"Om man inte har några problem kan man alltid köra och krocka!"

Självklart har jag mycket att stå i, med papper fram och tillbaka. Skulle bli förvånad om jag hann blogga nåt!

Det är så otroligt mycket som ska fixas nu med bilen. Det är framförallt försäkringen jag menar. det ska inte bara anmälas. Det ska kompletteras med så noggrann beskrivning som möjligt, kontaktuppgifter och personnummer, och dessutom ska det vara begripligt. Fotona ska framkallas, och så måste jag handla mat, och hur ska det gå till när jag saknar cykelpump och inte vågar köra bilen...? Det går liksom inga bussar från Maxi...

Och självklart ska man kunna umgås med Sötnosen ikväll. Det är tanken iallafall. Jag kommer definitivt sakna ihjäl mig annars! Men frågan är hur allt ska hinnas med? kanske kan framkalla bilderna först, och sen gå till Sötnosen... Eller något i den stilen...

Har ont i huvudet. Haft ont sen igårkväll. Ont hela natten. Tänker liksom att det kanske är något. Men så har jag ju huvudvärk hur ofta som helst. Känner mig lite stel på ena sidan i nacken. Men det gör jag ibland ju. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Hon på sjukvårdsrådgivningen tyckte det kunde vara bra med dokumentation i samband med olycka, för försäkringskassans skull. På vårdcentralen säger de att de har slut på tider, och att jag ska ringa imorgon om det inte går över. Och att om det blir värre, om jag mår illa eller om jag blir stelare ska jag till akuten. Usch. Jag undrar när jag ska vakna från den här mardrömmen. När ska det visa sig att allt bara är på låtsas? När kommer snubben med kameran fram och säger att det är fejk? När är det över?

Vaknade 07:13 och kunde inte somna om. Har knappt sovit inatt. Kunde inte somna igårkväll, låg vaken till minst 00:30. När jag väl somnade sov jag inte alls bra. Allt skit som ska fixas med försäkringen nu... Otroligt. Och tanken på att A & R kanske är skadade trots allt... Jag får så fruktansvärt dåligt samvete. Jag tänker förstås att jag inte borde tagit bilen till Åhus, jag kunde tagit bussen. Och varför körde jag det hållet, genom Hammar? Varför körde jag inte sjukhushållet med rondellerna? Varför tog jag en omväg? Och när ska jag våga sätta mig bakom ratten igen?
Ja, sen kommer alla andra frågor. Hur gör jag en skadeanmälan? Vem har gjort fel? Varför tog jag inte ett kort på den där grejen? När ska jag hinna framkalla fotona? Var ska jag få pengar ifrån?


Sen kommer vi förstås till typ det enda positiva med idag. Det är måndag. Ikväll får jag äntligen träffa min Sötnos.

jag tänkte ge er ett inlägg, min dag i bilder. Det blir inte så. Orkar inte ladda upp alla bilder, det får bli imorgon. Istället får ni en bild, som i och för sig är väldigt talande:



Japp. Ni ser rätt. Jag har krockat. Första gången i mitt liv. Kan ju knappast påstå att det var roligt. Helvete! Blir så förbannad. Önskar att jag kunde vakna nu och upptäcka att det bara varit en mardröm alltihop. Hade ju varit på stranden och sen i hamnen i Åhus och käkat glass. Allt var ju så bra! Och så på vägen hem råkade vi prata om olyckor, jag och A, och plötsligt så smäller det! Jävla skit! Är det färdigt nu? Kan jag vakna nu? Please?

Söndag morgon, och jag har nackspärr på G. Gillar verkligen inte det. Har haft nackspärr en gång innan, och det gör sjukt ont. Då kunde jag varken röra huvudet eller armen. Så nu ska jag minsann se till att smörja nacken med varenda salva jag kan hitta!

Har varit i Malmö idag. Kom hem typ nyss. Shoppade lite kläder på rean på H&M. Jag blev förstås förvånad över att de hade så mycket som jag aldrig sett på H&M i Kristianstad. Så nu är jag 250:- fattigare, men 5 toppar rikare. Härligt.

Köpte meloner också. Och en hjärtformad stekpanna. Bara för att, liksom. Klart jag ska ha hjärtformade pannkakor! Vill inte alla ha det, liksom?!

Bara liiite till. Bara några dagar kvar tills min älskling är hemma igen! Bara lite till...

Imorgon ska jag till min bror i Malmö. Borta hela dagen. Bra. Då blir det söndag lite fortare.

Efter imorgon är det förstås söndag. Sen är det måndag. Sen får jag träffa min sötnos. Måndag kväll då. Skulle jag tro. Saknar honom så!

Idag har jag varit hos doktorn, igen. Det känns som jag är där typ tre gånger i månaden, men så är det ju inte riktigt. Iallafall. var där för att försöka ta reda på vad det är för fel på min mage. Den är ju inte riktigt som den borde. Då hade jag ju inte haft ont sådär som jag får ibland. Läkaren visste inte vad det kunde vara, hon tyckte nog det verkade lite lustigt. Men jag blev tagen på allvar iallafall. Och det känns skönt! På vårdcentralen jag gick till förut blev jag knappt ens undersökt. De följde inte upp heller. Nåja.

