittills som jag verkligen önskade att jag kunde ta med honom hem till lägenheten. Det är ju min lille tjockis, min lille älskling! Jag saknar honom fruktansvärt mycket. Alltså, jag saknar ju pappa med, men jag kan ju åtminstone prata med pappa i telefon, vilket jag gör rätt ofta. Men Sigge träffar jag inte alls särskilt ofta.
En sjuk sak med Sigge igår var att jag inte kände igen honom först. Om det inte varit för att han kom när jag ropade på honom så hade jag nog inte fattat att det var han. Det kändes inte så bra. Jag kände mig som en svikare! Men så vet jag ju också att eftersom Plutten här hemma är så liten som han är, så får jag för mig att alla andra katter är mycket större än vad de är.


Pappa bjöd på middag. Lasagne. Jättegott! Enda problemet är att jag hade tänkt göra lasagne ikväll. Men det blir så tråkigt med samma mat två dagar i rad. Så ikväll gör jag chokladmousse istället. Det är ju minst lika gott!

Senare, när jag hade kommit hem från pappa och tittat till Plutten här hemma, åkte jag till min älskling. Ja, Sötnosen alltså, inte Sigge. Vi satt i hans soffa och kollade på Beck. Sen skulle vi sova, vilket inte gick så bra för min del. Jag låg vaken jättelänge och frös. Först när älsklingen hade stängt fönstret, efter 1, kunde jag somna. Igår/inatt var första gången någonsin som jag var irriterad för att Sötnosen låg och sov när inte jag kunde somna! Inte blev det bättre när han började snarka... Så, kära älskling, förlåt att jag väckte dig femtielva gånger inatt!

Det allra bästa med att vara vuxen är förstås det här: Man bestämmer själv vad man äter till lunch. Och man bestämmer själv hur mycket man ska äta. Idag har jag bestämt att jag ska äta glass! Enorma mängder glass!

Och idag så är det disk disk disk som gäller, och lite övrig städning. Det är otroligt vilken diskhög jag kan få till! På bara en vecka! Och så får jag minsann gå ut med soporna. Och dammsuga. Och boka tvättstugan. Och moppa golven. Och kanske laga lite middag. Allt detta innan jag åker och hälsar på pappa.

Å och jag har varit ute och traskat. Så nu har jag äääntligen varit lite duktig!

Alltså, faktiskt. Mitt hår växer som ogräs nu för tiden. Tyvärr blir inte frisyrerna så snygga då. För jag har ingen aning om vad jag ska göra av allt hår. Antar att jag inte är så bra på det där. Jag kan inte uträtta mirakel. Kan knappt fläta mitt eget hår (när det är långt). Antar att det allra enklaste vore att raka av alltihop. Men så tror jag inte det vore så snyggt på mig. Så jag får försöka odla lite. Det har ju trots allt alltid varit långt!

Ni vet den där reklamen om Felix ketchup, den med sura gubben som inte tror ketchupen är lika god om det är mindre socker i?

 

Gubben har faktiskt rätt! Ketchup utan socker är inte alls lika gott!

Hamnade hos Å igår kväll också. Hon och C hade fixat ostbricka och ville jag skulle komma över. Det var förstås jättetrevligt och jättegott! Flickorna berättade Bellman-historier för mig, och sen skrev vi på varandras ryggar. Med fingrarna, förstås, inget bläck. De är så söta!
Å visade lite mirakelgrejer till håret som hon hade. Bland annat hade hon ett medel från Kérastase (tror jag) som gjorde håret alldeles mjuk och lent, istället för torrt och risigt. Blev förstås helt frälst, och ska nog till frissan och köpa det där medlet någon gång i framtiden när jag har råd.

En bild jag inte har något minne av att jag tagit. Tycker han ser klok ut, på nåt vis. Som ett porträtt av presidenten, eller nåt.

Har precis sett en film som bland annat handlade om skjutningarna i Columbine High School. Tror ni jag lipar? Som fan.