Wacko Jacko är tydligen död. Det var ju tråkigt. Visserligen har jag aldrig brytt mig nämnvärt om honom och hans musik, men jag vet ju om att det finns många som gör det. Min tanke är iallafall att man kanske kan slippa alla diskussioner om huruvida hans livsstil är rätt eller fel. Menar förstås inget illa. Bara att dessa eviga samtal är irriterande. Typ.

Vi tjejer har konstiga saker för oss, rent allmänt. Horoskop är ju en sådan sak. För min del handlar det mest om tidsfördriv, men ibland händer det att man snubblar över något som verkligen stämmer. Som mitt årshoroskop för 2009. Vet inte hur det kommer se ut längre fram, men so far so good. Allt har stämt! Sjukt. Men kul!

Jag saknar min älskling. Mycket.

Jag tänkte ta en cykeltur. Gick ner i förrådet, tog ut cykeln. Såg att däcken behöver luft, men kom på att pumpen är kvar hos pappa. Så det blev ingen cykeltur. Däremot lyckades jag äntligen hitta mina stavar. Så jag gick en lång runda med dem istället. Låååång runda. den tog 2 timmar. Skitlång. Sa jag att det blev en lång runda? Nu håller jag förstås på att avlida. Är så slut! Kunde knappt hälla upp ett glas vatten när jag väl kom hem. Skakade. Så trött var jag. Helt slut. Nu har jag hunnit vila i 15 minuter, och tänkte käka lite!

Strax ut en runda!

Jag var hemma hos Sötnosen idag. Kändes konstigt att vara i hans lägenhet när inte han var där. Men jag var inte ensam iallafall. Där var en fågel. En gråsparv. Den hade flugit in genom balkongdörren. Stackarn flög runt i lägenheten och kvittrade och letade efter en väg ut. Sen flög den in i fönstret och trillade självklart ner på golvet. Han var inte skadad, utan mest chockad. Efter några försök kunde jag plocka upp fågeln i handen och släppa ut den. Problemet löst. Men Sötnosen har fågelskit lite överallt i lägenheten. Mest på TV:n. Hehe.

För övrigt har jag inte gjort så mycket idag. Shoppat lite. Eller ja. Köpt ett par bajs-i-brallorna-byxor, även kända som haremsbyxor, tror jag. De är ju inte så haremiga, utan mest väldigt baggy. Sköna att träna och bara gå hemma i. Ja, och så köpte jag förstås ett täcke också. Sommartäcke. Tror nog Sötnosen kommer bli glad nu, när han slipper svettas ihjäl.

Alltså, nu har jag kommit på det. Nu vet jag varför jag inte riktigt trivs i min nya frisyr. Den är för vuxen för mig! Men ok. Lite sent att göra nåt åt det nu kanske. Hår växer ju ut! Och så kan man vänja sig med...

Jag var och handlade på Maxi. Skulle gå till kassan och betala när jag fick syn på Björn & Ellen. Gick förstås fram och sa hej. Björn tittade förvånat på mig, undrande. Han hade förstås ingen aning om vem jag är. Så jag typ "jag heter Patrycja och jag har spammat din blogg!". Oh my god... Var får jag allt i från?! Så pinsamt... Inte alls konstigt att han fiskade upp telefonen och ringde nån typ direkt... Jag skäms!

Okej. Jag upptäckte sent igår kväll att jag trots allt fått färg lite här och var. Magen till exempel var alldeles illröd. Så det var ju bara till att smörja. Och nu, med hjälp av Dove Summer Glow har jag till och med blivit lite brun, för första gången i mitt liv. Men självklart är jag den enda i världen som inte ens kan få en fin fejkbränna, så ena benet är lite fläckigt. Precis som ryggen. Alltid är det nåt...

Har ni sett det här? Jag kan inte fatta det! Hur tänkte de där? Gaaah! Blir galen!

Alltså. Länken är till Kanal 5. Där står hur det blir med Grey's anatomy och George och Izzie. Damn it! Tänker inte skriva här hur det går, ifall att det är någon som inte vill veta. klicka på länken!

Vädret idag har ju varit, och är fortfarande, helt fantastiskt! Ägnade förstås förmiddagen åt att sakna min älskling, men när mamma kom hem från jobbet körde vi till stranden. Nu har jag ganska precis kommit hem därifrån. Självklart har jag lyckats bränna ryggen och rumpan, medan alla övriga kroppsdelar förblivit kritvita.
När jag ligger på stranden är ungefär enda tillfället då jag skiter i vad folk tycker och tänker. Jag solar topless! Iallafall när det bara är jag och mamma. Detta för att slippa fula kritvita ränder efter bh:n, när ryggen och axlarna är enda stället som får färg. Just idag när jag låg där med boobsen i vädret och höll på att somna hörde jag lite barnfniss inte långt ifrån. Konstigt, tänkte jag, eftersom vi hade valt en avskild plats. Där var inte en unge i närheten?! Så jag tittade upp, och typ 2 meter ifrån mig stod tre småtjejer och glodde på mig och viskade och fnissade. När de såg att jag tittade upp sprang de snabbt därifrån. Jag kunde inte låta bli att skratta! Jag menar, mycket har jag varit med om, men det här var ju nytt! Sen kunde jag förstås inte låta bli att undra vad det var de skrattade åt. Att jag solade topless, att jag är allmänt likblek eller mina extrakilon? Haha, vilken noja! Bestämde mig för att strunta i vilket och sola vidare.

Gaaaah!!! Alltså, igår var total katastrof. Min Sötnos vet inte om det än, men jag grät som ett litet barn när han hade åkt. Han har varit out of town i 10,5 timmar, och jag saknar honom så fruktansvärt mycket! Hur ska jag stå ut övriga 110 timmar som han är borta? Har sovit med hans tröja, som en snuttefilt. Herregud! Jag känner mig så löjlig. Så fjortis, liksom. Hallå! Det var ett tag sen jag var fjortis på riktigt, det borde vara över nu. Jag borde vara vuxen.

Och mitt i allt det här tänker jag förstås på A & R. De brukar vara ifrån varandra två veckor i taget, typ hela tiden. Hur klarar de av det? Att bara ses varannan helg... Man skulle kunna tro att dessa tankar gör det lättare för mig. Men icke. Jag saknar ju min älskling!

Nej, nu får det vaa för idag. Dags för datorn att vila lite!

Jisses vad den här dagen har försvunnit fort... Vart tog den vägen?!

Lillmissen har lagt sig på rygg i mitt knä och somnat. Huvudet lade han i min hand, och tassarna utmed sidorna. Han ser så rolig ut! Mamma hann precis ge mig kameran så jag kunde ta några bilder innan han vaknade. Han har sovit jättelänge idag. Från 4 till nyss. Mamma är rädd att han inte ska sova inatt. Men han brukar sova när det inte finns någon i närheten att leka med. Så det ska nog inte vara några problem. Han är ju ingen bebis!


 

Sötnosen ska åka iväg ikväll. Ska upp nånstans till jag-har-glömt-vad-stället-heter och tävla i SM. Cykling, förstås. Han kommer hem på söndag. Fattar inte hur jag ska kunna stå ut utan honom ända tills söndag. Kommer ju sakna ihjäl mig! Har iallafall hans tröja som jag kan sniffa på...

Idag känner jag mig halvdöd.

It's all about trying.

Jag minns ett avsnitt av Dr Phil där det handlade om gravida kvinnor som inte slutar röka/dricka/knarka fast de väntar barn. Dr Phil pratade om de allvarliga riskerna, och vikten av att sluta för sitt barns skull. Han menade att när man väl fött barnet, och det kanske är något fel på det, så vill man som mamma veta att man gjort allt som stått i ens makt för att barnet ska bli friskt. Man vill kunna känna att det inte är ens eget fel.
Det handlar om att försöka. När man slutar röka/dricka/knarka för det där lilla barnet som växer i ens mage har man lyckats. Då har man iallafall försökt.

Jag inser att jag antagligen inte vet ett piss om beroenden i stil med ovannämnda. Jag har aldrig varit beroende av något, i synnerhet inte något så hälsofarligt som tobak, alkohol och narkotika. Jag påstår absolut inte att jag vet hur det är, eller hur svårt det är att sluta. Det jag menar är att man inte ska ge upp förrän man försökt.

Så ett lite plötsligt hopp till Dagens låt:

The climb
Miley Cyrus






I can almost see it
That dream I’m dreaming but
There’s a voice inside my head saying
You’ll never reach it,
Every step I’m taking,
Every move I make feels
Lost with no direction
My faith is shaking but I
I gotta keep trying
Gotta keep my head held high

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

The struggles I’m facing
The chances I’m taking
Sometimes might knock me down but
No I’m not breaking
I may not know it
But these are the moments that
I’m gonna remember most yeah
Just gotta keep going
And I, I gotta be strong
Just keep pushing on
Cause...

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
It's the climb

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an up-hill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side
 It's the climb

Keep on moving
Keep climbing
Keep the faith baby
It’s all about
It’s all about
The climb
Keep the faith
Keep your faith

Idag är det väldigt svårt att skriva något... Plutten traskar runt på tangentbordet hela tiden. Han har redan lyckats öppna quick player, logga ut mig från MSN, stänga ner bloggen och öppna Windows hjälp.

Jag är fullt medveten om att jag inte bloggade igår. Det beror på att jag hade varit ute i lördags med Sötnosen. Trevligt, absolut, men när jag kom hem igår lade jag mig i soffan och halvsov i några timmar. Hade förstås inte sovit längre än till 9 på morgonen.
Senare på kvällen körde jag till Vinslöv och hämtade medicin till kissen. han har nämligen fått skabb. Lustigt. Var har han liksom fått det ifrån?

Klockan är 21:04 och det är snart dags att göra sig fin inför kvällen. Ikväll är det nämligen utgång med Sötnosen som gäller!

Sitter och försöker envist lära mig Photoshop. Det går sådär. Mina videolektioner går av någon konstig anledning inte att öppna på min dator. Orkar inte lösa det där idag. Så jag provar mig fram. Testar vad jag kan och inte kan.

Satt med en bild från en utekväll i februari och tänkte att jag skulle retuschera den. Min hy är nämligen förjävlig på den bilden. Det gick sådär. Visst försvann finnarna, men någon drömhy fick jag inte till precis. Såg mest konstigt ut. Jag antar att de riktiga proffsen inte använder suddverktyget till att retuschera...