Igår var jag och hälsade på hos min bror. Han bor i Teletubbieland. Det ligger tydligen någonstans i Malmö. Det är ett trevligt ställe, Teletubbieland. Där skuttar kaniner omkring lite överallt. Ja, och gräset är välklippt. Det är jättemysigt att sitta och grilla och äta där. Ni borde testa!


En lite dålig bild på Teletubbieland, men visst ser ni kaninerna?

Så, lördag idag. Ska strax laga lite mat till mig själv. Ganska trist att laga mat till en person, faktiskt. Men det ska bli gott ändå!

Igår var det som sagt party på gården intill. En kompis hade ringt och frågat om jag ville hänga med, och det ville jag förstås. Det var kul. Förfest bara, de andra stack till Åhus sen, men jag valde att inte hänga med. Jag lärde mig nåt nytt igår. Jag lärde mig hur man dricker öl med sugrör. Eller... Jag lärde mig nog inte det, utan jag såg hur det gick till. Intressant, minst sagt.
När de andra hade åkt iväg tittade jag in till Å för att snacka lite skit. Satte oss på hennes balkong och drack lite cider och pratade om allt möjligt. Det var mycket trevligt!
När vi hade gått in och satt oss vid 22:30 ringde älsklingen och frågade om jag ville komma hem till honom. Det ville jag förstås! Trodde han var i Lund då, men det var han inte. Så jag tog bussen hem till honom. Och tur är väl det, för hade jag varit hemma när jag vaknade av åskan hade jag fått panik. Jag är nämligen väldigt åskrädd, trots att jag borde vara vuxen nu. Men eftersom jag inte var ensam när jag vaknade kände jag mig hur trygg som helst!

En kompis ringde innan idag och frågade om jag ville följa med på fest. Fick fundera i ungefär en halv sekund: "Hmmm få se nu... Det är fredag kväll, semester, och jag har absolut ingenting för mig...". Klart jag vill festa! Har visserligen haft två kassa nätter  i rad, så jag går nog hem tidigt. Men liiite party skadar ju inte?

Om man enbart ser till trafikreglerna är olyckan mitt fel. Och det är precis vad försäkringsbolaget gjort. Sett enbart till reglerna, alltså.

 Det spelar tydligen ingen roll att föraren av mötande fordon (den som körde in i mig) inte ens har körkort. Inte heller spelar det någon roll att hon körde alldeles för fort. Att sikten i korsningen (från mitt håll) är begränsad till 100 m är inte heller viktigt. Och att motparten haft solen i ögonen vid tidpunkten, och att detta troligen är anledningen till att hon inte såg mig är också av mindre betydelse. Just det, vem bryr sig att hon "köttade på" istället för att trampa på bromspedalen, eller kanske styra lite åt vänster? Nej, det enda som spelar någon roll alls är att jag inte lämnade företräde åt en bil som inte ens fanns. Den biten är skitviktig.

Jag blir så trött på alltihop. Orkar egentligen inte med det här mer, vill bara gräva ner mitt körkort någonstans, och inte plocka fram det förrän allt om olyckan är glömt. Tyvärr är inte detta möjligt, eftersom försäkringsbolaget bedömt att jag vållat olyckan. Detta innebär i praktiken att jag måste köpa ut mammas bil. Jag har tyvärr inte 17000:- på mitt konto (summan som bilen är värderad till). Jag har nog inte ens tillräckligt för att betala månadens räkningar. Visserligen börjar jag jobba i augusti, men enligt mina beräkningar tillåter inte min lön en utgift på 17000:-.
Sa jag att jag inte orkar mer?