Midsommardagen idag. Är fruktansvärt trött. Har sovit lite halvkasst igen. Eller ja. Såhär på sommaren när det blir ljust så tidigt vaknar jag vid 5-tiden, för att sen sova 20-30 minuter i taget, med pauser för att se vad klockan är. Det är rätt jobbigt. Härligt ändå att jag inte sover länge, sådär som jag gjorde förr-förra sommaren. Då var jag ju ledig. Eller arbetslös. Minns inte vilket...

Nåväl. Idag händer inte mycket i lägenheten. Låg och myste med katten och Sötnosen till Spotify-musik i förmiddags. Halvsov. Mysigt. Det är livskvalitet, enligt mig. Att få ligga och mysa och höra Sötnosens hjärtslag. När det inte händer någonting, men ändå händer det så mycket...

Nej usch, nu blev det nästan vuxenpoäng där...! Lika bra att avsluta inlägget här innan jag plockar fram Ica-kortet och Hemmets veckotidning.

Jag vill för mycket. Jag vet det. Alldeles för mycket. Jag vill så mycket att jag till slut inte vet vad jag vill alls. Ibland vill jag bara så otroligt mycket, och så blir det skit av alltihop. Det är mitt problem. Att vilja för mycket.
Jag ska försöka att vilja lite mindre. Att vilja en sak i taget. Det blir svårt. Jag vill ju så otroligt mycket! Men om jag kunde vilja en sak i taget istället... Fast att det blir så svårt, så skulle det bli så mycket lättare. Jo. En sak i taget. Och inte allt på samma gång. Jag vill så mycket!

Det är lustigt egentligen, att jag bloggar mycket mindre nu när jag inte jobbar. Nu när jag har mer tid borde jag ju blogga mer, men icke. Just idag beror frånvaron av inlägg förstås på dagens datum, det är ju inte midsommar varje dag. Håller på att plocka fram maten som jag och Sötnosen ska äta. Det blir bara han och jag, mysigt! Han verkar tycka det blir tråkigt, men jag tycker det ska bli skönt att ta det lugnt. Nåväl. Dags att städa rummet! Kläder överallt...

Gissa om jag blev full i skratt! Hade inte hört eller sett plutten på ett tag, så jag gick och kollade vad han pysslade med. Det här är vad jag såg:

Jaha, då har man skrivit ännu ett långt inlägg som varken sparats eller publicerats... Ganska störigt, eller vad säger ni?

Jag är alldeles för trött idag för att ta bilder med kameran. Därför får ni lite halvkassa bilder tagna med webbkameran.



Lilleplutt på ryggstödet på soffan. En liten skymt av min axel...


Satt med datorn i knät när plutten bestämde sig för att gosa.


Och så älskar han att klättra, förstås. Då är axlar alldeles utmärkta!

Sitter här med datorn och Lilleplutt i knät. Plutten är så fascinerad av allt som händer på skärmen. Och så speglar han sig i min mousepad. Eller så sätter han nosen eller tassen på så man inte kan skriva. Så söt!

Jag har precis skrivit på papper om anställning. Äntligen! Underbart!

Vi har världens gulligaste misse! Han är så duktig, går på lådan och allt. Äter "vuxenmat"!  Och så har han sovit i mammas säng hela natten, utan minsta problem. Han lekte i köket hela morgonen idag innan jag körde iväg till jobb. Så söt lillmisse! Jag vet inte riktigt vad vi ska döpa den till. Mamma vill kalla den Success, men det tycker jag inte är ett passande namn för en katt, så tills vidare heter han Lilleplutt! Bilder kommer ikväll, förhoppningsvis.

Har precis kommit hem från ett 4 timmar långt seminarium om socialt företagande, där jag fattade ungefär 10% av vad som sades. Jag är alltså hjärnmos nu.
Nu väntar jag bara på att mamma ska prata färdigt i telefon så att vi kan köra och hämta lillmissen!

Jaha, då var disken avklarad. Kanske man skulle kunna ägna sig åt lite frukost nu då?

YES! Min älskade moped är äntligen såld! Så skönt. Det var minsann en moppe med själ!

Tänka sig. Alltid när man varit hos frisören och fått håret klippt och stylat, så tror man att man kommer vara lika snygg när man vakanr på morgonen dagen efter. Men det är man aldrig!

Fast just idag råkar håret vara så kort att det inte går att få det riktigt störigt rufsigt. Så idag vakande jag inte särksilt långt från gårdagen.

När jag satt där hos frissan och småpratade, som man ju gör när en total främling har hela ens image i sina händer, berättade hon något alldeles hilarious:

Frisörens bekants mamma hade en katt och en chihuahua. En kväll hade familjen gått och lagt sig, precis som vanligt. Katten och hunden lekte lite under natten, precis som vanligt. Men på morgonen var hunden lite smått försvunnen. Inte alls som vanligt. Det visade sig att kattens och hundens lek under natten hade spårat ur, och slutade med att katten åt upp chihuahuan. Mamman hittade hundens svans under soffan.

Så ni som funderat ett tag på huruvida ni ska skaffa katt eller hund, här är svaret, det slutgiltiga argumentet. Ni ska skaffa katt. Och om ni trots allt skaffar hund så låt det vara en riktig hund och inte någon råtta-wannabe. Men vad ni än gör, skaffa inte både katt och chihuahua!