Plutten har rivit upp ett stort sår mellan skulderbladen. Har ingen aning om varför, inte heller hur. Helt plötsligt var det bara där. Skabbmedicinen (som motverkar klåda) hjälpte inte, så jag fick leta andra lösningar. Åkte iväg till apoteket för att höra om de har någon salva eller nåt som kunde lindra lite. Det hade de inte. Men istället tipsade de om lite olika sätt att få katten att sluta klia. En tratt var ett förslag, vilket hade funkat utmärkt om såret satt på huvudet. Ett bandage var ett annat förslag, och jag köpte ett som verkade jättebra, men som katten nästan fick panik av. Så jag fick prova tredje förslaget, att klippa hål i en strumpa och trä på honom. Sagt och gjort, Plutten ser nu ut såhär sen ett par dagar tillbaka:

Ska bjuda älsklingen på spagetti och köttfärssås idag, tänkte jag. Tog på mig min solgula favorittopp, den där långa, och lyckades självklart spilla krossade tomater på min vänstra höft. Ok, bara att skölja bort så mycket som möjligt, och låta Vanish sköta resten. Gick för att byta om.
Tog på mig favvojeansen och ny topp. Jag menar, vilka är oddsen att man spiller igen, när man så sällan spiller annars?! Uppenbarligen skyhöga odds, visade det sig, när jag spillde köttfärssås på - just det - vänster höft, på favvojeansen.

Mohaha glöm allt jag någonsin sagt om träning! Kolla in det här, så förstår ni vad jag menar!

Jaha. Då var det onsdagen den 15/7, och om inte Sötnosen hade varit tvungen att jobba den här veckan hade vi varit i Borgholm och kollat på Tomas Ledin idag. Men nu blir det inte så, tyvärr. Öland får vänta ett tag.

Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på idag. Eller jo. Jag vet vad jag måste göra, det där pappret ska skrivas och skickas in, måste städa klart, handla och pumpa cykeln. Men jag har ingen aning om vad jag vill göra idag.
Se på TV? Njae.
Sitta vid datorn och försöka lära mig PhotoShop? Egentligen inte.
Kanske gå ut med grannens hund? Hmmm, är inte på humör.

Nej. Jag har verkligen ingen aning. Förslag?

Jisses. Nu har jag äntligen städat lägenheten. Det behövdes, kan jag tala om. Egentligen var det mammas tur att diska, men eftersom hon inte var helt pigg i helgen fick jag ta det idag. Sen passade jag på att städa vardagsrummet, hallen och badrummet, när jag ändå var igång. Nu återstår bara att svabba golven, och förstås att ta hand om klädhögarna i mitt rum. De har växt sig lika stora som en hel bergskedja. Sjukt!

Jag tror min katt precis piercade min navel. Det gör skitont. Jag vågar inte titta!

Mamma åkte till Polen i morse. Just nu sitter hon på färjan och jag antar hon har tråkigt. Eller så sover hon. I vilket fall som helst är jag inte särskilt avundsjuk på henne just nu. Jag gillar inte att åka båt sådär i tio timmar. Jag mår så illa då!

När man åker till Polen får man gå upp sjukt tidigt för att hinna till färjan. När man har bil och själv ska köra räcker det att man går upp vid 5:30 nånting. Men när man tar tåget går man upp minst en timme tidigare. Mamma tog tåget i morse.

Mamma är en sjusovare. Det betyder att när hon ska upp tidigt på morgonen måste jag gå upp och väcka henne. Så i morse, när mamma skulle gå upp 4:30 fick förstås jag gå upp först. Men jag var iallafall smart nog att ställa alla möjliga larm igår, så att grovjobbet redan skulle vara gjort. Och hör och häpna: Mamma var redan uppe när jag gick upp! Det är ett resultat som jag är nöjd med. Fem olika väckarklockor är ett trick jag kanske borde ta till lite oftare?

Det var söndag igår, men inte fick jag träffa min älskling...

Huvudvärk idag. Nästan migrän. Vilar!

Lördag. Lördag!! LÖRDAG!!!!! Fattar ni?! LÖRDAG!!!!!!!! LÖRDAG! Idag! Lördag! Min sötnos åker hem idag! LÖRDAG!!! Imorgon får jag träffa honom! Fattar ni?! Min Sötnos! Lördag!!

Jag är helt slut idag.

Fredag! FREDAG!!!! Fattar ni?! Det är fredag! Alltså bara idag och imorgon kvar, och SEN kommer min sötnos hem igen! *ivrig*

Ibland önskar jag att jag var riktigt kvicktänkt. Sådär så man verkligen kan snärta av någon ordentligt, när det gäller. Som igår, när vi satt på torget och tittade på tangouppvisningen. Då satt där en packad norsk kvinna och drev med allt och alla. Hon satte sig bredvid oss och gjorde narr av min mammas tänder. Själv hade hon riktigt äckliga gaddar, sådär så man vill spy. Så satt hon där och hade mage att reta mamma för att hennes är sneda. Vet ni vad hon sa? Såhär: "Var var tandläkaren när du var liten?", fast på norska. Och jag blev faktiskt sur, för ingen jävel har väl rätt att kommentera någon annans utseende hur som helst, särskilt när man själv ser ut som fan. Så jag bara muttrade lite tyst till mamma att "var var hon när Gud delade ut hjärnor?", och mamma skrattade. Men NU! 22 timmar senare har jag kommit på svaret. Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig. Så om du läser det här, norska packade kvinna i blå jacka som frågade var tandläkaren var när mamma var liten, här är svaret på din fråga:

INTE FAN VAR HAN I NORGE IALLAFALL!

Kärringjävel.

Idag är det torsdag, och jag har ont i halsen. Mamma är sjuk. Hoppas min hals håller sig frisk...

Som sagt, torsdag. Det innebär att det snart är söndag. Får ju träffa min älskling på söndag. Åh!

Igår kväll var det utekväll. Jag, mamma och Izabela käkade lite mat, och sen satte vi oss på ChillOuts uteservering och drack öl, kaffe & cider. Provade en ny cider som hette Sommer-nånting. Jag sa till Zanin (ena delägaren) att om den inte smakar gott så får han bjuda på den. Tyvärr (!) smakade den underbart! Det var meningen att vi skulle till Banken sen och se Yellow Mike igen, men de tog inträde, och han verkade inte alls lika kul och bra, så vi åkte hem istället.

Så dags för lite ANTIREKLAM!
Vi åt buffé på restaurang Kimpo i Kristianstad igår. ÄT INTE DÄR! Varenda gång vi går dit och ska äta är det något som är dåligt. Igår var bläckfisken och fläskköttet hur äckligt som helst! Det luktade så äckligt! Ofräscht och riktigt gammalt. Samma sak med de friterade räkorna. Dessutom är de inte tydliga med vad som kostar hur mycket. Det står i deras meny att vatten ingår i maten, och att läsk kostar 5 kronor extra. De tog betalt för vanligt vatten, och jag fick betala 20:- för läsken. Stället är riktigt kasst! Tilläggas bör att det varit likadant i flera år. Varje gång man påpekar att maten är gammal påstår tanten i kassan att det är meningen att det ska lukta fis. Dessutom är hon riktigt otrevlig. Nej, igår var verkligen sista gången jag gick dit. Defintivt inte värt de 139:- jag fick betala.

Oavsett hur många evigheter det tar att ladda upp bilder ska ni nu få ett bildinlägg: måndagkvällen i bilder! Ni får ursäkta de suddiga festivalbilderna, det är inte lätt att fota en artist 20 meter bort när man är omgiven av mänskliga studsbollar...

Idag lever jag igen. Alltså ska vi ut ikväll också, för att ta död på morgondagen i förväg. Jag menar, nu är det Kristianstadsdagarna, och det är det bara 9 dagar om året. Övriga 356 dagar kan man ta det lugnt. Men nu festar jag!

Ringde Arbetsförmedlingen idag. Tänkte att det är väldigt onödigt att söka massa jobb i sommar om jag börjar jobba 3 augusti. Så jag snackade med min arbetsförmedlare, och hon höll med mig. Så nu slipper jag skicka papper till AF varannan vecka. Skönt.

Och så kom det där ordet som påminde om min älskling. Augusti. Och så längtar jag ännu mer efter honom. Längtar till på söndag. Då kommer han hem. Då får jag pussa honom igen!