Det tog ett tag att få håret klippt, men inte lika lång tid som förra gången. Och just det, ni får ännu en sjukt dålig bild tagen med webcam, men jag orkar inte dra fram kameran och posera.

Bilden visar förstås inte allt, men precis som när jag klippte mig i februari är det mer hår på höger (min högra) sida. Den här gången är det betydligt mindre på vänster än senast. Men det blir väl så, när man går hos olika frisörer. Var ju väldigt nöjd med Nellie, min förra frisör, men hon är tyvärr mammaledig.

Nåväl. Slutsnackat. Vad tycks?



(Ja, jag sitter i sängen...!)

Ok. Dags för ett ämne som skulle kunna vara tabu. Men jag är ju jag, jag skiter i vad folk tänker om min blogg. Eller nej, det gör jag inte. Men jag vill ta upp det här ändå.

Jag är Hipster-frälst! Trosor alltså. Hipsters. Sååå underbart bekvämt! Jag hade aldrig hipsters innan, utan vanliga i tant-modell. Men nu när jag väl införskaffat hipsters finns det inget som är bekvämare! Dessutom kan man iallafall låtsas att rumpan ser bra ut...

Med det sagt vill jag bara tillägga en sak. Don't hate me!

Idag ska jag till frissan och klippa håret. Har faktiskt ingen aning om hur jag ska få det klippt. Men jag vet att det jag har nu är fullständigt outhärdligt fult. Bra dagar står håret åt alla håll. Dåliga dagar är det platt och bångstyrigt. Så det bästa jag kan få till är riktigt fult, och det värsta är outhärdligt. Så ja. Det är dags att klippa sig!

Helt sjukt! Jag drömde att jag skulle lägga upp en film här på bloggen. Den filmen skulle visa hur man bakade kakor. Så lade jag upp filmen. Sen ett par dagar senare hade filmen hamnat på blogg.se:s startsida, så alla kunde se den. Så jag gick in på min egen blogg för att se. Då hade någon hackat min blogg och lagt upp en porrfilm!!! Så jäkla pinsamt.... Och sen kunde jag inte ta bort filmen... Nej... Det är ju tur att det bara var en dröm!

På måndag skaffar vi katt!

Nej. Nej nej nej. Det kan inte vara sant. Inte såhär. Det får inte sluta såhär. Inte båda?! George... Inte George! Skit i Izzie. Men George? Vad fan tänkte de?! Jävla skit, inte O'Malley!!! Neeeeeeej!

Som ni kanske förstår såg jag på Grey's igår. Säsongsavslutning. Båda dog. Vad fan?! Jag höll på att börja gråta där i Sötnosens soffa. Hur fan... Jävla regissörer! Jävla manusförfattare! Jävla skit! Inte George O'Malley. Han som är så go. Han som är så snäll. Kan inte fatta det. Inte han!!! Inte 007! Och Merediths min när hon fattade... 007 liksom! Helvete!

Idag har jag huvudvärk. Sitter faktiskt på jobbet, alltså praktikplatsen, och jobbar, fast att praktiken är slut. Och nej, jag har inte fått jobb ännu. Men det finns lite grejer som behöver avslutas, och jag är ju den enda som pratar polska. Ganska bra om jag ringer de där samtalen då, när jag redan är insatt... Och just det. Det är inte jobbet som orsakar huvudvärken. Det är tre nätters otroligt dålig sömn som gör det (ok, inga såna tankar nu...).

Idag är det onsdag. Sötnosen påminde om det på ett ganska gulligt sätt i morse. Han satte sig på sängkanten, klappade mig på magen och sa att idag är det Grey´s Anatomy. Hehe... Han gillar inte Grey´s. Just därför tycker jag det är extra gulligt att han påminner om det. Grey's ska just ikväll avnjutas i Sötnosens soffa. Sötnosen själv kommer förmodligen diska då.

Jisses! Har precis kommit hem från en runda med Linda, hunden. Vi har lekt massor, och tränat ännu mer. Och det har gått hur bra som helst!

Tack för hjälpen, Neta!

Min mat smakar skit. Jag suger på att laga mat. Numera.
Det fanns en tid då min mat smakade gott. När jag kunde steka ett ägg och det smakade himmelskt. Den tiden är uppenbarligen förbi.
Gjorde en omelett och stekta champinjoner till lunch. Smakar skit. Jag har saltat way too much. Både svampen och omeletten. Inte gott alls.
Samma sak oavsett vad jag gör. Inte ens något så idiotenkelt som en macka är gott längre. Iallafall inte om jag gör den.
I Polen, om någon saltar för mycket, förmodar man bara att personen ifråga är kär. Man menar att om man är kär så står man där vid grytorna och tänker sig bort till sin älskling medan man saltar och saltar...
Det stämmer till viss del i mit fall. Visst är jag kär. Men just idag var jag hur närvarande som helst när jag lagade maten, och ändå smakar det skit. Jag förstår det inte. Kanske jag bara ska hålla mig till bakning hädanefter... Det blir iallafall gott!

Leken igår med Linda gick jättebra. Jag köpte en sån där dragkampsgrej, men hon gillade inte dragkamp så mycket. Hon tyckte mest om att hålla den i munnen och springa runt med den.
Jag provade träning med clicker också. Inte så lätt när man aldrig gjort det innan. Men det hängde med ett litet häfte i clickerförpackningen, och där står ju precis hur man ska göra. Jag är inte helt säker på att jag gjorde rätt, men det funkade iallafall. En clicker och en jäkla massa godis, det är en bra hundträningskombination! Och jag kan säga som så, att så fint som hon gick igår har hon aldrig gått med mig.


 
Kort vilopaus med belöning!

Men så en mindre bra grej. Nu när jag köpt grejer till henne är jag helt fast. Hon har trollbundit mig!
Kom hem från sötnosen en stund sen, och mötte Linda i trappan. Hon var på väg ut på promenad. Men en ny människa! Gaaaah! Höll ju på att få spel! Inte en fjärde person till att gå ut med henne?! *Hon är ju min* Man ser ganska omedelbart ändå på personen som går med henne om hon/han är van vid hundar eller inte. Och jag såg direkt att kvinnan inte är det minsta van!
Linda är en hund som verkligen är stark och för det allra mesta får göra precis som hon vill. De som går ut med henne (alla utom jag!) struntar i att träna henne, dels för att de inte riktigt vet hur, och dels för att hon är så envis så folk tror att det inte går. Så har det iallafall sett ut de senaste 3,5 åren.
Men jag vet att det går. Första gången jag gick ut med Linda var nästan katastrof. Hon drog och slet i kopplet, och jag försökte mig på en jäkla massa sätt att rycka tillbaka, men det gick inte särskilt bra. Andra gången gick det genast bättre. Jag hade mer koll på hunden, och framförallt hade jag godis med mig! Jag lärde henne sitta på andra promenaden, vilket också var första försöket. Igår lärde jag henne plats, även detta något jag aldrig provat innan. Igår var hon så duktig så!
Men så idag så träffar jag henne i trapphuset, med en fjärde person. En kvinna som uppenbarligen inte kan ett skit om hundar, och inte har intresset att lära sig heller. Jag blir så ledsen. Inte enbart för att allt mitt arbete går till spillo, mer eller mindre. Men framförallt för att jag är rädd att hunden blir förvirrad. Nu har hon alltså fyra olika personer som hon går ut på promenader med.

Jag vet inte jag. Kanske hispar jag i onödan. Kanske är det inte alls så farligt som jag tror. Kanske det rent av är bra för hunden?

Nu har jag handlat hundgrejer för 300:-. Det blev ett nytt halsband till tjejen, en clicker (tror det kan funka bra att träna henne med en sån), lite hundgodis och en leksak. nu är jag bara såååå sugen på att gå ut och leka med henne. Men vädret är så jäkla tråkigt bara. Det regnar... Duggregnar. Inte så mycket alltså. Vem har sagt att man inte kan leka med vovvis när det är blött ute? Som de säger i polen, jag är inte gjord av socker heller! (Jag går inte sönder av lite vatten)

Jag håller på att avlida. Seriöst. På allvar. Dö. Kola. Gå bort.

Har precis kommit hem från en liten motionsrunda. Alltså. Har försökt mig på löpning. Tänkte att det kan ju vara trevligt. Jag håller på att dö. Jag har ingen kondis. Jag ska få kondis. Seriöst.
Alltså såhär. Jag läser SOLO, det vet de som följer min blogg. I senaste numret på Aktuellt form-sidan hade tjejen, vad-hon-nu-heter, provat på löpning. Hon hade blivit instruerad att springa en minut och gå i en i början. Och hon höll på att avlida efter första gången, skrev hon. Jag tror henne. Det gjorde jag inte innan. "Gå ut och springa lite? Det kan väl inte vara så farligt!" tänkte jag. Men jo, det är illa. Riktigt illa.
Att låren och rumpan skulle trilla väck förstod jag ju. Men inte trodde jag att magen tog stryk av lite feg-löpning. Mest förvånad är jag ändå över axlarna. Jag kan redan nu konstatera att den här sortens träning kommer göra underverk för mina ständigt värkande axlar. Så imorgon... Nytt försök!

Operation viktminskning - Beware!

Wheeee Måndag!
Min första riktiga arbetslösa dag. Känns ju... Inte särskilt kul.

Idag ska jag till djuraffären och köpa lite grejer till grannens hund. Ett halsband framförallt, men också lite hundgodis och kanske någon leksak. Hunden, Linda, som jag tidigare skrivit om, är nog ganska uttråkad. Det hon har som är roligt är promenaderna. Annars är hon mest instängd i en lägenhet tillsammans med husse, som är för trött och gammal för att träna henne. Så jag tänkte att jag ju kan leka med henne! Någon fartfylld lek så hon kan göra av med lite överskottsenergi. Typ dragkamp. Eller nåt. Nåväl.

Idag ska jag också fika med pappa och hans nya tjej. Jag är nervös. Tänk om jag inte tål henne? Tänk om hon är en riktig ragata? Jag kan inte minnas att jag varit såhär nervös inför att träffa nya människor tidigare. Det skulle varit en evighet sen, isåfall. Nåja. Det ska nog gå bra.

Dock tror jat att dagen bör påbörjas med lite mer frukost istället för chokladen som jag nu stoppar i mig. Sen ska jag ut en runda. Lite motion är ju aldrig fel!