Idag lever jag knappt. Det snurrar i huvudet. Ville egentligen gå ut ikväll också, men tror inte det går. Tror jag måste sova ut ordentligt.

Idag är jag inte bakfull mer. Idag är jag på G! För ikväll är det party som gäller, trots att det är måndag. Ikväll kommer nämligen Rix fm Festival till stan! YAAAAY! Om en dryg timme kommer A & L, och då är det förfest, typ. Har handlat omåttliga mängder chips, dippa, godis och läsk. Gott!

Jag är sjukt trött idag. Jag skyller på vädret. Lättast så. Då slipper man ta ansvar för sina egna handlingar, t ex gårdagens alkoholintag. Typ.

Nu är klockan 18, nästan. Dagen är snart slut. Skönt! Det betyder att det är en dag mindre till att längta efter min sötnos. Det är faktiskt skitjobbigt när han åker iväg sådär. Jag saknar honom så sjukt mycket när han är borta!

Alltså... Jag är full. Jag menar, jag är fortfarande full. Känns det som.

Igår var det fest. Jag menar, igår var det feeeeeeessst! Vi var ett gäng som grillade vid ån. Hade så sjukt kul. Jäklar vad vi skrattade! Senare gick vi ut på stan, och vid det laget var jag full. Tror jag. Vi gick några rundor, och "sjöng" Peps perssons O Boy. Sen hamnade vi på Stora Torg och dansade fågeldansen och lite sånt. Sen käkade vi langos. Och så skulle vi till Chill Out, men jag orkade inte. Så jag tog en taxi hem till min älskling för att sova. Älsklingen själv hade åkt till jag-glömmer-hela-tiden-vad-stället-heter, så jag skulle sova ensam i hans lägenhet, för typ första gången. Men så öppnade jag dörren till hans lägenhet, och kom knappt in för alla väskor och grejer som låg där. Snubblade framåt, till sovrummet. Och gissa vem som låg i sängen, om inte min älskling! Jag var överlycklig! Tyvärr fick han gå upp 6 i morse för att åka, men jag fick iallafall höra honom andas i några timmar inatt=)

Har precis kört bilen för första gången sen jag krockade i söndags. Var så illa tvungen, bara jag hemma och den skulle till verkstan en snabbis. Och vet ni hur det gick? Vet ni? Vet ni? *Ivrig*

Jag krockade inte!

Det tycker jag är värt att fira...

Gårdagskvällen var jättemysig! Sötnosen bjöd på fin middag, sen gick vi och såg Ice Age 3 på bio. Jag tror vi var de enda över 16 i hela salongen... Men det var trevligt! Och filmen var ju helskön, precis som de första två. Välgjord och rolig! Se den!

Jisses så varmt det är! Jag fattar inte det... Man hinner knappt ut ur duschen innan man är genomsvettig igen! Såhär på dagen är det vettigaste man kan göra typ se på tv och käka glass. Bara att byta kanal tar ju alla krafter! Jisus...

Nej, det är bättre att leva på kvällarna just nu. Då är det lite svalare, sådär så man kan röra på sig, typ gå en runda, utan att drunkna i sitt eget svett.

Har precis bokat biljetter till kvällens föreställning. Tråkigt att de inte har den på engelska, lite tråkigt med dubbat. Då fattar man inte riktigt alla skämten. Men ok, jag kan se den på svenska också. Med Söntosen!

Det blev en kort paus. Knappt lönt att tala om att den blir av ju!

Papperna är nu inskickade till försäkringsbolaget. Nu finns det inget mer jag kan göra. Så antingen åker jag på en fet smäll (ekonomisk), eller så går allting alldeles underbart bra. Jag hoppas förstås på det senare.

För övrigt har det inte hänt så mycket den här veckan. Har varit upptagen med att skriva det där brevet om olyckan, fylla i blanketter, ringa A för att fråga lite, skriva mer, ringa A och fråga lite till. Sjukt mycket pappersarbete, och minst lika mycket dåligt samvete fram och tillbaka. Orkar inte med mer dåligt samvete!