Vaknade för tio minuter sen av att telefonen ringde. Somnade visst på soffan och sov i tre timmar. Härligt!

Ibland händer det, ungefär en gång om året, att jag är så fruktansvärt trött att jag bara sover och sover och sover. Som mest har jag lyckats sova 15 timmar på ett dygn. Det finns förstås folk som slår mig med lätthet, min ena kusin var själv en sovare när han var i min ålder. Han sov bort sin ungdom, om ni frågar mig!
Men jag är ingen sovare direkt. Jag behöver ungefär 9,5 timmars sömn per natt. Det är det ultimata, då mår jag som bäst. Men så ibland, oftast på vintern och oftast i samband med en längre tids skola eller jobb, så händer det att jag bara måste sova. Då går jag bara upp för att gå på toa, äta och sen lägger jag mig igen och sover till nästa dag.Det är härligt när det händer, men jag är glad att det är så sällan. Jag menar, tänk om man bara var vaken 10 timmar per dag! Nej hujedamig!

Lördag. Seg dag, som de flesta lördagar när man inte vaknar förrän 10. Har tittat på kattannonser. Hittat en riktigt söt liten sötnos som heter Tamburine. Hoppas den finns kvar! Har tittat på tillbehör också. En transportbur för 250:-. Det är lagom pris va?

Måste säga att det är mycket trevligt med era långa kommentarer om huruvida vi ska skaffa katt(er) eller ej. Fick ett råd om att om vi skaffar två katter på en gång, och sen upptäcker att det inte är vår grej så har man 2 katter till omplacering, och det är inte lätt. Ville bara tala om att vi haft katt i tio år. Jag råkar veta att katt är min grej.

Mina funderingar är mer åt hållet "vem ska ta hand om dem om vi åker iväg?". Och så småningom tänker ju jag och mamma dela på oss. Den här lägenheten vi bor i är mest tänkt som en tillfällig lösning. Vem tar katterna då? Just nu känner vi båda att mamma får ta dem. Hon vill ha en vän för livet, och jag råkar veta att jag längtat efter hund i hela mitt liv. Men när katterna väl finns här kanske jag kommer känna annorlunda?

En annan tanke är ju det där med tid. Mamma jobbar ju inte så mycket, hon är bara borta några timmar om dagen. Så som det ser ut nu har hon tid. Jag är arbetslös (anställ mig!) än så länge och har alltså tid. Men tänk om det ändras? Mamma har ju sina utställningar som brukar sluka mycket tid från henne, och om när jag får jobb kommer jag ha mindre tid jag också.

Dessa funderingar har jag förstås på grund av tidigare erfarenheter. Jag har haft katt i tio år som sagt. Har skrivit om min Sigge innan. Han finns hos pappa eftersom jag tyckte det var grymt att ta en utekatt från landet, för att låsa in honom i en liten trea på fjärde våningen i stan. Han har det bättre hos pappa. Men så är det också så att jag flyttade hemifrån ungefär samtidigt som mamma och pappa skilde sig. För katten blev det en enorm omställning. Från att ha tre personer hemma, varav en var hemma nästan hela tiden, till att bara en är kvar, och han jobbar dessutom hela tiden. katten är ensam en jäkla massa. Han mår förstås bättre än han skulle gjort här, men han mår ändå inte så bra som han har gjort. Det är synd om honom. Jag vill inte skaffa två nya katter för att utsätta dem för samma sak (vilket det skulle bli om jag och mamma flyttade isär). Det tycker jag vore grymt.

Idag är det fredag, men den där fredagskänslan verkar inte infinna sig... det är väl för tidigt, kanske. Klockan är ju trots allt inte ens 9 ännu. Kanske kan det bero på att jag inte jobbat sen i måndags heller. Det känns konstigt. Idag är liksom sista dagen på praktiken. Sen då? Hittills har jag alltid haft att göra när en praktikperiod tar slut. Men nu... Nu blir jag tyvärr jobblös. Inte särskilt kul.

Men man kan ju se det från den ljusa sidan. Nu har jag tid och möjlighet att göra allt det där man behöver tid till annars. Jag och mamma vill skaffa katt. Mamma tycker vi ska ha två. Jag nöjer mig med en. När man skaffar ett husdjur behövs mycket tid. Iallafall i början.

Kära läsare, jag har inte glömt bort er. Jag har bara råkat hosta ut min egen hjärna. Ungefär.

Jag är förkyld. Tredje dagen jag är hemma från praktiken. Och imorgon är sista dagen på praktiken. Jag har aldrig missat en sista dag på någonting. Aldrig missat sista dagen på terminen, sista dagen på lovet, sista dagen på praktik eller jobb. Men som det känns nu så är jag nog så illa tvungen att missa sista dagen på jobbet i morgon.

Min hals känns som sandpapper. Mina halsmandlar (som precis börjat äterhämta sig efter körtelfebern i februari) håller återigen jumbosize. Mina lungor är påväg ut med varje hostning. Min näsa är supertäppt och rinner samtidigt. Och hjärnan känns som den är lite lite för stor för kraniet. Annars mår jag heeelt ok.

Min Sötnos köpte nässpray till mig häromdagen. Underbart! Det är lycka på hög nivå!

För en gångs skull har Försäkringskassan verkligen varit riktigt snabba med utbetalning. Plötsligt har man lite pengar på kontot igen!

Det sägs att man inte kan köpa lycka för pengar. Ironiskt nog finns det studier som visar att en god och stabil ekonomi gör folk tryggare, mindre oroliga och faktiskt lyckligare.

Någon som vet hur jag går tillväga för att åtminstone hitta information om hur man gör? Har letat runt på blogg.se i typ 2 veckor nu. Hittar inget! Hjälp mig!

Ser man på. Nu känner jag mig som en svikare igen. Bara för att jag stannar hemma från jobbet. Erbjöd mig att ändå ringa det där viktiga samtalet till Polen, dels för att jag inser hur viktigt det är nu när jag äntligen fångat snubbens intresse, och dels för att jag själv har rötter i Polen.
Med det sistnämnda menar jag att polacker överlag är arbetsnarkomaner. Iallafall de som bor i Polen. Är det helg så jobbar man. Är man sjuk så jobbar man. Har hustrun precis fött barn på köksgolvet och egentligen behöver skjuts till sjukhuset så jobbar man. Och om det är helt vanlig arbetsdag så jobbar man dubbelt så hårt och effektivt. Polacker jobbar alltså alltid. Om en polack så höll på att dö i nån allvarlig lungsjukdom, så skulle han jobbat in i det sista. Nästan.
Ni förstår min poäng. Jag är visserligen mer svensk än polsk, känns det som, men den där känslan av skuld när jag stannar hemma från jobbet vägrar överge mig.
Jag försöker övertyga min hjärna om att jag gjort rätt. mitt jobb går ut på att hålla telefonkontakt med en jäkla massa folk. Man kan inte ringa till viktiga nissar i olika länder när man låter som en skadeskjuten kråka. Inte heller är det ok att smitta chefen hur som helst, när han så snällt bett om att inte bli smittad.

Så nej, kära hjärna. idag är det ok att stanna hemma. Idag är det din plikt att stanna hemma.

När man har ett jobb i stil med mitt, och måste ringa folk i olika länder finns det en sida på nätet som är mycket hjälpsam. Jag ska förklara:

Vi har nyligen skickat ut ett helt gäng press releaser till tidningar i Nederländerna. Då vi inte fått svar från någon av dem ännu är min uppgift att ringa och fråga om de är intresserade av test. Konstigt nog är det inte en enda av dem som svarar. Mysko, tänkte jag, och ringde en runda till. Nope. Jag ahde inte missat nåt. Ingen svarade. Funderade starkt på varför, så jag googlade mig fram till Helgdagar.com (listar röda dagar i massor av länder), och hoppsan! Det är visst annandag pingst idag. Who knew?

Jag säger då det, databaser! För varje dag jag varit på praktiken här har jag mer och mer insett värdet av en bra databas.

Ikväll ska cykeln jag annonserade om säljas. Trevligt, ska bli skönt att bli av med den. Mopeden har också en hel del spekulanter, dock måste jag titta till den innan den säljs. Klantigt av mig kanske, att annonsera innan jag tittat till den. Men iallafall.

En grej jag har lagt märke till nu när jag har annonser uppe, är hur lite respekt vissa människor har för andra. Detta gäller absolut inte alla, men några jobbiga exempel finns det allt. På mors dag tycker jag man ska respektera att även säljaren har ett eget liv.
Kvinnan som kommer ikväll var jättetrevlig. Hon föregår med gott exempel. Hon och hennes familj firar inte sådant som mors dag själv, de tycker väl det är ett kommersiellt spektakel, ungefär som alla hjärtans dag. Men hon hade full respekt för att jag ville vara hemma med min mamma och fira henne, och att jag därför hellre väntade med försäljningen. Det är bra.
Det finns en man som är intresserad av att köpa mammas bil (också annonserad). Han hade ingen som helst förståelse för det där med mors dag. Han kunde inte för sitt liv förstå att mamma hade gäster och ville tillbringa dagen med dem. Det tycker jag är dåligt.

Det hade varit en annan sak om man annonserade i tidningen, då är annonsen uppe en enda dag, och då bör man hålla sig hemma. Men en annons på blocket finns kvar i 2 månader, och oavsett hur brådis köparen har, kan man inte kräva av säljaren att hon/han ska hålla sig hemma i 2 månader!

Måndag morgon, och första dagen på sista praktikveckan. Sen har jag ingen aning om vad som händer. Jobb? Förhoppningsvis. Tänk att det gått 11 veckor redan! Det har gått så fort! Nu är det bara 12:e veckan kvar... Fem dagar, liksom. Det finns en hel del att göra som jag skulle vilja hinna med. Typ se den där prototypen på nästa produkt IRL. Eller en prototyp eller allra helst färdig produkt av det där förslaget jag lämnade...
Men tänk också så otroligt mycket jag har utvecklats på dessa 11 veckor som gått. Jag har lärt mig så mycket, och fått så otroligt mycket gjort! Jag säger då det, Wow!


Dagens datum är speciellt på ett annat sätt också. Idag är det den 1 juni, och alltså 4 månader sen jag och Sötnosen blev tillsammans. Om man räknar som jag då... Och jag vet att det är lite fjortisvarning på att räkna månader. Men så är jag också lite fjortis. Och lycklig!